Papphammarpoäng

Jo, jag lyckades faktiskt idag också. Tro det eller ej.
När vi ska börja karva på kvällsmaten upptäcker jag till min fasa att jag har glömt såsen. Den kanske viktigaste ingrediensen i en lyckad måltid. Ser i kastrullen att det bara är en skvätt sås kvar och det är ingen idé att skita ner något extra porslin i onödan.
Så jag provar helt sonika att köra kastrullen i micron. Tror i och för säg att det inte fungerar och mycket riktigt, såsen är kall när jag tar ut kastrullen.
Något som däremot inte är kallt är handtaget på kastrullen men trafiken mellan mina synapser (heter det inte så?) går trögare än en snigel med klister under magen för det tar en väldans tid innan jag förstår att det är någonting i handen som gör fruktansvärt ont.
Som tur är fattar iallafall handen vad det är frågan om och släpper det skållheta handtaget.
Så nu sitter jag med en brännblåsa stor som en femma på högerhanden och tycker åter igen synd om mig själv.
Lilltån däremot är glad och tillbaka i matchen igen.