Tilltrasslat i huvuddelen...

Efter jag hade kommit hem från krogen och min bror gett sig iväg till hans hus satte jag mig på toalettlocket och kom fan inte därifrån på över en timme. Jag kunde inte sluta gråta och hade sån ångest att det var skrämmande.
Klart man har känt lite ångest över att man ligger efter i skolan eller liknande. Man kanske har sagt någonting dumt som man inte borde och så vidare.
Det här var någonting helt annat.
Jag försöker mitt bästa för att det här inte ska låta fruktansvärt fjortis. Det är inte så att jag sitter här och skryter på något sätt. Jag måste bearbeta känslor som antagligen förstärktes grovt på grund av att man var väldigt alkoholpåverkad.
Som tur var hade jag smskontakt med min syster. Det var bara skön röta att hon satt och ammande när jag försökte få tag på nån jävel som kunde tala mig till rätta.

Min hobbyanalys av situationen är att jag fick lov att arbeta som någon slags amatörpsykolog för alla olyckliga och jävligt lyckliga människor jag träffade på krogen.
En stod och förklarade sin kärlek över sin flickvän så att det blev lite patetiskt misstänksamt över om han försökte övertyga mig om att han var handlöst förälskad i henne eller ett försök att övertyga sig själv. Kanske en kombination.
En annan gubbe försökte reda ut sina känslor för en polare till mig och hur han skulle göra, om han skulle lägga ner projektet eller satsa på att det kanske skulle lyckas. Sen var det en tredje som ville dela sitt liv med denna kvinna och när hon hade sagt att hon ville dela grav med honom hade han förstått hur mycket hon tyckte om honom och att det kändes så jävla tryggt igen.
Sen var resten av packet par och åter par. Det måste på något sätt ha fått mig att inse hur förjävla ensam jag egentligen är. Bekanta, bekant och åter bekanta. Jag vill inte ha fler bekanta!
Jag vill ha en jävel som öppnar ett öra och som man bara kan lasta in all skit i och bli av med det. Och som man kan göra likadant för. Den här envägskommunikationen är rätt okej för att reda ut en massa tankenystan i huvudet men man får ingen vidare bra respons på det man skriver.
Jag hoppas jag aldrig mer i resten av mitt liv råkar ut för samma sak igen. Aldrig! Det har också fått mig att tveka över att överhuvudtaget dricka alkohol igen. Ja, jag vet! Det är ju standardkommentaren på bakisen. Jag ska aldrig mer...
Men någon fler gång tror jag att det blir. Det kommer nog bara dröja jävligt länge tills nästa gång.