Zappade runt på tvn igår och hamnade vid den här dokumentären:
"Konsten att vara människa
Svensk dokumentärfilm från 2010. Medan vi materiellt får det allt bättre, mår allt fler människor allt sämre. I söndagsdokumentären får vi möta några människor som ger olika svar på frågorna: Är det fel på människorna eller är det fel på samhället? Håller något på att hända, något som vi ännu inte kan se klart?"
http://svtplay.se/v/1877982/dokumentarfilm/konsten_att_vara_manniskaTräffade min tankar precis. Hade jag varit en väldigt talangfull dokumentärfilmare så skulle nog min film ha varit på liknande vis.
Vi är så fruktansvärt upptagna med att göra saker att vi går miste om det grundläggande. Att leva. Inte göra saker så man skaffar sig ett liv, för det har man ju redan. Att ha ett liv där man bestämmer själv vad man vill göra för saker. Just det han, Ekamannen säger om att vi måste ju göra saker för att så fungerar Systemet. Men om man inte alls vill vara en del av det Systemet? Går det? Hästmannen är ett exempel på en kvarleva som till största del inte ingår i Systemet. Jag vill inte jobba för att bidra till den lokala välfärden. Jag vill lära mig saker, och inte bara saker som jag måste för att någon har satt ihop en utbildning, utan saker som jag tycker är viktiga och som jag kan lära mig av och i sin tur kanske lära andra. (Jag kommer att läsa den här texten imorgon och tycka att jag är rätt virrig i huvudet så här sent. Men det är nog ett sätt att redan ut härvan. Att skriva ur sig sakerna så att dom inte fastnar i huvudet och gör mer oreda än nytta.)
Råkade dessutom hamna på Agenda eller Debatt eller något likande program. Det var iallafall Tomas Boström och justiseministern, hmmm....nån tant, vad heter hon? Äh, skit samma. Det som facinerade mig mest var Tomas engagemang. Jag saknar politiker som verkligen brinner, och vågar visa det, för sin sak. Som engagerar och som man vill lyssna på. Han var som tabascoofläcken på färssåsen medan den där tanten var den där gamla torkade spagettibiten som råkade följa med när man micrade gårdagens rester. Jag håller med Boström i att ta bort med myndigheter. Vi är ett väldigt myndighetsberoende land. Det har varit lösningen på alla våra problem i en väldigt lång tid nu. Kanske är det dags för någonting annat?
Jag har en väldigt skoltrött bror. Känner så jävla väl igen det. Jag kunde dölja det lite bättre än han men jag ska fan kolla upp om jag inte kan hjälpa honom på något sätt. Jag vet av egen erfarenhet att när man är så där trött på allting så är det bättre att göra någonting helt annat än att försöka stoppa in mer information i en redan mätt människa. Det är som att försöka torka upp en blöt fläck med en genomsur disktrasa. Det går inte. Nä, inför lärlingsyrken igen. Om nu gymnasiet ska vara tre-årigt så skulle ju två år kunna vara rent akademiska och sen kunde man få välja att praktisera det sista året eller fortsätta läsa. Alla är ju inte skitlessa på skolan. Jag behövde ett uppehåll på nästan tio år innan jag blev sugen på att läsa igen. (i och för sig tror jag att jag är fruktansvärt rastlös när det kommer till såna här näst intill påtvingade saker, som att skaffa sig en utbildning, körkort eller jobb. Jag har försökt motarbeta det hela mitt liv och det går väl så där.)
Jaja, en sista sak som jag har tänkt på när det kommer till skolan är att ägna hela åttonde klass åt barn- och sexualundervisning. Det räcker inte på långa vägar att bara viga några få lektioner åt att lära unga människor att ta vara på sig själva och upplysa dom livet. Och framför allt att våga. När man blir biologilärare så måste man väl få veta att man även ska lära ut fortplantningsprocessen? Eller kommer det som en chock? Ibland verkar det ju så. Speciellt när läraren är mer generad än eleverna att hålla i en banan och en kondom.
Men jag tänker även på dagens upplysta samhälle där det är mer regel än undantag att barn och ungdomar lär sig hur fan ungar blir till redan i småskolan. Varför inte bara lära dom konsekvenserna av det. Hur det verkligen är att bli med barn. Att det inte är en dans på rosor. Hur man skyddar sig och inte bara med gummit. Att man inte ska våldta, förnedra och kalla männikskor för fitta och hora. Att man inte behöver ligga med alla bara för att försöka vinna respekt och kärlek. Att inte utnyttja varandra. Att kräva tillbaka ordet Kärlek och visa det rätta betydelse. Att det inte är fult att gilla någon av samma kön och att man inte ska misshandla eller mörda någon bara för det.
Men var ligger skolans skyligdhet och var ligger föräldrarnas? Man kanske ska utbilda föräldrarna först så kanske det räcker med den torftiga informationen som ges i årkurs åtta......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar