Saker som upprör. Fast det egentligen inte borde det.

Jag satt och kollade på skidskytten igår. Fick lite tårar i ögat när Jonsson gled in på första plats. Det var vackert och välbehövligt. Äntligen får hon stå högst på pallen.
Och jag tänker inte slänga ur mig klychor som "vi" behövde det här. Det var vad "vi" väntat på. Det är fortfarande inte Sverige som åker skidor. Det är en person från landet Sverige som representerar sitt land när hon/han tävlar.
Jaja, det blev lite tråkigare sen.
Visst, The One and Only, Mister Björndalen kunde ju ingen rå på. Det var ganska klart från början. Det var löparna bakom honom man fick koncentrera sig på.
Men när tävlingen var slut och det stod klart att Ole Einar hade vunnit, igen, så började det tisslas och tasslas och till slut kom det fram blilder från ett tyskt tvbolag att Björndalen och löparen efter plus tio, elva andra hade åkt fel.
Enligt regelboken ska dom diskas på en gång. Inga knussler. Men efter mycket om och men, så fick Björndalen behålla sitt guld, fast han hade fuskat. Han tjänade ingen tid på det.
Och det låg till och med koner i vägen så man inte skulle åka där.
Hade det varit någon annan än Bjärndalen är jag väldigt tveksam över att protesten skulle ha gått igenom. Hade det varit en ryss som åkt fel och vunnit hade han diskats direkt.
Men så där är det väl i hela världen. Har man tillräckligt mycket status kan man komma undan med mycket.
Hade jag varit Björndalen hade jag tagit mitt staff. Grämts över det hela resten av kvällen och struntat i den sen. Alla är vi människor och göra fel hör väl till det.
För om man börjar rucka på regler, hitta på egna så då kommer det säkert bli som en stor sandlåda till slut.
Dessutom har jag väldigt svårt att glädjas åt ryska framgångar. Så fort en ryss ligger i täten så tänker man automatiskt, han är dopad. Det är därför det går så bra.
Synd att dom fortfarande håller på med sånt där skit.
Finland drog ju på sig ett sånt där riktigt skamfläckat rykte när dom arrangerade VM i längdskidor, tor jag att det var. Dom har ju inte kommit tillbaka än.
Jaja, nu kommer jag inte sitta och grubbla sönder mig över detta längre.
Livet är jävligt orättvist. Även i sportens värld.
Måste bara säga att jag beundrar Ara som i OS stod upp för sin åsikt och inte sket i sina känslor. Tänk om alla kunde göra så!