Fredag...GÄSP!

Jag borde verkligen ta min järnbrist på allvar. För jag tror att det är roten till det onda. Så här dödstrött och irriterad var det längesen jag var under lingonveckan. Det känns som jag har jobbat och slitet konstant i tolv timmar varenda dag medan jag i stort sett bara har tagit hand om en vattenkoppssjuk unge. Blir nog till att käka en påse torkade aprikoser så vänder det förhoppningsvis tills nästa månad.
För egentligen. Hur kul kan det vara att ha en morsa som beter sig som en tjurig, trotsig och arg tonåring? Ja, jag själv är inte heller särskilt imponerad på hur min kropp styr och ställer med våran vardag. Tur som fan att man inte har ett arbete som man behöver gå till iallafall.

En veckas sjukdom gör också att jag ligger gräsligt mycket efter i mina studier. Jag har försökt att läsa efter att Ungen har gått och lagt sig men har tyvärr bara somnat med boken i handen. Jag har ju tränat på att vara så effektiv som möjligt i mitt läsande när P är på dagis.

M är hemma över helgen och har sagt att han kan ta P så jag kan försöka läsa i kapp. Hoppas jag klarar av det så jag inte bara sover bort den dyrbara tiden.
Och B är ju på besök. Vill ju träffa dom för en gångs skull och snacka lite skit.

Inte har jag fått skattepapperna heller. Det är ju för tusan en hel veckas semester som står på spel. Får ringa dom på måndag och höra efter och vara beredd på att vänta.

En liten sak till. Vulkanaskan. Det var nog lite tur att den kom så tidningarna fick någonting att skriva om. Jag är totalt likgiltig till det hela. Det är ju som vädret, ingenting man kan göra någonting åt.

Sovklockan har skrikit sig hes för längesen men jag borde och ska krypa ner bredvid Underbaraste.