Hur i hela helvete kan allt gå så förjävligt illa? Jag bara undrar.
Bror min har ingenstans att sova så han kraschar på min soffa. Som vanligt! Inga problem men det känns som man aldrig är själv och man måste vara trevlig och blablabla. Orkar inte.
Hade en dunderdåligt natt med ett barn som absolut inte ville sova. Det var mycket roligare att ligga och prata, sjunga, skrika och gråta. Blev kanske lite mycket med resan igår.
Ska laga middag och upptäcker att spishelvetet har gått trasigt! Man kan klara sig utan mycket saker men jag vet knappt hur man lagar mat utan spis. Måste vara vuxen och ringa våra ytterst lata hyresvärdar. Krångel, krångel, krångel.
Jag visste väl att det har gått lite för bra, lite för länge. Jag känner mig så arg. Jag vet inte var jag ska göra av ilskan heller. Skulle behöva slå, sparka och skrika. Eller kanske bara gråta. Jag vet inte och just orkar jag verkligen inte bry mig.
Det slutade iallafall lite bättre. Med magarna fulla av god färssås och spagetti, nyduschade och rena gick Pixie själv in i sovrummet och ville sova. Härligt! Jag älskar verkligen den där lilla tösen ibland. Oftast. Nästan jämt och ständigt. Hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar