Stackars Pixiebubblan har feber! Och inte lite feber heller. Hoppas att hon kan sova inatt så det försvinner tills imorgon. Fan, vill inte att hon ska bli förkyld igen.
Jag undrar när det kommer kännas som vanligt igen. Nu ligger allt det dåliga som en tungt lock på mina axlar och ett sitter framför alla dom fina känslorna man hade. I tanken har jag redan flytt men det kan man ju inte. Det blir nog bättre men jag orkar inte vänta hur länge som helst.
Imorgon åker M till Norge på jobb. Sen blir det varannan vecka igen. Mycket bättre men som det känns nu så skulle det vara skönare men två veckor borta och en hemma. Jag märker hur uppstressad jag blir när han är hemma. Har jag ställt in disken? Har jag tagit undan resterna? Har jag dammsugit? Allt för att vara till lags och inte få höra dom små utbrotten eller suckran. Jag ser hellre att han hjälper till mer med liten än håller kliniskt rent på diskbänken. Men det är ju jag.
Var ut till mor i skogen idag. Hon verkade jätteglad. Hoppas att hon mår bra och har fått slänga det tunga hon bar på. Och jag hoppas verkligen att farsan visar ett lika stort stöd och tålamod när det är dags.
Älskar dig mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar