Sammanfattning...

Sliten. Så jävla sliten.
Jag förstår inte varför jag kan bete mig som vanligt folk. Varför måste jag ha mest kaos i hela världen?
Igår, på vägen hem, hände det mest läskiga jag har varit med om i hela mitt liv. Jag fick såna fruktansvärda kramper och spasmer. Trodde att jag fått epilepsi.
Hamnade på akuten och fick andas i en påse.
Till slut blev det bra igen och jag hade tydligen kalkbrist.
Tidigare, på fredagsnatten träffade jag på en snuskgubbe som var hög som det högsta huset.
Blev av med honom efter en evighet och tillbringade den resterande natten/morgonen med att leta efter ett tält eller bil som jag inte visste var dom stod.
Efter en Kapten Morgan-frukost däckade jag av i den vita Volvon men sen blev det bra.
Såg äntligen Mustasch.
Fick äntligen sova i en soffa, inomhus.

Så här i efterhand orkar jag inte ens tänka på vad som kunde ha hänt, vad som hände och varför allt hände.
Jag funderar på riktigt råallvar att aldrig mer dricka en droppe alkohol i hela mitt liv.
Jag vet att det har sagts av tusentals människor innan mig men efter den här vändan känns det bara som jag borde göra slut med Herr Fylla.