Trött är bara förnamnet.
Men vad gör jag uppe då kan man ju fråga sig?
Jo, jag har äntligen skaffat mig en digitalkamera. Så roligt att leka med nya saker. Nästan så man vill väcka liten bara för att ha nånting att fota. Jag ska försöka tvinga mig själv att fota med den vanliga kameran också så jag får nånting att sätta i album.
Jag vill inte ha dom sparade på datorn. Dom jag hade innan kraschen försvann ju och det vill jag inte händer en gång till.
Varför är jag så trött då?
Jo, jag satt nämligen upp till klockan 02:00 och snackade massa dynga med min far och svåger. Syrran och mor var med från början också men dom droppade av en efter en. Till slut var det bara vi kvar, tills brorsan kom hem.
Så det blev inte mycket till sömn. Men skoj var det.
Jag hoppas jag får sova lite mer den här natten. Och det verkar som det för liten har inte vaknat en enda gång än så länge.
Idag åkte vi till Västerås och handlade kamera, var på Bondens marknad och kollade in en tvåvånings-husvagn.
Fast jag blev inte så jävla imponerad av den. Det var som en vanlig husvagn fast med ett extra rum och terass ovanpå. Inredningen var förståss extra lyxig men jag skulle ju inte betala över 1 miljon för den.
M kanske har rätt när han sa att jag är svårimponerad. Men det ska till mer än en husvagn innan det börjar sprattla innanför mina byxor.
Och på tala om det så är jag helt tömd på känslor. Kanske även det beror på tröttheten men för tillfället känns det inte som jag skulle kunna bli kär i nån igen. All min kärlek finns hos liten och det finns ingenting över till någon annan.
Förresten är det där med kärlek överskattat det också. Ställer bara till en massa oreda och bidrar ibland till överpopulationen av den stackaars lilla jorden.
Nej, själv är bäste dräng och därmed basta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar