Onsdagen började stressigt och det fortsatte i samma tempo. Även när man kunde slappna av och allt folk hade kommit så stressdrack man ändå.
Varför blir det alltid stress kvar i kroppen som ligger och skaver? För att om man slappnar av så somnar man? Lite som narkolepsi eller nåt? Ja, inte vet jag. Får väl skriva in och Fråga Doktorn.
Nå väl. Som vanligt var ju förfesten den roligaste tidpunkten på hela kvällen. Men det vet man ju inte förren senare och är efterklok. "Vi behövde ju inte gå ut." "Varför stannade vi inte kvar på efterfesten?" Lika troligt att man följer dom kommentarerna som "Jag ska ALDRIG mer supa!!"
Men vi kom iallafall iväg och väl på stället så började det inte bra.
Varför anordnar man som krogägare bara viskvällar, whiskeyprovningar och underhållning för pensionärer om det är sånt folk man vill ha till sin krog? Hatar man fulla, skränande människor som är där för att ha kul så tror jag att man måste börja tänka om.
Jag välte ut en drink på kortläsaren. Vilket var, helt sant, en ren och skär olyckshändelse. Jag skulle ha gjort exakt likadant i nyktert tillstånd.
När jag senare ber om ursäkt så godtas den under protester.
Dessutom är det verkligen en humörhöjare att få ett pekfinger i ansiktet, det första man få när man kommer med varningen: -Nu jävlar sköter du dig!
Till slut lackade Syster ur rejält och gav dom en utskällning värd namnet. Herrn i huset stod och vibbrerade av ilska men med ögonen urploppande av förvåning.
Syster är verkligen inte den som tar ett glas för mycket. Och gör hon det så har hon alltid vett nog att gå hem och sova.
Jag hoppas verkligen att orden visste var dom skulle och det tog rejält. Nej, nu är jag fanimig trött på det där stället.
Jag tänker inte sätta min fot där igen, hur bra band dom än släpar dit. Dom bryr sig säkert inte det minsta men vi börjar bli fler och fler nu och efter en stund måste det ju börja märkas.
Tyst protest Morsan! Tyst protest!
Nog om detta. Nu har jag äntligen fått det ur systemet.
Vilket för övigt har varit fullt upptagen med att kämpa ur dom sista gnutorna av alkohol. Det är en väldigt lång tid man mår dåligt, om man tänker på hur kort tid man har kul.
Så nu dröjer det nog tills midsommardagen innan jag smakar något gör-mig-snyggare-dryckigt. Just nu är jag bara trött på´t.
Räknade ut att vi kommer inte att ha det fett den här månaden heller. Jag funderar allvarigt att skita i studierna och söka nåt jobb istälet. Vad som helst som gör att vi får mer pengar över varje månad är välkomnande.
Om det betyder att jag måste städa trapphus tills jag är hundratvå så shit the same. Jag gört. Fan, det gör mig så förbannat arg att pengar ska styra så fruktnasvärt i livet.
Nu menar jag inte att jag vill ha ett par extra tusen att köpa matriella saker för. Jag vill kunna ha pengar så jajg kan handla mat åt mitt barn. Så jävla illa är det.
Att leva på sitt X är inte heller blommig falukorv och ljusrosa tapeter. Inte för något utav dom skulle hjälpa mig att bli gladare men ni fattar.
Nä, jag ska väl helt enkelt bara skita i att tänka så förbannat mycket och Carpe Diem.
Fett töntigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar