Varför ska det bråkas och hålla på?

Orkar inte starta nåt jäkla krig eller bråk eller sånt. Det tar alldeles för mycket energi och det är det ont om.
Jag vet inte varför jag är så himla slut hela tiden. Jag får verkligen leta efter den sista gnuttan energi varenda dag. Och alla blir ju lidande.
Tänker iallafall göra den bästa födelsedagsfesten för min pluttälskling. Och jag tänker inte bry mig ett skit över att köksluckorna inte skiner eller att mattan inte är piskad. För jag tror inte Pixie bryr sig speciellt mycket om det heller.
Mest frustrerande är väl att jag har en smärre möbelaffär här hemma. Det kanske är det som suger kraften ur mig. Att man går omkring och vantrivs nå förbannat. Så nu har jag pschykologat mig själv. (Ja! Jag vet inte hur det stavas!!)
Jag önskar verkligen att jag fick sova iallafall en halv natt i sträck. Man borde ju göra någonting åt problem men jag orkar inte. Dålig spiral neråt som aldrig tar slut, eller nåt åt det hållet.
Nu ska jag sluta dravlet.

Ja just ja. Är det nån som har tips på lila, blå eller svarta kakaor? Förrutom drömmar och maränger.