P

I morse gick det bra. Jag förklarade varför jag ville att hon skulle till dagis, inte varför hon måste till dagis. Och visst, det blev ett par shorts över byxorna, ingen jacka eller långärmat när vi gick men det väger tusenfalt mot att det inte blev några som helst utbrott. Och det var bra att jag slopade stressen över att hinna till dagis innan den här självständighetsperioden sparkade loss på riktigt. Vi har inte bråttom till dagis. Jag har ju tiden att lägga på att det får ta den tid det tar. Jag har ingen chef som trummar irriterat på bordet för att jag kommer försent, igen. Jag har inget stämpelkort som måste ner i apparaten innan en viss tid för att inte förlora massa pengar. Vi kan hoppa hundra gånger från cementsuggan, vi kan plocka en miljon nypon och vi kan leka pirater och sjörövare ända in till dörren.

Igår blev det maktkamp igen i affären. Men jag ska undvika att åka dit med henne efter dagis. Det är ju då hon är som tröttast och har minst tålamod. Däremot ska vi till biblioteket idag. Det brukar fungera.

Igår kväll låg vi och läste böcker och kollade lite på tv. Sen stannade jag kvar när hon hade somnat och hon har ett enormt närhetsbehov för tillfället. Hon vill gärna ligga precis bredvid, helst nästan under huden. Och det är ju så. hon har börjat kliva in på vägen Blöjfri och det är en förändring och förändringar kräver närhet. Det har jag lärt mig. Börja krypa, vill sova nära, nära. Börja gå, börja få tänder, börja prata, börja på dagis, alla förändringar gör att hon vill ha mer närhet än vanligt. En av fördelarna att samsova. En nackdel är att man ibland vaknar i dom mest konstigaste ställningarna med sendrag i hela ryggen.

Jag blev lite förvånad när jag hämtade P på dagis igår. Då hade hon blöja under trosorna men fick förklaring i morse. Nu i början så åker blöjan på när dom går ut och leker. Kanon! Jag behöver nog inte oroa mig så mycket. P är ju inte den första ungen som går där och försöker släng blöjorna. Jag gillar verkligen vårat dagis.

Äsch, pretentiöst föräldrar pladder men det kan nog vara kul att gå tillbaka och läsa det här senare. När minnena har bleknat till en gyllene idyll...