Frustrerad....

Det kliar i kroppen av frustration.
Jag har knappt öppnat böckerna idag.
Jag har fortfarande inte hört någonting om min uppsats.
Jag har inte städat.
Jag har inte diskat.
Jag har knappt gjort någonting vettigt på hela dagen.
Jag intalar mig än en gång att jag ska läsa ikapp i kväll men vet att det inte kommer att bli så.
Jag har chattat med trista människor som inte fattar pikar, hintar och andra tecken på ointresse.
Jag är inte kär.
Jag är inte pigg.
Jag har dåligt samvete över min volanger runt magen.
Jag vill börja springa igen men har varken skor eller självförtroende att göra det.
Jag är förtvivlat arg på makthavare som sitter och har våra barns framtid i sina händer, giriga djävlar.
Jag vill uppfinna ett substitut till oljan.
Jag vill inte bo i en gammal lägenhet.
Jag vill inte bo i staden.
Jag vill bo i mitt eget hus, mitt ute i skogen.
Jag är gravt patetiskt.
Jag är oerhörd bitter.
Min självironi börjar sina.
Har fortfarande räkningar kvar att betala.
Hittade en kursbok som fattades och den kostade mer än ett par Converse.
Mina älsklingsbyxor håller på att rasa ihop.
Mina nya vantar är borta.
Jag borde tillbringa mer tid med mitt barn.
Ungen borde inte gå på dagis så mycket.
Jag vill kunna äta bra, nyttig och god mat istället för nudlar och spagetti med bearnaisesås.
Jag borde aktivera Katten mer.
Jag borde hitta på mer kreativa saker med Ungen.
Jag borde läsa mycket, mycket, mycket mer.
Jag vill byta ut allt skit som fyller min hjärna med vettiga saker.
Jag önskar att all kurslitteratur har förvandlats till serier imorgon.
Jag vill vara kär.
Jag önskar min biologiska klocka kunde ticka lite tystare.
Jag borde säga till folk i in närhet att jag tycker om dom innan det är försent.
Jag längtar till julafton.
Jag vill åka på kryssning.
Jag måste hämta Ungen nu...