I huvudet rusar tankarna omkring som små illbattiga troll på speed. Det är oordning i kaoset och jag måste råda bot. Jag måste skriva av mig saker så jag får plats med nytt. Ungefär som att kapitalistslänga bort sin sommargarderob bara för att få plats med den nya vintergarderoben. Funderar på om jag bara ska rada upp massa meningar så jag slipper hålla på och bråka med massa onödiga ord. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag skriver för att jag vill och för att jag ibland känner att jag behöver. inte för att tillfredsställa någon annans behov av att läsa smörja, skit och allmänna onyttigheter.
Jag vet nästan vad jag ska rösta på. Men jag ogillar idén med massa partier och block och allianser. Jag vill rösta på den jag vill se som statsminister. Jag vill rösta på den som ska styra vårat land.
Ett uteblivet sms fick hjärnan att lägga ner all tankeverksamhet över en viss person. I mina drömmar och tankar hade jag byggt upp någonting ohållbart och jag vet härmed vad en viss klok L menar med Luftslott. Man ska hålla sina förväntningar låga så blir man dubbelt så glad när dom slår in. Bistert men så programmerar jag in det hela.
Jag strävar inte efter en kärnfamilj eller tvåsamhet. Det enda jag känner att jag behöver ha stillhet i är bekräftelsebehovet. Att jag också finns till och betyder någonting för någon. Jag vill inte ha ett förhållande på det sättet att man ska bo ihop, ligga med varandra på bestämda tidpunkter, gifta sig, skaffa barn, skaffa hus, ha gemensam ekonomi eller att behöva umgås hela tiden utan någon som helst paus.
Jag skulle nöja mig med att ha en människa som jag visste fanns där när jag behövde det och som jag kunde hjälpa genom att finnas där när den behövde det. Någon att hålla handen och diskutera med. Någon som jag kan laga mat till och som kan laga mad till mig.
Ja, jag har ett barn och nån vän. Det är jag medveten om. Och det kanske räcker.
Jag ska försöka vänja mig vid den tanken.
Jag har skrivit ner en massa saker till min underbara S. Saker som just fastnat i hjärnsmeten och glömts bort. Saker som gjorde att det kändes lättare. Nu vet jag inte hur hon reagerade på det hela men förhoppningsvis ledde det till mer förståelse till saker och ting.
Jag tycker det är underbart med insikter. Allting känns så mycket klarare och man förstår så mycket mer.
Jag har börjat möblera om i mitt hem och jag vet inte vad det är för trängande behov som behöver få utlopp. Förändring. Jag läser bloggar som inspirerar mig och som får mig att tänka annorlunda men ibland blir det för mycket och jag måste sluta för att börja lyssna på mig själv igen. Jag har gjort det förr och det har gått bra hittills. Jag måste börja lita på min magkänsla och sluta lägga mig i.
Jag måste härda ut. Jag vill inte vara rationell. Jag vill vara modig.
Jag vill bearbeta och få reda på orsaken till det som hände i söndags.
Jag vill att makt, pengar och religion ska sluta styra världen.
Jag vill sluta vara så arg på mitt barn på morgonen.
Det känns varmt i magen när jag tänker på honom men jag vill att det inte ska vara så. Jag vet att om jag bara härdar ut så kommer det att försvinna. Om jag inte nämner någonting så har det aldrig hänt. Gillar jag bara känslan av att gilla någon eller gillar jag någon på riktigt? För övrigt skulle det aldrig gå. Få se det som en härdning av ytterligare att lager på mitt skal.
Jag vill hinna läsa alla böcker i hela världen innan jag dör.
Jag rakar benen och jag gör det även när min dotter är med. Jag vet att det kommer att fucka up hennes kvinnoideal för resten av hennes liv.
Jag tänker inte skriva mer för nu tog det slut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar