Ja inte vet jag men det kan väl inte vara tvåårstrotsen som kommer redan? För då är ju nog tvungen att reklamera ungen.
Är det inte fel på strumporna så är det maten som inte ligger där den ska. Hon fick fyra vulkanutbrott för att hon inte fick smaka på min gröt i morse. Kan ju kännas lättast att bara ge henne men det är något i mig som inte vill ge vika. Har jag sagt nej en gång så kan jag ju inte bara skita i det.
Plus att det är absolut ingenting som duger. Det här är väl för att man ska härdas när tonåringen plötsligt kliver innanför dörren.
Vad fan ska man göra? Vad fan kan jag göra? Inte ett skit. Uthärda.
Har en deadline nästa torsdag, söndag och tisdag. Jag har lust att bara skita i precis allting. Orkar inte göra ett skit. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill inte ha massa krav och ansvar.
Jag vill vara liten och gå på dagis med Pixie.
1 kommentar:
Ja, jag vete fan... Maja hamnade i trotsåldern när hon var 1,5 och där var hon kvar till 15 ung.
Enl. MIN åsikt gör du helt rätt som inte ger efter. Nej är nej, liksom. Sen kan man ju välja sina strider, men sånt kommer ju efter hand. Det viktiga är väl att har man börjat säga nej får man ju fortsätta. Och du vet, för varje nej du säger blir det faktiskt lite lättare, även om det inte känns så just då. Hon vill ju bara ta reda på vart gränserna i livet finns.... När hon blir större kan man diskutera.... kommer hon med bra argument (för sin ålder) så kan man ändra sig. Då lär hon sig det oxå.
Nä, det ÄR inte mkt att göra... men vet att du får belöningen till sist. NU sitter jag ju med en UNDERBAR unge som är så förbaskat självständig, klok, rolig, artig och kan ta mig sjutton ALLT! Det går inte en dag utan att jag är gööörstolt! Hon tog sig t o m igenom "superi- och ångest"-perioden hyfsat skadefritt! =) Så det FINNS hopp.
// L
Skicka en kommentar