Orkelslös och förbannad.

Kroppen är helt slut, utan att jag har gjort någonting speciellt krävande. Jag bar hem två matkassar och det kändes som om jag hade åkt Vasaloppet. Jag hämtade P med snowräsern och det kändes som jag hade sprungit maraton.
Har dessutom haft någon slags konflikt med M genom sms. Det är så vi kommunicerar. Genom sms. Har alltid gjort det och kommer nog alltid att göra. Synd bara att det ofta blir missförstånd men vi kan tydligen inte tala med varandra som vanligt folk. Så är det och det är bara att acceptera. Synd bara att det ska ta nå så förbannat med energi. Teorin jag skrev om förut, den där om blindtarmen. Jag önskar jag kunde operera bort den där infekterade relationen. Men då skulle P förlora sin pappa och det vill jag verkligen inte. Det är därför jag måste bita mig i tungan. Det är därför jag måste ta det som en vuxen och inte bryta ihop som någon slags fjortis.

Att sitta på familjeliv och läsa gör att jag blir ännu mer förvirrad. Man får inte säga till ett barn att den har en fin tröja. Man får inte säga till sitt barn att h*n har gjort en fin teckning. Man ska ha mångfärgade kläder på sina barn. Man ska vara utbildad genusprofessor innan man ens tänker på att avla ett barn. Förresten får man inte tänka på att avla barn. Det är någonting som bara ska ske utan minsta lilla planering. Man får inte köpa klänningar till barn av kvinnlig kön. Man får inte. Man får INTE. Man FÅR INTE. MAN FÅR INTE! Fy fan! Jag ska sluta läsa trådar och bara läsa dom intressant bloggarna.
Jag vet att jag är en bra mamma till mitt barn. Jag behöver inte vädra min åsikt i tid och otid.

JA! Jag är förbannad och jävligt bitter. JA! Jag tycker synd om mig själv. JA! Jag mår fan inte bra. JA! Jag vill skyffla in oerhörda mängder dynga i käften på vissa människor. JA! Jag vill isolera mig från mänsklig och virtuell kontakt för all evighet.

Nu ska jag sätta mig och titta på OS. Ljusglimten i mörkret. Sen ska jag försöka plugga lite. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte orka.