Recension De Luxe

Den här recensionen är snodd rakt av ifrån tidingen Denimzine nummer 4 och är visserligen från 2007 men ganska så bra.

Tokio Hotel
Scream, CD
Universal

Nu förstår jag inte nåt alls. Är det ett skämt, tänker man direkt. Det är fruktansvärt. Det gör ont i ögon och öron. För att inte prata om hjärtat. Mitt stackars hjärta.
Jag skrattar lite åt omslaget och tänker "haha, ja, herregud stackars, stackars pojkar." Självklart låter det lika piss som det ser ut. Fan nästan så att jag tycker synd om dem, "kan ju inte va nån i hela världen som gillar det här."
Jag hinner till och med att fantisera ihop historien om hur i helvete de fick släppa skivan. Nån rik skivbolagschef får barn med sin älskarinna och älskarinnan hotar att berätta om det, såvida inte hennes fula unge i sin fula frisyr inte får släppa en platta.
Om det ändå hade varit så. NEJ för då läser jag lite till: TokioHotel har tydligen släppt tre jävla plattor, de säljer ut arenaspelningar för 60 00 pers, de har hundratusentals fans över hela världen och här kommer det, det som gör mig så illa till mods: de kommer från Tyskland, de sjunger annars på tyska. NEEEEEEEEEEJ!!!!! Skriker jag. Nej, det kan inte vara sant!!! Ahhh, det är som en mardröm. Släpp ut mig.
Jag vet inte om någon har kollat på äckliga videos, trafikolyckor och sånt hemskt på internet nångång? Jag har. Man vill verkligen inte titta, men man gör det ändå, man bara måste.
Samma visa här, jag måste bara höra det här på tyska. Jag loggar in på You Tube, knappar in +"Tokio Hotel" +Schrei. Jag klickar på länken. Kollar på klippet.
Sen händer det: Ögonen sluter sig, kroppen blir svag, ögonen rullar runt, musklerna dör, benen sviktar, hjärtat bankar...faller ner på golvet och skakar.
Jag ligger i fosterställning och skakar. I timmar. Nåt inuti mig har gått sönder.

JOEL BORG