Error...

Den stora gåtan borde inte vad meningen med livet är utan varför vi föds med ett beroendebehov.
Från början är vi totalt hjälplösa och är beroende av någon slags vuxen människa som ger oss mat, kläder och skydd för väder och vind. Ett beroende som för vissa aldrig slutar utan blir väldigt starkt. Men så växer vi upp och blir beroende av klockan och dess levnadsmönster som hela samhället är uppbyggt kring.
Vi kanske testar på någon slags drog, laglig som olaglig, och skapar ett beroende. En del ramlar in på den troendeberoendevägen och stannar kvar där resten av livet. Vissa samlar på boenden och dom har en tendens att inte bli så långlivade här på just den här planeten.
Pengar, makt är också stora svårt beroendeframkallade saker som cirkulerar över oss som gamar gör över kadaver.
Man kan vara beroende över att få ha sitt oberoende kvar men vad är man villig att betala då? För säg ett enda beroende som är gratis? Tja, kärleken till sitt barn kanske.
Visserligen är inte barn helt gratis att hålla vid liv och stundtals även väldigt mentalt påfrestande.
Man är även beroende på andra människor. Jag skulle vilja hårddra och säga att hela ens existens är beroende av andra människor. Jag kan inte bygga hus så jag skulle behöva en annan människa som lärde mig det innan jag stack till skogs för att knåpa ihop den lilla stugan jag skulle behöva för att kunna leva utan andras inblandning.
Säg att jag lyckades bli helt självförsörjande. Då skulle jag ha kapat av medmänniksobehovet. Men det finns säkert ett tiotal beroenden till som inte skulle bli så lätta att bli av med.
Beroendet att läsa böcker till exempel. Eller att underhålla sin kreativitet med pyssel och liknande.
Och jo visst måste man äta och skita också men det är ju ingenting man väljer självmant att testa på. Man blir antingen beroende av att äta för mycket, för lite eller så skiter man i att bry sig så mycket.
Så. Nu känns det som jag har slagit lagom mycket knut på min hjärna för att jag någonsin ska kunna trassla mig ur det här...