Hmm...

Om jag skriver någonting kanske lusten att skriva kommer tillbaka. Just nu känns det som jag har hamnat i något slags svart hål. Nä, det känns som om insidan av kroppskalet är helt tomt. Som om man är just ett skal. Kanske är det för att man fyller sig själv med mängder av informationa v olika slag och måste utrusta sig med en insida av teflon för att inte förlora sig själv, och vad man tycker och tänker.

Jorå, jag blev godkänd på den kursen jag läste innan sommarkursen men det var ett tveksamt godkänt eftersom jag inte kan skriva högskoleaktigt. Ska ta reda på hur man lär sig att skriva just så, även om jag inte vill.

Nu är det bara två veckor kvar innan Tentan och jag måste verkligen råplugga. Sätta mig in i saker jag redan borde kunna.
Och det är det som går så trögt. Det är som jag har redan har gjort slut på varenda gnutta av studieenergi. På dessa två kurser som jag nu är klar med. Och då blir automatiskt den nuvarande kursen lidande.

Men jag ska fanimej kämpa med näbbar och klor. Jag ska gå in för att klara ett godkänt, om det så ska vara med ett darr på ribban.

På lördag ska jag kröka till med SysterYster. Jag längtar hårt och besynnerligt.
Om tre veckor ska jag på kryssning med mina tre närmaste. Jag längtar hårt och besynnerligt.
Så det är inte bara nattsvart, det finns ljusglimtar också...