Karl har fått nån allvarigare typ av städmani. Det går inte mer än två minuter innan han är där och plockar undan leksaker och diverse.
Jag brukar städa undan allt sånt på kvällen när liten ligger och sover men nu ska det var fint, prydligt och helt leksaksfritt.
Och medans jag ändå håller på att klaga järnet på denna stackares karl så kan jag tala om att han är ute och super nu. Eller krökar. Eller festar. Eller dricker alkohol. Välj själv. Håller på att tröttna totalt på denna respektlöshet över att bara skita i allt och supa ner sig.
Klart som fan karljävlen ska få vara ute och ha kul. Men inte varenda helg.
Det pallar jag inte. Och det talade jag om för honom för ett halvår sen men det är väl bortglömt, förträngt och undangömt.
Sitter framför vårat nya databord iallafall. Behöver en ny stol, för det känns som man sitter och tittar upp i taket på skärmen men annars blev det mycket ljusare och så jävla skönt att slippa alla sladdar som låg och samlade landslaget i dammråttor.
Pixie, min lilla älsklings bebis, har fått ögoninflammation. Också. Så nu rinner snoret både ur näsan och ögonen. Jag skulle göra vad som helst för att byta med henne. Fast blir dom inte lite starkare för varje sjukdom dom har? Att immunförsvaret byggs upp lite mer för varje gång? Eller är jag helt ute och cyklar?
Jag vill verkligen inte börja söka jobb!! Det tar emot nå så gudars in i helvete!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar