Jag har lite ont i hjärtat. Jag som trodde att jag behövde kickstarta igång det med ett rejält kärnkraftverk drabbades att röda viruspilar som kom från en knubbig kerub med pilbåge.
Nu är jag inte sexton längre så att börja stalka personen i fråga är helt uteslutet.
För även om det var ett tag sen sist så såg jag förföljelsetendenserna komma smygande och satte ner foten ordentligt.
Håller på att storstäda ut varenda liten gnutta av känsla som någonsin har liknat någonting som påminner om varma känslor.
Vår historia är så gammal att den med största sannolikhet har rostat sönder på motsatta sidan och jag har ingen som helst aning om varför kolsyran i blodet har väckts till liv igen.
Helt oförstående står man där och får svettningar och darriga ben när tankarna vandrar i dåligt uppbyggda labyrinter.
När namnet nämns blir man skyldig men det syns bara på insidan. Det döljs förtvivlat på utsidan.
Jag vill klippa den elektriska nerven som ger onödigt många stötar.
Dags att borra ner huvudet i sanden och sluta hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar