Arbetsförmedlingen VS Barnafödande

En bekant stod på BB med en födande fru vid sin sida. Han kommer plötsligt ihåg att han har ett möte på Arbetsförmedlingen.
Hans plikttrogenhet har drillats upp under många år i samma företag men som plötsligt fick ett abrupt slut på grund av att han inte jobbat tillräckligt länge på samma företag. 13 år var tydligen bara en pisskvart inom detta företag.

Han ringer plikttroget till Arbetsförmedlingen och berättar varför han tyvärr inte kan komma till det bokade mötet. Han möts inte utav gratulationer eller ett förstående för situationen som kan leda till att man bokar om mötet.
Nej, han blir kallt utskriven från Arbetsförmedlingen och därmed från akassan.
Han var inte på arbetsintervju eller någonting annat arbetsrelaterat. Han sökte inte praktikplats eller någonting som kan leda till någonting om man får in en fot någonstans så man kanske kan få en eventuell chans att kanske få prova på någonting. Nej, han stod bredvid sin fru och väntade på att en ny människa skulle komma till världen.
Det var inte skäl nog att missa ett avtalat möte på Arbetsförmedlingen. Han var därmed en smitare, en fuskare och skulle få samma straff som alla andra oförmögna jävlar som inte tar sig i kragen, klipper sig och skaffar ett jobb.

Är det inte meningen att Arbetsförmedlingen ska jobba för att inte finnas? Är det därför dom vill att människor ska vara arbetslösa, så att dom själva får ha kvar sina jobb?
Hur tänker man som handläggare när man får detta samtal? Varför väljer man bort medmänsklighet mot Systemets regelverk?

Den nyblivna pappan har inte bara ett nytt barn att ta hand om. Han måste dessutom ta upp stridsyxan mot både Arbetsförmedlingen och akassan. Han måste oroa sig för saker som egentligen borde var självklara. För det handlar inte om världsfreden. Det handlar inte om jordens fortsatta existens. Det handlar inte om vårat lands säkerhet. Det handlar förtusan bara om att boka om ETT möte. ETT möte som i förväg inte har bestämts tillsammans av två parter utan är framtvingat och förbestämmt och jävlar om man inte kommer på det. Då ska man få känna på den svenska vreden och den min favorit i detta sammanhang. Min älskade lilla älskling.
Den Ologiska logiken som jag får träffa på allt oftare. Det verkar nästan som att vårat storslagna System som vi har byggt upp under dessa hundra, två hundra år tillslut har hamnat i den situationen att den till största del är uppbyggt av denna underbara sak. Ologisk logik. För att bara dra två exempel.

Exempel 1:
Du jobbar inom kommunen. Du har jobbat där ett ganska bra tag och känner dig redo att göra någonting annat. Testa på någonting nytt. Kanske för att få tillbaka den arbetsglädjen du kände när du först började att jobba. Men det verkar inte bättre än att du måste säga upp dig. Fördelarna väger över och sagt och gjort, du gör slag i saken och skriver ett avskedsbrev alternativt knallar in till chefen och talar om ditt ärende.
Du har nu avslutat ditt arbete och börjar på det nya. Vägar korsas och tiden går obönhörligt framåt. Säg att du nu blir uppsagd på ditt nya jobb alternativt att du tröttnar. Du står nu utan jobb och hittar ett, inom samma kommun du först jobbade inom. Du söker men nej, där gick du allt på en blåsning! Eftersom du valde att avsluta ditt jobb inom kommunen tidigare är du inte välkommen tillbaka. Du FÅR inte jobba där någonting mer. Även om kommunen skricker som besatt efter nya arbetare FÅR du inte jobba där. Du är utfryst av din egen kommun.

Exempel 2: Du har jobbat inom vården. Du har jobbat så pass mycket att du blir lasad och eftersom vården inte kan anställa mer folk kan inte ju du söka jobb där. Men vården skriker också som besatt efter folk. Men ingen dom måste anställa utan såna som dom kan jobba slut på och spotta ut i koppen vid sköljning.

Det är den här underbara Ologiska logiken som jag får prov på och jag blir verkligen förbluffad att det verkligen går till så här. Nu. Idag. 2010.