Kom på någon slags jämförelse. Någon slag teori. Hmm...Vissa människor kan man jämföra med en blindtarm. Det kan gå oerhörd lång tid eller en evighet av att man inte märker inte av dom eller man kanske rent av trivs i varandras sällskap. Tills en dag då det hela blir lite inflammerat och lite mer inflammerat tills det till slut det inte finns någon återvändo och det bara finns två val. Antingen går man under själv tillsammans med den har personen/blindtarmen eller så opererar man bort det onda och inflammerade. Om man väljer det sistnämnda mår man lite dåligt i början. Ja, kanske till och med väldigt dåligt. Men efter ett tag så mår man bara bättre och bättre och bättre och inser att man gjorde nog det bästa beslutet ändå.
Sen finns det ju dom personerna som är så pass speciella och som har hängt med i en evighets evighet att man har liksom lärt sig att använda något slag filter när man umgås. Man vet exakt hur personen i fråga fungerar och på så sätt kan man undvika att går så långt som till den kritiska inflammationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar