Hjärnkontorstömmning på oväsentliga saker.

Vid ytterst oregelbundna tillfällen så blir det till att löpa amok till närmaste toalett för sprutlackering ett tiotal gånger sen är det bra. Och eftersom det är så himla oregelbundet, kan dröja år mellan gångerna så har jag ingen som helst aning vad som orsakar dessa attacker. Man mår inte precis hallontårta men jag är bara glad över att slippa kräkas. Hellre neråt än uppåt.

Nog med skitsnacket.
Idag var det första gången på dagis för P och första dagen som jag kunde plugga ostört. Skit pommes frites vad jag fick mycket gjort. Not. Satt och spelade hela dagen. Fast jag kanske behövde en onyttodag för att kunna vänja mig. Jaja, bortförklaringar finns det gott om.

Kattrackaren har med stormsteg gått in i vuxenlivet och gnäller som bara en extremt kåt katt kan göra om dagarna. Ska ringa veterinären i morgon och fråga hur mcyket en sterilisering kostar. Får ta det nästa gång jag får pengar så slipper hon ödsla så mycket energi på att aldrig få komma till skott. Tycker faktiskt lite synd om henne. Inte att hon aldrig kommer att få vuxenkramas utan för att hon måste opereras.

Jag vet inte vad för slags trauma jag har råkat ut för eller om det är någon form av tandläkarskräck men hjärnan glömde ordet tand och satte skräcken på ordet läkare istället. Jag gillar verkligen inte dessa doktorer. Av något slag. Tandläkare däremot är helt okej. Jag går till och med hellre till tandläkaren än till en vanlig läkare. Faktiskt. Nä, fy fan. Jag vill inte ens tänka på dom där fula gubbar och gummorna.

Annars då? Jo, ja men alltså, inte vet jag. Jo, ja just det. Jag ska tydligen inte deklarera i år och får därför inte några välbehövliga extrapengar till semestern. Eller semester och semester. Som jag har planerat så ska jag plugga så gott det går hela sommaren, hösten och se var jag har hamnat framåt vårkanten. P är däremot ledig några veckor i juli och augusti när dagiset slår ihop avdelningarna. Vi gjorde så förra året och det fungerade väldigt bra. DÅ slipper hon ny personal varje dag och kommer tillbaka till samma välbekanta ansikten.
I mitten av juli ska vi ner till Vimmerby och trivas. Har inte sagt någonting till M ännu om det. Har faktiskt glömt bort det men det kan nog hända att han är ute och festivalar. Skulle vara skönt att bara få vara ute på äventyr själv med P.

Radarn över att hitta någon ny kärlek har nog gått i baklås för längesedan och jag börjar mer och mer känna att det faktiskt inte är hela världen. Fatta vad mycket man slipper. Tjat och bråk och behöva raka benen och sånt tjafs. Okej, man kanske missar en del också men det kunde kanske komma någon och ge mig en kram (inte vuxenkram snuskhummer) en gång i månaden så skulle det behovet täckas upp på ett bra sätt också.

Jaja, nu var det rensat på hjärnkontoret och magen har blivit på lite bättre humör. Tack Provivia!
(Eller som det kallas här hemma: Mustaschjos, eftersom man alltid får mustasch när man dricker det.)

Ett säkert vårtecken (och ålderstecken) är när skrikiga och gapiga ungdomar klättrar ut ur sina hålor och terroriserar staden efter mörkrets intrång.