Jag inte vet jag....

En och en halv timme tog det att lägga Pixie idag!
En och en halv timme!
Jag hatar verkligen när hon är så här.
Men det är ju verkligen ingentinghon kan rå för, stumpan.
Feber igår och idag snorig till tusen.
Skulle jag också vara ganska kinkig.
Men det är nu man känner att man verkligen är ensam.
Det hade varit underbart att bara ha nån som tog hand om henne lite ibland.
Turas om med.
Det sliter något vansinnigt på både tålamodet och humöret.
Att konstant trösta och hitta på roliga saker.
Men jag ska sluta med att sövamma henne.
Det var nog det som tog längst tid.
Hon får ju ingen ro.
Hon blir allstå mer rastlös än vad hon redan är, och det är inte lite.
Hon kunde väl ha ärvt något bättre, än en fruktansvärd rastlöshet, av sin far.