Vrede!

Jag vet inte om det hjälper att skriva av mig lite.
Jag har varit så fruktansvärt arg hela tiden. Det har kokat nå förbannat inom mig.
Jag har till och med drömt att jag gått omkring och letat efter nån jag kan skälla ut ordentligt. Men det hjälpte inte.
Vad jag är arg på? Ingen aning. Att jag har varit superstressad över födelsedagen. Att jag har en fd karl som inte bryr sig ett förbannade dugg. Han skiter fullständigt i allt vad ansvar heter. Pixie ska tydligen bara träffa sin pappa tre dagar varannan vecka. Och då några timmars lek. Vad fan är det!? Jag funderar nästan på att söka om ensam vårdnad men jag ska tala med karlfan först. Jag ska inte vara en sån stor jävla skitstövel och gå bakom ryggen. Eller inte diskutera saken först. Jag är nog fortfarande arg över den saken också.
Fan, jag önskar jag gick på boxning eller nåt. Det tar på krafterna att vara så här arg hela tiden. Jag önskar jag var ledsen istället så jag kunde gråta ut skiten.
Och det värsta är ju att ibland råkar ju det finaste barnet komma ivägen. Och då blir jag ännu mer förbannad, men på mig själv.
Fan, jag visste att det inte var nån bra idé och öppna den här luckan. Trodde jag hade slängt bort nyckeln och allt.
Hoppas Pixie får det trevligt imorgon. Det är det enda jag vill.