& allting annat...

Adressändring

2011-05-17T22:13:00.003+02:00

*flyttat*

(Det kommer inte skrivas mer här. Skriver på ett annat ställe nu.)

xxxx

2011-05-04T21:54:00.002+02:00

En stor nackdel att ha huvudansvaret över ett barn är att man måste vara den som sätter regler, bestämmer, skäller, gormar, ryter, gnäller, svär, hotar, övertalar, förbannar, stressar och bråkar hela tiden. Klart att man kan vara den Snälla Polisen också men nu känns det som om Den Elaka Polisens uniform börjar växa fast. Vill så gärna vara den som är glad, påhittig, uppmuntrande, tillfreds, rolig, kramig, pussig, snäll, uppmuntrande, flamsig, cool, och utvilad.
Det känns som NEJ-batongen inte vill släppa taget utan vilar i handen hela dagarna.
Det ska inte behöva kännas som en börda att ta hand om ett barn. Och det gör det inte. Till stora delar av dagen.
Samvetet sitter och inspekterar minsta sak man gör. Otryggheten håller på att bygga bo och sinnet är ut och in.
Tröttheten har blivit det normala tillståndet. Likaså magknipet.
Vill bara ligga och snusa Barnet. Klappa. Viska fina saker. Hålla om och älska.
Sluta smitta henne med allt det där dåliga som läcker ut omedvetet. Det där stinkande som genomsyrar snart varenda levande cell i kroppen.

Närå

2011-04-27T12:50:00.003+02:00

Har nu kommit till ett stadium när ångesten över mina studier börja kännas riktig jobbig att ha att göra med. Och det är ingen slentrian-ångest som vilken fjortis som helst kläcker ur sig så fort det blir lite jobbigt. Att dom kanske är tvungna att laga mat själva eller någonting annat väldigt komplicerat. Nä, den här känns som ett tryck över bröstkorgen och det blir lite svårt att andas. Det är som man har ett spännband runt revbenen som någon drar åt. Att hjärnan dessutom snurrar tusen varv i sekund så att det blir helt uteslutet att sova är ju bara en bonus.
Googlade Hoppa av en kurs och jag är inte själv att känna så här. Jag är inte själv att ha valt fel. Jag är inte själv. Redan nu känns det lite bättre. Och än en gång står jag inför det där jävla vägskälet när det gäller att välja åt vilket håll livet ska barka.
Jag vet ju inte ens vad jag vill bli när jag blir stor. Det enda jag vet för tillfället är att det inte är just det här iallafall. Den där glädjen över att få lära sig någonting nytt har förbytts mot en otroligt stark vilja att inte ens vilja lära mig. Och det känns så jävla fel.
Synd att man inte är en jävel på att skriva för det är ju skoj. Kanske man kunde knåpa ihop någon slags roman av något slag. Ja, nu börjar mina orealistiska drömmar komma krypande också. Arvet från Amerika. Vinsten på lotten man aldrig köper. Uppfinningen man aldrig kommer att uppfinna. Livet som rusar förbi medan man sitter framför skärmen och gör allting utom det man ska göra.
För gör jag bara klart den här kursen och håller tummarna kramphårt, amputeringshårt så hoppas jag att jag får plugga nån väldigt intressant kurs i sommar och i höst.
Eller ska jag ställa mig i arbetslöshetskön? Ska Fas 3 bli mitt framtidsmål?
Jag vet vad jag ska göra för att må som allra bäst men det tjänar man inga pengar på.
Skit också...

Jävlaskit

2011-04-14T14:50:00.003+02:00

Det var då själva fan vad man hittar på andra saker när man egentligen ska läsa. Som att sitta och skriva ett blogginlägg, städa huset, lyssna på musik, sortera strumpor, rensa avlopp, tvätta, diska, bädda, tvätta fönstren, kolla bloggar, läsa twitter, läsa skvaller, uppdatera fejan, spåna på inbjudningar, sortera papper, vika tvätt, läsa tidningen, bajsa, dammtorka skrivbordet, tvätta spisen, spela spel, kolla på tv-program man missat, sitta och titta på folk som går förbi, gosa med katten, baka kaka, sy, leta pyssel, vänta tills det är dags att gå, handla, kolla hus, dagdrömma om vad man ska göra med alla pengar man kommer att tjäna när man får sitt drömjobb...

blahablaha

2011-04-14T14:23:00.002+02:00

Efter att Barnet varit sjuk hälften av dom månaderna som gått av det här året och att Latmasken dessutom bosatt sig inombords resten av tiden så är det en hel del material som behövs gå igenom vad det gäller det här med studierna. Det hjälper inte till så himla mycket att jag nu insett att det här inte är någonting som lockar. Det är inte alls som jag trodde att det skulle vara. Jag valde helt enkelt fel. Men hade jag inte valt den här vägen så hade jag inte vetat. Och jag ska klara den här kursen så jag kan ta mig vidare.
Bara jag kommer igång...

Idag är det även utvecklingssamtal på barnförvaringen. Brukar inte vara så avancerat men pessimist som man är så tror man ju att man kommer få reda på att Barnet ligger efter i utvecklingen, mobbar, retar, bråkar, är allmänt rälig med andra ord. Fast det är inte så troligt. Inte med tanke på våra kvällsdiskussioner.

Sen kommer det hit ännu en kastrerad katt.
Okej. Hela jäkla katthistorien då. Mor och far blev kattlösa. Vi gav dom två hemlösa kattungar i födelsedagspresent. Dom var chipmärkta men inte kastrerade. Sotis och Tussan. Sotis kastrerades när hon blev tillräckligt gammal. Mor tänkte vänta till nästa löning för att kastrera nästa men då var olyckan framme. Tussan fick sex kattungar som alla klarade sig. När kattungarna var tillräckligt stora fick Tussan flytta in till mig och våran katt Mårran så att det inte skulle hända någon mer olycka och i väntan på veterinärtid. Hon kastrerades och kort därefter kastrerades Mårran också. Två av kattungarna fick ett nytt hem. Det är tre flickor och en killkatt kvar och det är killkattens tur att bli kastrerad nu. Sen väntar dom andra tre. Men eftersom dom inte får vara ute på ett tag så får han bo här så länge.
Mycket katter är det...

Behov

2011-04-13T12:37:00.002+02:00

Ju mer man har av en viss sak desto högre blir kraven av att ha denna sak ännu mer.
Har man pengar vill man alltid ha mer pengar. Man spar ju inte ihop 50 000 kr och säger att, ja men nu är jag nöjd. Nu vill jag inte ha mer pengar. Det räcker så.
Man mättar alltid behoven efter hur stor plånbok man har. Har man en väldigt liten plånbok som för det mest är tom så har man också behov som är små. (Om man nu inte strävar efter att få vara med i Lyxfällan och smslånar sig till Kronofogden.) Det är ju inte så där så man går omkring på båtmässan och vill handla en lyxyacht till eftermiddagsfikat. Utan det räcker med att man har mat på bordet och hela strumpor på fötterna.
Börjar sen den där plånboken att fyllas ut och tjockna till sig så ökar också behoven. Nu kanske det inte är så avlägset att handla den där tvn som man egentligen inte behöver för att man redan har en fullt fungerande sak står i vardagsrummet men som är lite gammal och lite för ful. Man behöver även uppgradera sin mobiltelefon till något rymdforskningsinstrument som har en större instruktionsbok än en NASA-raket.
Plånboken slutar inte att växa och nu behöver man en ny bil. En nyare variant av ett likadant fordon. En plåtlåda med en motor och fyra hjul men som är lite vräkigare, lite nyare och lite dyrare. Och hur var det nu igen? Visst började det även växa fram ett knorrande behov av att åka utomlands också? Jo men visst är det väl så. Varför inte unna sig en resa till något exotiskt resmål som Thailand. Där talar dom ju redan svenska men i ett betydligt varmare och skönare klimat än det här trista, gråa och tråkiga landet.
Nu ter sig världen snart övervinnerlig och man har till slut skapat sig såna stora behov att det nästan blir outhärdligt.
Troligt att man kommer ihåg att man än gång i tiden satt och åt en skål med nudlar och nöjde sig med det för att det stillade hungern och inte hade skaffat sig ett behov av att äta utrotningshotade fiskar på exklusiva restauranger där kön är två månader för att ens hamna på gästlistan.
Same same but different.
Sex, droger, alkohol, mat, socker, pengar, m.m. Allting skapar behov ju mer man får/tjyvar/köper/äger/tjänar.

Tänk om man bara kunde nöja sig med det man har. Personligen har det nästan slagit runt åt andra hållet. Jag vill inte ha nåt. Det enda behov jag har är att få omge mig med dom jag tycker om. Det borde väl vara ett behov som man bara ska låta växa...

Våren

2011-04-11T11:20:00.001+02:00

Har tillbringat helgen utomhus, på landet. Var inne på nätet en kort stund igår morse. Så skönt att slippa allt skit som man fyller hjärnan med och som man tror att man vill läsa. Satan. Vad jag längtar till mitt eget hus med trädgård och skog runt om. Där vill jag bo. Där vill jag leva. Där vill jag dö.

Ge mig!

2011-03-24T15:52:00.003+01:00

(bild snodd från discshop)

ÖGONblickslycka

2011-03-15T16:43:00.003+01:00

Det är sånt här som gör att tårna krullar ihop sig av lycka. Känns som ögonen och den kreativa ådran får orgasm tillsammans. Lyckliga är dom som hittar idéerna.

Art Inspiration

Hjärnstorm

2011-03-15T16:15:00.003+01:00

En idé är ju att öppna en förgrening av Arbetsförmedling med inriktning för dom sjukskrivna eller pensionerade eller arbetsoförmögna eller dylikt dit dom kunde vända sig när det behövdes. Så kunde man leta på eller uppfinna nya jobb till dessa personer som enligt många belastar det övriga samhället alldeles för mycket.
Man får även intrycket att den här gruppen av människor skulle många politiker helst vilja sopa under mattan eller glömma bort i en garderob.
Man kunde till exempel matcha ihop två stycken som är 50% sjukskrivna och då få en heltidstjänst. Eller varför inte köra skiftgång på två 25%-are och en pensionär som inte vill lämna in brickan till arbetsmarknaden ännu.
Låta en utbränd få rehabilitera sig genom terapiarbete med trevliga gamla gubbar och gummor på ett äldreboende?
(Min farmor jobbade på ett äldreboende i sina glansdagar och hade en egen samlingslokal inne på äldrehemmet dit dom boende fick komma och sy, sticka, väva, virka, pussla, spela spel, plantera om blommar och såna vardagliga saker. När man hälsade på där fick man spela Fia med knuff med samma gäng tanter som alltid fuskade eller busade och bjöd på godis.)
Lite flexibilitet på arbetsmarknaden kanske inte skulle skada?

Kortfilmer

2011-03-15T14:30:00.003+01:00

Samlarna:

1. Patrik Edgran - samlar på tvål- och tandkrämspodukter

2. Markus Kolskog - samlar på flygrelaterade produkter

3. Inga-Lill Cras - samlar på lite allt möjligt

4. Curth Andersson - samlar på termosar

5. Eva Öhrström - samlar på barnvagnar

6. Lars-Peter Loeld - samlar på trollerisaker

Bonus:

Nudisten

"Kerstin Pärsson är den envisaste som har gått i ett par träskor. Blickar, kommentarer och kyla bekommer henne inte. hon har bestämt sig för att vara naken - alltid! Medverkande: Carolina Malmborg. Regi: My Sandström. Vinnare av Startsladden 2010."

Så äre fanimej

2011-03-14T22:46:00.003+01:00

Alla andra jävla bloggar skriver insiktsfulla saker om livet, världen och allt som rör detta. Själv känns det som jag harvar på i samma gamla hjulspår och bara kommer djupare och djupare ner i geggamojan.

Nu har P varit sjuk tre veckor av sex möjliga. Jag har tagit hand om henne hela tiden, även om hennes far bara har suttit i huset mittemot. Inte en enda gång har han erbjudit sig att hjälpa till. Jo! Han har åkt och handlat saker som hon har varit sugen på eller behövt. Men man har inte fått någon som helst avlastning.
Studierna skiter sig och det känns som jag hänger upp mitt liv alldeles för mycket på denna människa.
Nu har jag frågat om P kanske ska sova där tisdag till torsdag. Bara för att få till lite välbehövlig pappatid för henne. Knyta ihop deras band lite grann.
För det första tror jag inte ett skit på att det kommer att fungera. Kommer antagligen att få ett telefonsamtal imorgon kväll om att hon vill hem igen.
För det andra så ligger det väl inte på mitt ansvar att försöka kriga ihop så att dotter och far spenderar tid tillsammans? Jag har aldrig nekat honom att träffa henne. Tvärtom. Jag har pushat så inåt i helvete på att dom ska tillbringar mer tid tillsammans, hitta på saker och bara vara.
Det hela blir en energitjyv utav stora mått.

Och så är det skolan. Min jävla förbannade velighet har slagit till med full kraft igen. När jag äntligen trodde att jag hade ramlat in på rätt bana, att jag visste vad jag ville bli när jag blir stor så har jag ännu en gång ramlat av den stigen. Fan! Så här blir det jämt!
Det ultimata för min del skulle nog vara att få bli en ambulerande vikarie i vilket yrke som helst. Att få göra totalt olika saker var tredje månad.
Eller att bara få bli pensionär och kunna ägna sig helhjärtat åt att odla saker, föda upp några djur och pyssla.
Jag hatar verkligen tanken på att arbeta. Jag vet inte varför det har blivit så men nu är det som det är. Jag vill inte arbeta. Eller rättare sagt, jag vill inte arbeta med dom sakerna som jag mest associerar med ett yrke.
Jag vill inte tjäna massa pengar. Jag vill inte bli rik. Jag vill inte umgås med folk. Jag vill inte få makt. JAg vill inte klättra på någon stege.
Jag har ett tillfredsställande rikt liv.
Klart att det finns drömmar. Det har alla. Men min dröm går inte ut på att tjäna mest i hela världen så jag kan göra vad jag vill.
Men man klarar sig tyvärr inte utan dessa förbannade papperslappar.

Och ja, till och med jag tycker att det ska bli skönt med lite sommar. Även om jag verkligen uppskattade den hårda vintern som var. Det finns ingenting som får en att uppskatta den varma årstiden så mycket som en väldigt, väldigt kall årstid.

Dag 13

2011-03-04T12:42:00.003+01:00

En vanlig dag hemma hos mig

07:15 ringer mobilen och om inte P har vaknat innan dess snoozas det några gånger innan vi kliver upp.

08:15 börjar vi promenaden ner till barninlämningen. Behövs det handlas går jag till affären eller så går jag hem.

08:45/09:30 möljar igenom nätet. Kollar mail och sånt annat viktigt. Förhoppningsvis spendera det tid i pluggeriverkstaden alias kontoret alias lite varstans i lägenheten. Nu äts det också en kombinerad frukost-middag.

15:30 hämtas barnet från barninlämningen och hon vill oftast hem på en gång.

16:30 brukar det bli kvällsmat. Något rejälare till morsan medan barnet fortfarande är inne i sin pannkaksperiod.

17:30 ibland läser vi innan barnprogrammen eller så leks det intensivt.

18:00 lägger vi oss i sängen och barnet kollar barnprogram medan jag försöker läsa bredvid.

19:30/20:00 sover förhoppningsvis barnet och är det ingenting speciellt på tv så sätter jag mig framför datorn igen. Ibland blir det lite plugga av också.

22:30/23:00 går och lägger mig. Glor lite på tv innan jag förhoppningsvis somnar.

Och så börjar det om.

Måste vara ett av det intressantaste inlägget jag någonsin gjort!

Dag 12

2011-03-04T12:28:00.002+01:00

10 saker du inte vet om mig

1. Kan bugga hyfsat.

2. Har aldrig sett ett avsnitt av Twin Peaks.

3. Har aldrig sett en Bondfilm.

4. Har kört traktor.

5. Har i unga år tävlat i längdskidor. En gång. Kalle Anka-cup.

6. Tävlade även en enda gång i orientering.

7. Spelade klarinett i några år under lågstadiet.

8. Spelade även blockflöjt och avancerade upp till altflöjt.

9. Försökte brygga mjöd med syster en gång.

10. Samlat på grisar. Dock inte levande.

Dag 11

2011-03-04T12:16:00.002+01:00

Mina syskon

Okej. Vi kör lista på det.

S - lillasyster som har en man och tre barn. Bor tio minuters gångväg från oss och som jag nästintill dagligen talar i telefonen med.

G - lillebror som har fru och två barn. Bor i Norrköping och jobbar på bilmek. Gillar folkrace.

K - lillebror som är sambo/särbo. Pluggar i Linköping i veckorna. Han är snickare men planerar att bli storbonde.

P - lillebror som fortfarande bor hemma. Går sista året på gymnasiet. Gillar snus, jänkare och brylcreme.

S - lillasyster som är tjugo år yngre än mig. Har tyvärr drabbats av skolios men kommer efter korsettiden att få den bästa hållningen i familjen. Gillar att spela och sjunga.

Ja. Vi är sex barn. Om det är mycket eller lite bryr jag mig inte så mycket om. Det är inte så jag säger att vi kommer från en stor familj. Vi kommer bara från samma familj.
Men vi är iallafall sex helt olika personligheter. Och det blir en aning trångt om stjärterum vid dom stora högtiderna då alla samlas. Men det är det som gör att det blir så trevligt.

Dag 10

2011-03-04T12:14:00.001+01:00

Bloggfavoriter

Har hittat det utmärkta instrumentet bloglovin så där ligger dom bloggar jag brukar läsa men här är några stycken:

Anna Kaagaard Kristensen

At Norrbacka gård

CoolStuff Blogg

dagensbok.com

Den bruna maten

dotterbloggen

en koja i rymden

Fitt Force Fives pysselblogg

GoodBadGirl

Grannfrun

Hemma hos Lorei

I Am Shit But At Least I Am Me

Jävla Jenny

MANDRAGORA

onestepbeyond

Vego familjen

Dag 09

2011-02-25T19:15:00.003+01:00

Min tro eller livsfilosofi

Vet inte vad jag ska kalla mig i trosfrågan. Är inte med i Svenska Kyrkan längre. Kändes onödigt när jag inte tror att det finns någon Gud. Klart att man fortfarande kan vara kvar och se hela avgiften som någon slags donation för att bevara dessa kulturarv. Men nä...
Tror däremot att det finns ett ställe, en vacker plats där min Farfar bor tillsammans med våran katt Rolla. Varken han eller hon finns kvar på den här Jorden iallafall. Men det kan också hända att den där platsen bara finns i mitt huvud och att det är mitt sätt att minnas.
Religion i sig tycker jag om det inte blir extremt. Men det gäller ju åsikter, makt, plastikkirurgi...

Dag 08

2011-02-23T21:34:00.002+01:00

Favoritsaker

1. Diskmaskinen - som M så snällt lämnade kvar här.
2. Tvättmaskinen - som M så snällt lämnade kvar här.
3. Dammsugaren - utan den vet jag inte hur man får upp kattsand. Skvättkatter...
4. Mobilen - Sms-konverserar med alla istället för att ringa. T o m M.
5. Tvn - Ibland bättre än film.
6. Sängen - Massor av täcken, så man alltid kan välja ett svalare, och så en liten mänsklig kamin i mitten.
7. Datorn - Utan datorn inget plugg. Inget plugg inget jobb. Inget jobb inga pengar osv. osv....

Dag 07

2011-02-22T12:51:00.002+01:00

Vänner

Mina vänner är få och lätträknade. Fast dom sitter fast så jag blir nog inte av med dom i första taget. Fast varför skulle jag vilja det?
Jaja.
Syster i Köping. K i Malmö. N i Västerås.
Det är väl dom som sitter närmast på pinnen i vänhörnet där inuti.
Tre stycken som kompletterar varandra och som bildar någon slags helhet.
Sen finns det en bunt med bekanta. Alla med olika grad av närhet.
Ända sen man började skolan så har det funnits någon slags konstig rangordning på vilka man umgåtts med. Vilka som var vänner för livet. Vilka som var vänner. Vilka som var osams. Vilka som hade en plats över. Vet inte om det har någonting med att göra att man kommer från ett litet ställe där det blev en väldigt stor koncentration av vilka som fanns tillgängliga att umgås med. Det var under hela uppväxten samma människor men olika konstellationer.
Sen kom N in i livet och det blev som vi gav varandra någonting osynligt som stannade kvar. Ingenting som vi visste om själva men som inte har försvunnit. Vi har funnits i varandras liv i nästan 15 år. Från och till.
K träffade jag på Roskilde för kanske 6 år sedan och det var som att ha hittat en till syster. Avståndet gör att vi inte träffas så ofta men när vi väl gör det är det som vi sågs igår.
Syster finns ju här hela tiden så hon behöver ingen större presentation. Men hon är den som vet mest.
Jag är nog inte så lätt att ha att göra med om man vill lära känna mig. Skyddsvallarna har vuxit sig groteskt höga under åren.

Dag 06

2011-02-21T20:47:00.002+01:00

När P kom till världen

"Allting började på onsdagen. På natten hade jag fått ett illamående anfall som inte ledde till mer än att det gick över efter två halsbränne-tabletter.

På dagen så fick jag ett enormt behov av att bli klar med gardinerna och spjälsängen. Kroppen kände nog att det var nåt på gång men det fattade ju inte jag.
Hann sy allting utom örngottet. Hade ganska ont i nedre delen av magen då.

Lagade lite mat och käkade. Satte mig framför datorn men nu började magen göra väldigt ont. Gick på toaletten och plopp så låg en slemmig sak och flöt i trosorna. Fattade ju att det var slemproppen som lossnat och varje gång jag gick på toa så lossnade mer och mer.
Det här var i sjutaget på kvällen.

Runt ett på natten hade värkarna blivit rejäla och regelbundna så jag ringde till förlossningen. Vi var välkomna in på en undersökning. Då ringde jag efter karln som jobbade i Stockholm. Råkade nämna att jag blödde lite mer nu och att vi fick komma in till förlossningen om vi ville.
En och en halv timme senare kommer han inrusande in lägenheten och ropar efter mig. Han tror nämligen att jag ligger i en blodpöl och håller på att dö.

Eftersom det inte är fallet hörs en lättnadens suck och sen börjar han packa (eller packa och packa, nervöst rafsa ihop allting han tror vi behöver efter en liten lista jag skrivit ut från nätet) BB-väskan och jag ringer till förlossningen och talar om att vi är på väg.
Nu känns värkarna rejält och är väldigt täta och regelbundna. Väl inne på förlossningen får vi sitta ner en stund innan dom sätter på banden som kollar hjärtljud och mäter värkarna.
Dom kollar även hur mycket jag öppnat mig. Tre centimeter. Ingenting att hänga i julgranen men livmodertappen är nästan borta och eftersom värkarna är så kraftiga och regelbundna blir vi inskrivna.

Diskuterar smärtlindring med barnmorskan och kommer fram till att jag ska prova en morfinspruta när det blir för jobbigt. Runt tio på morgonen får jag min spruta.
Värkarna fortsätter att vara regelbundna men avtar i styrka och mellanrummet mellan dom växer. Det jag känt har bara varit pinvärkar och vi får frågan om vi vill stanna kvar eller åka hem.
Vi väljer att åka hem för jag känner att jag kommer känna mig mer avslappnad hemma och tror att det kommer gå bättre där.

Så tolv på dagen är vi hemma igen och försöker få någonting i magen. Svårt, det blir några skedar kräm, lite druvsocker och lite popcorn.
Nio på kvällen ringer jag in till förlossningen igen för nu har värkarna tilltagit i styrka och är skrämmande regelbundna. Vi får samma! barnmorska som natten innan och hon kollar om det har hänt någonting på öppningsfronten. Fem centimeter!
Men nu är tappen helt borta och ännu en gång är värkarna för kraftiga och regelbundna för att vi ska få åka hem.
Vi blir inskrivna igen och nu känns det som på riktigt.

Diskuterar smärtlindring igen och den här gången provar jag på akupunktur och morfinspruta. Nu är det inte pinvärkar jag har. Barnmorskan lovar att säga till när jag kommer att behöva ryggmärgsbedövningen och under tiden bekantar jag mig med lustgasen.
Vill inte bli så drogad som jag läst att folk kan bli utan vill ha lite koll på vad som händer och sker.

Alla är så snälla och trevliga. Vi får saftsoppa och alla säger att vi är så duktiga. Nu är det dags för bedövningen. Det kommer en läkare på en gång och jag tycker att jag känner igen honom från min armbågsoperation.
Frågar honom om han var med då men han kollar bara på mig och man ser på honom att han tänker: -Drogade knäppa gravida kvinna!
Det var den enda vi träffade som var otrevlig så vi struntar i honom.

Bedövningen hjälper men värken sätter sig i min vänstra skinka! Känns hur konstigt som helst att inte känna av någonting i magen, som vanligt, utan försöka uthärda smärtan i skinkan.
Frågar barnmorskan om det ska kännas så här. Hon bara skrattar och talar om att det är helt normalt.

Nu kommer det värsta av allt. Hade jag vetat innan hur ont det skulle göra hade jag nog aldrig satt mig på den jävla bollen!
En stor medicinboll som man ska sitta grensle över. Inte så lätt när magen är i samma storlek som bollen.
I början kändes det inte så mycket. Men efter några värkar känns det som jag ska spricka på mitten och den värsta smärtan jag någonsin känt klappar mig på axeln och vill att jag ska dö.
Känns det som.
Allt detta bara för att jag ska öppna mig mera. Till slut blir jag avplockad av bollen och får äntligen vila lite på sängen.

Nu gör barnmorskan hål på hinnorna och jag känner att trycker över magen försvinner lite.
Nu får jag på mig dom "snyggaste", största och bredaste bindorna jag någonsin har haft på mig. Hur obekvämt som helst och jag är nästan mer irriterad på dom än fokuserad på värkarna.

Ännu en gång är det dags att sätta sig på helvetsbollen. Tänker att den här gången kan det ju inte vara lika farligt som förra gången men tji vad fel jag hade.
Det var ju värre!
När jag nästan tror att jag ska svimma får jag kliva av och jag får vila på sängen igen.

Nu får jag nog världens godaste milkshake. Barnmorskan säger även att dom talat om oss i fikarummet. Dom tycker att vi är så coola och lugna och att det inte märks att det är vårat första barn. Suger i mig komplimangen som en fluga på en sockerbit och känner mig stark som en oxe igen.

Nu ligger jag på sidan med ena benet upp i gynställning. Känner av lite krystvärkar men inte så farligt än. Efter ett tag får jag byta sida och nu slår dom riktiga krystvärkarna till.
Börjar trycka på och det värker. Det har blivit dags för det stora provet.
När huvudet trycker på som värst och det känns som man ska spricka upp till naveln försvinner värkarna.

Nu tar istället tanken "Ut ur mig nu!" vid och jag trycker på ändå. Till slut, vad som känns som tre timmar, ploppar hon ut.
Hon! Vi var ju helt inställda på att det skulle bli en grabb!
Men det är iallafall världens sötaste barn som kommit och en liten tår kommer på våra kinder. En underligt lycklig känsla bosätter sig i kroppen och jag är glad.

Barnmorskan syr tre stygn och jag blir avtorkad allt blod. Dags att fira med varm choklad och mackor men jag kan knappt äta någonting.
Efter en timme ungefär blir hon mätt och vägd och vi ska få komma till vårat rum.
Jag blir skjutsad i rullstol och tycker det är lite pinsamt. Kan ju gå själv men det är så skönt att bli omhändertagen.

Så efter trettiofyra timmar med värkar och en timmes förlossning var vi tre."

Det var så jag skrev ner det någon månad efteråt. Mycket har hänt sen den dagen.

Dag 05

2011-02-20T16:30:00.001+01:00

Vad är kärlek?

Känns konstigt att Kärlek är någonting man måste vårda och underhålla för att den ska kunna överleva. Som något slags husdjur. Dammråtta, silverfisk, pelargon eller favoritbilen.
Eller att man måste uppfinna en speciell dag för att mata Kärleken med gelehjärtan, nallebjörnar gjorda av underbetalda slavarbetare i Asien eller blommor som retar ozonlagret som en fet mobbare med gravt dåligt självförtroende.
Tycker att Kärlek är någonting man känner i någon form av utsträckning. Gränslöst, enormt, ljummet, avsvalnat eller obefintligt.

Dag 04

2011-02-19T20:11:00.003+01:00

När jag lagar mat

lyssnar jag på musik. Gärna högt och sånt jag kan så jag kan sjunga med. Falskt eller inte, det bara blir så.
Men lagar mat gör jag. Även om jag har något fel på min portionsenhet. Jag kan aldrig laga mat i ental, det blir kompani-stora portioner mat. Varenda gång.
Lakto-ovo-vegetariskt.

Dag 03

2011-02-18T11:04:00.003+01:00

Mina föräldrar

Min mamma och pappa har varit gifta i nästan trettio år.
Mamma är kort och pappa är lång.
Mamma är vårdbiträde, ett yrke som inte finns längre, men arbetar som personlig assistent.
Pappa är lantbrukare/snickare/lärare.
Mamma är tjugotvå dagar äldre än pappa.
Dom var tjugofyra år när jag föddes.
Mamma har en syster och en bror medan pappa är syskonlös.

Mina föräldrar har ett starkt släktband till orten som jag är uppvuxen i men dom är inte kusiner. Jag är inte helt säker men jag har för mig att det inte finns några som helst förgreningar mellan dessa två släktträd. Innan jag och mina syskon kom vill säga.
Pappa raggade upp mamma med sin Amazon. Sen fick dom barn och bodde hos mina morföräldrar. Pappa byggde sig ett hus. Det blev för litet så vi fick byta med mina farföräldrar. Deras hus var större. Allt inom en radie av en kilometer.

Pappa gillar bilar. Han gillar att åka folkrace och kan kontrollera en bil.
Han gillar att se sädesslag växa, så som havre och råg och vete m.m.
Han är också ganska kär i sin nya dator och har till och med skaffat sig ett eget konto på Fejset.
När jag var liten var min pappa den starkaste människan i hela världen. Och många jämför hans händer med dasslock.
Det finns vissa likheter mellan pappa och karaktären Storsäcken i Per Anders Fogelströms romanserie Mina drömmars stad.

Mamma gillar att vara hemma. Helst skulle hon nog aldrig mer vilja arbeta en dag till. Vinna massa pengar och bli ekonomiskt oberoende. Men inte för den delen leva utsvävande.
Mamma använder Tysta protester när hon inte gillar någonting.
Mamma har plankat in på Roskildefestivalen i sin ungdom.

Mamma och pappa hade båda Black Sabbaths första lp-skiva i samlingarna. Annars var dom totalt olika.
Både gillar att dansa och var flitiga besökare på dom lokala logdanserna som var vanliga förr om åren.
Mamma gillar choklad och pappa gillar lakrits.

Dag 02

2011-02-17T20:52:00.003+01:00

Jag som liten

Råttan. Det var det första pappa kallade mig när han fick se mig. (Själv har jag numera en apa.)

Kan inte säga att jag kommer ihåg speciellt mycket hur jag var som liten eftersom minnena från den tiden inte finns kvar i den delen av hjärnan som minns, utan ligger undangömda på nåt bra ställe som jag inte har tillgång till för tillfället.

Men jag kommer ihåg att jag delade rum med min lillasyster.
Att jag sov överst i våran våningssäng och en gång hade våran dåvarande katt lagt sin jakttrofé, en död råtta , under mitt täcke.
Att jag och min syster en gång lekte tvättomat där vi byggde in mig med kuddar och jag "tvättade" kläder i en träkorg.

Kommer ihåg hur det liksom klickade till i huvudet när jag förstod att jag kunde läsa. Kommer inte ihåg hur gammal/ung jag var då men jag har inte slutat läst sen dess iallafall.

När jag började lekis hade jag som favoritsysselsättning att sitta i en gammal målad eldstad och betrakta alla lekande barn. Men det var också där jag lärde mig att hjula.
Upptäckte mitt enorma hat till sällskapslekar vid det här stadiet.

I vilken ålder slutar man vara liten?

Envis. Jag har alltid fått höra att jag var väldigt envis som barn. Så pass mycket att jag en gång körde igenom foten på kalasbyxorna bara för att dom inte satt ordentligt.

Hade två jämnårig vänner som bodde inom en kilometers avstånd.
Eftersom det var en mil in till Byn, The big city, så var det nog tur att det var så pass många ändå.
Då var jag den tysta. Den fula. Den töntiga. Medan Kompis 1 var den snackiga. Den modiga och erfarna. Och Kompis 2 var liten så han kunde man brotta ner.

Som sagt. I vilken ålder slutar man vara liten?

Dag 01

2011-02-16T14:03:00.003+01:00

Vem är jag?

Känns ju som passade fråga nu när den så kallade ålderskrisen är på ingång. Har aldrig riktigt trott på såna där rapporteringar om åldersnojor och kriser. Men motvilligt måste jag inse att huvudet börjar bli en aning förvirrad om den egna personen.
Jaja. Dravel. Vem äääääääär duuuuuuu? (Alice i Underlandet)
Jag är tjej/tant/kvinna/mamma/dotter/syster/moster/faster/kusin/student/inte ensamstående utan enastående/inte singel utan suverän/kattägare.
Jag tror varken på Gud, Muhammed, Buddha, Äktenskapet, Köttäteri eller Försäljare.
Är 170 cm i skoskavet och väger mittemellan.

Jag är min hjärnas uppfattning om vem jag är...

En till jävla Lista...

2011-02-16T14:01:00.002+01:00

Eftersom jag lider av fullständig skrivtorka tänkte jag försöka komma upp i sadeln igen genom den här listan:
Dag 01 – Vem är jag?
Dag 02 – Jag som liten
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – När jag lagar middag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – När P kom till världen
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Faktaruta
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Status Lördag

2011-02-05T15:39:00.002+01:00

Det kanske känns lite bättre om man reder ut röran på hjärnvinden.
I onsdags så ramlade Liten ner i det stora feberhålet. Fortsatte vara kvar där på torsdagen men klättrande nästan upp ur det avgrundsdjupa hålet igår. I morse däremot så brast stegen och hon ramlade ner igen. Och det känns som man bara kan stå bredvid och titta på. Hjälplöshet är nyckelordet.
Jag har försökt stötta upp henne så gott det går med melon, glass, våta omslag som blir brännheta efter bara några minuters vilande på det lilla huvudet, sagor, filmer och kramar. Men mest hjälper det nog att bara finnas där. Att bara hålla sig nära eller hålla handen när det inte går att hålla tillbaka tårarna för man känner sig så svag.
Men det finns ett stort argt värdelöst moln av totalt raseri hängandes över mitt sinne.
Drygt 70 meter bort bor en annan människa vars dna också flyter omkring i Barnets kropp. Visserligen har han handlat ganska bra nödvändigheter men antalet minuter han har spenderat tillsammans med sin avkomma är lätträknade. Han drabbas inte ett skit utav det här, utom att hans plånbok blir en aning tunnare. Han är ledig. Han har inga studier att oroa sig över. Han har ingen tenta att plugga till. Han har ingen brist på energi som får honom att svimma av utmattning klockan elva på kvällen.
Det skulle räcka med att han frågade. En enda liten mening skulle stormvindsblåsa bort det förbannat irriterande molnet som piskar ur sig äcklig geggamojja.
Jo. Ja. Jag skulle kunna fråga om hjälp också. Men jag är så fruktansvärt inkompetent på just det området så det är imponerande. Jag förvånade mig själv avsevärt när jag en gång ringde och frågade efter lite hjälp när jag låg magsjuk.
Så jag får skylla mig själv ännu en gång och försöka att skaffa mig ett rejält regnskydd...

Pinsamt

2011-02-01T15:59:00.003+01:00

"Jag ser inte fördelen med att alla skulle vara vegitarianer..
Kött industrin skulle avveklas- Bra för djuren som lider - dåligt för människor som förlorar sina arbeten - mängder utav djurraser skulel döut. De vilda djuren sulle föröka sig och tills slut svälta ihjäl, om inte så kan ni tänka er vilka problem det skulel osaka i samhället. Så många olyckor!
Nä jag ser inte vad som skulle förbättrats. Men jag ser andra möjligheter, att det skulle införskaffas bättre lagar och regler för hur köttindustrin ska fungera. Inte minst få människor att stödja frigåendeuppfödningar och närproducerat."

Hahaha...finns en överhängande risk att detta blir Dagen Skratt.

Ps. Jag har inte manipulerat texten på något sätt. Ds

Just så.

2011-01-28T21:49:00.002+01:00

Fick poesi i huvudet när jag stod i godan ro och gnuggade bort tandsten.
Man kan visa någon att man tycker om personen hundra gånger om med dyra, exklusiva presenter men det är först när man står bakom sina ord och går till handling som det verkligen räknas.
Alltså, folk kan slänga ut fler miljardbiljoner på dom mest onödiga prylarna, för att visa sin uppskattning, för att försöka visa sin kärlek men hur ska man egentligen veta att det betyder det som personen försöker få fram?
Jag kan säga att jag tycker om dig och visa det genom att ge dig ett halsband med den vackraste rubinen. Men menar jag det?
Om jag istället hjälper dig att baka kakor när du fyller år. Eller frågar hur du mår och stannar kvar och lyssnar på det långa svaret. Kanske köper blåbärssoppa till dig när du är magsjuk.
Det är kärlek. Det är små saker som i slutändan kommer att betyda och kommas ihåg mer än materiella ting.
Att jag känner ett behov att ringa och tala med min syster igen, samma dag då vi redan har talat en timme, kanske skulle gå under etiketten Kärringskvaller men det är kärlek för mig.
Jag lyssnar, hon lyssnar. Vi töms på oviktigheter så vi får plats med viktiga saker.
Mitt barn vet att jag älskar henne för jag säger det. Jag visar det. Jag lyssnar.
Hon skulle inte veta det om jag fyllde hennes liv med saker som är är gjorda av plast istället för känslor.
Men visst, det är kul att få presenter. Men om jag får bestämma så slår en egengjord, lite skev pärlplatta alla jävla diamanter i hela universum stjärnstopp. En liten bit kärlek mot en kolbit som har legat i jorden i flera miljarder år och utsatts för extrem tryck.
Hmm...svårt val.

Hellsingland

2011-01-28T20:19:00.002+01:00

I morse fick jag se två män gå klädda i likadana svarta arbetarbyxor med tillhörande neongröna jacka. Precis samtidigt kommer från andra håller två damer i svarta termobyxor och röda jackor. Det blev ett Krakel Spektakel-ögonblick och för en stund fick man en förnimmelse av hur det skulle vara att bo i Sammalunda, staden som ligger innan staden Ingalunda.

Garn...

2011-01-23T20:13:00.002+01:00

Det är trassel i huvudet. Jag är förvirrad. Vet inte hur jag sak förehålla mig till saker och ting. Ställer jag för höga krav? Kommer skiten att bita mig i arslet på vägen ut? Är det rätt eller fel att känna sorg? Borde jag veta?
Det kanske för att jag har ställt krav som det känns som ett jävla ormbo i känslobanken.
Kan inte koncentrera mig hur hårt jag än försöker.
Det går inte att vända ut och in på sig för den informationen är allt för känslig. Den kommer ingen åt för inte ens jag vill tänka tankarna som ibland, vid olämpliga tillfällen pockar på uppmärksamhet.
Det är dom tankarna som man borde reda ut för att det inte ska bli ännu mera härvor. Det är inte dom som man kan sopa under mattan och mata snabeldraken med.
Apatin känns.
P har åldersångest. Samma lika på min planhalva också.
Han är arg på mig. Jag är arg på honom. Jag är arg på mig. Livet hatar mig...

Barnet...

2011-01-21T17:26:00.002+01:00

Igår natt vaknade jag till av att det var en liten varelse som kröp ner under mitt täcke och la den minsta lilla armen i världshistorien om mig. Hjärtat smälte fullständigt och det kom att bli ett rent och skärt ögonblick av lycka. Varelsen vill inte flytta på sig utan ville ligga så nära så nära resten av den arla morgonen som var kvar tills dess den förbannade väckarklockan peta ett elakt hål på lyckobubblan. Längtar till nästa gång denna rena lyckan ögonblickshastigt dyker upp igen. Tills dess får små ljusglimtar av positivitet försöka lysa igenom den gråa massan kallad vardag bäst fan dom vill.

Anettes pastasoppa

2011-01-20T10:30:00.003+01:00

Ingredienser:
300g quornfärs
2 msk smör
2 morötter
1 lök
2 potatisar
1 msk tomatpuré
1 l vatten
2 grönsaksbuljongtärning
2 dl snabbmakaroner
salt
peppar

1. Skala morötter och riv dem.
2. Skala och hacka löken.
3. Skala potatisarna och skär i tärningar.
4. Fräs färsen i smör i en gryta och tillsätt sedan morötter, lök, potatis och tomatpuré. Rör om och fräs någon minut till.
5. Häll på vattnet och lägg i buljongtärningarna. Rör om lite då och då och låt koka i 10 minuter.
6. Lägg i snabbmakaronerna och koka i ytterligare 3 minuter.
7. Smaka av med salt och peppar och servera med en sallad.

Betyg: För jävla gott...

Bägaren fylls på...

2011-01-19T15:18:00.002+01:00

Vad är det för en jävla iq-befriad fiskmås som sitter där ute och kommer på såna idiotiska saker att fylla en tom statusrad med?
"Vi har barn som går till sängs utan att äta, äldre som går utan nödvändiga läkemedel, psykiskt sjuka utan behandling, familjer som går i ekonomisk konkurs. Men vi donerar miljoner till andra länder utan att hjälpa våra egna först! 99% av er kommer inte att ha modet att kopiera och återanvända denna text"
Och vad är det för jävla idioter som kopierar och sättar ut det?
JA! Jag vet att man inte ska bli upprörd över sånt här dravel och att det finns ungefär biljoner andra viktigare saker att lägga sin energi på men jag var tvungen att lufta ventilen innan jag fullständigt hackar sönder den här stackars människan.
Någonting som jag alltid har varit misstänksam mot när det kommer till att donera/skänka bort pengar är om dom verkligen kommer fram där dom behövs. Att inte den största delen istället hamnar i någon storfräsares ficka och föder dom redan överfödda.
Och vad får man ut av att sätta en sån text på sin sida? Lite mer Svenssonklagande över sitt gråa, trista liv där man måste gå upp för att gå till ett jobb man hatar tills någon bestämmer att man får gå hem till sin ännu tristare vardag.

YouTube-biverkningar

2011-01-19T12:51:00.004+01:00

I morse frågade jag Barnet om hon blir serverad kött på dagförvaringen. Det försäkrade hon att hon inte blev för hon äter ju inte det. Inte fisk heller. Men att man kunde ju fånga fiskar, (och pussa och släppa tillbaka försökte jag men hon hade en annan plan), för att ta med dom hem och så kunde dom bo i badkaret.
Väldigt troligt så har hon blivit inspirerad av Herr Bohm och Sillen...

Humhum...

2011-01-17T10:14:00.003+01:00

Snart ska jag försöka övertyga en treåring med en enorm vilja att det är trevligt att hälsa på Fru Doktor när man själv får rysningar så fort man tänker på vita rockar.
Vi ska till Västerås och träffa en logoped. BVC-tanten tyckte att ungen inte kunde tala ordentligt så det blev utredning.
Själv tycker jag att det är väldigt tidigt att kunna bedöma någonting överhuvudtaget. Fan, ungen har ju bara talat i några år. Klart man inte kan säga National encyklopedin så där huxflux.
Jaja, man kanske har ändrat uppfattning efter besöket.
Satan. Vad jag inte gillar Doktorer...

Ge mig!

2011-01-08T13:56:00.002+01:00

(Bild snodd från Discshop)

:....:....:....:...:...:...

2011-01-03T21:37:00.002+01:00

Har åter igen drabbats av stressmage. Det känns som man tynar bort. Har tappat bort mina ord. Det känns som jag inte kan skriva längre. Nu har det snart hållit på så här i två år. Hur länge kommer jag att orka? Måste hitta dom rätta orsakerna till att fortsätta. Nerigheten kommer alltid kvällstid. Tankarna maler när kroppen vill sova. Hjärnan vill och kan inte slappna av. Tider måste hållas. Pengar måste in. Blanketter måste fyllas. Rutor vill ha rätt information. Ursäktar mig. För jag jag kan inte tänka klart. Hjärnan känns på topp efter skarpt läge men hamnar återigen på grötnivån efter en vända av vanligt vardagsbrus. Snart kommer stadiet av klibbighet. När allt känns som lortigt sirapsklister som inte går att tvätta bort. Skrubbar utsidan men insidan är fortfarande lika dammig och smulig. Tiden känns som ett annat liv. Som ett parallellt spår som man inte har någon kontakt med. Kroppen har valt sida och flyter bredvid i en egen liten krigisk kokong. Matar hjärnan full men det är bara ögonen som läser. Hjärnan inte ens noterar att ögonen pockar på uppmärksamhet. Den är fullt upptagen med att oroa sig för vad som ska hända om jag inte läser det jag håller på att läsa precis nu. Som den har så extremt bråttom att den inte ens hinner notera att lärdomen sker där och precis då. Vill bli vaggad till söms och klappad på huvudet av Det-kommer-att-bli-bra. Vill bli hyschad och pyschad av Ta-det-lugnt-nu. Kroppen protesterar. Det vet jag nu. Sitter i kläm och apatin knölar in sig som färsk och pigg murgröna. Bambufortväxnade tentakler som trasslar. När munnen tiger lider insidan. Orden får till slut inte utrymme utan börjar bråka med varandra. Träta som onda fiender och hatare. Ingen frågar och man får inte tynga någon med det onda. Men som till slut pyser ut ändå men går obemärkt förbi eftersom det inte låter något när man formar munnen i sömnen och jagar hjärnspökena med fotogenlampor. Viljan är på. Den vill fortfarande och det är positivt. Då är det inte riktigt kört. Men den är svag. Den är mobbad...

Helvetesjävlaskit...

2010-12-28T17:57:00.002+01:00

Jag har en tenta att lämna in snart.
Jag har en omtenta ett ögonblick senare.
Jag orkar inte plugga med P hemma på heltid.
Jag har ännu inte fått reda på om jag är beviljad bostadsbidrag så jag kan betala hyran och räkningar jag ligger efter med.
Jag har precis varit magsjuk...

Så äre...

2010-12-22T13:33:00.002+01:00

Har ångest över att jag inte kan plugga. Eller kan och kan. Jag orkar inte leka med en treåring en hel dag för att sedan sitta och mala in organisationslära vid niosnåret.
Idag har vi hunnit med en sväng ner på stan. Hittade en bra tröja som P kan ha på julafton men inga byxor. Får kolla mer imorgon.
Har ännu inte fått besked om jag är beviljad bostadsbidraget. Blev ett klipp-och-klistra-projekt av den ansökningen. Hoppas verkligen att dom arbetar nästa vecka. Då kanske jag hinner ikapp med räkningarna som inte kunde betalas förra gången.
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig och P för det här. Varför skiter jag inte bara i det och letar efter ett jobb istället? Varför väljer jag att leva på brantens kant till katastrof?
Minusgrader ja. Det tär också. Så idag får det bli mackor & film. Än så länge har vi hunnit med Basil Mus, Dunderklumpen & Pippi på rymmen rullar nu.
Ska göra en veg-Jansson.
Om orken infinner sig så ska vi försöka oss på ett pepparkakshus. Smeten fick jag av mor & ritningen hittade vi på Bolibompa-sajtens spelavdelning. Lipton, från Höjdarna, hus gick att skriva ut så...få se om vi (jag) gör ett försök.
Helst skulle jag vilja ligga under täcket och glo på mina filmer...

Skam & Skuld

2010-12-14T11:09:00.002+01:00

Jag får inte klaga. Får inte ens tänka att det kan vara lite jobbigt. Jag har ju själv valt så då får jag stå vid mitt kast och vara nöjd. Jag valde att skaffa ett barn och då får jag lov att ta hand om det också. Jag får inte känna att det är en börda eftersom det är ett privilegium. Och det är ett speciellt sådant också eftersom jag får tillbringa så mycket tid med henne. Vet inte hur jag ska tänka. Vet inte vad jag ska känna. Trycker undan alla skam- och skuldkänslor. Jag måste klara det här och jag måste klara det här själv. Men jag tänker inte sätta på mig någon offermössa. Fast ibland sipprar en sån otänkbar tanke förbi och det känns som jag sitter fast i ett hjul som har kört fast i geggamojan. Det känns så trögt att leva och att insidan håller på att bli alldeles kletig av äckliga känslor och tankar. Bitterheten vill ta över och hatet vill ut och lufta sig. Varför kan han inte bara vara ett stort jävla svin så jag kan hata honom istället? Istället för att inte vet vad jag ska känna. Det känns som jag måste ta på mig hans dåliga samvete. Det känns som jag måste ta hänsyn till honom hela tiden. Hans ålderskris. Hans jobb. Hans tider. Hans vardag. Hans ovardag. Han. Han. Han. Han. Han. Medan jag ska klara allt själv. För jag måste. För att jag har gjort det valet. För att jag får stå mitt kast. För att jag ska...

Knäppt...

2010-12-10T13:55:00.003+01:00

Satan. Vad sugen jag blev på att ha en gungstol!

(Bild snodd härifrån)

Skulle vara så skönt, perfekt & helt underbart att få gunga sig lite framför tvn...

Jag har aldrig...

2010-12-07T20:25:00.003+01:00

...handlat på Lidl.
...ätit sushi.
...sett en Hitchcock- eller James Bond-film.
...köpt en vinyl.
...köpt en obegagnad dator
...köpt en stereo, tv eller micro.
...ägt en I-phone eller liknande.
...ägt mer än 33 000 kronor.
...varit fast anställd.
...ätit palt.
...flugit.
...varit längre utomlands än till Kaddaka Torg i Estland & Roskildefestivalen i Danmark.
...varit på Hultsfredsfestivalen.
...varit nordligare i Sverige än till Härjedalen.
...fiskat.
...haft ett marsvin, hamster, hund, iller eller tamråtta.
...gillat techno.
...tagit körkort.
...spelat? paintball.
...spelat WOW.

Äh, jag kommer inte på nåt mer. Men nu kom jag på en sak. Det kanske redan finns en sån här lista florerande i bloggvärlden? Jag har ingen aning nämligen. Hatar listor över allt möjlig och omöjligt. Kände bara för att rada upp saker...

Veg Carbonara

2010-12-03T09:14:00.002+01:00

Carbonara

400g spagetti
1-2 st vitlöksklyftor
1 gul lök
240g vegetariskt bacon
3 st ägg
1,5 dl matlagningsgrädde
1,5 dl parmesan, finriven
smör till stekning
salt & svartpeppar

Koka spagettin enligt anvisningen på förpackningen.
Häll av vattnet. Hacka och stek vitlök och lök i smör tills de är genomskinliga.
Tillsätt vegetariskt bacon och stek färdigt.
Vispa ihop ägg, grädde och hälften av osten. Värm upp pastan och vänd ner äggsmeten.
Toppa med bacon och riven ost.
Smaka av med salt och massor med av svartpeppar.

(Bild lånad från Hälsans Kök)

Kära Tomten

2010-12-02T14:07:00.004+01:00

(Bilder lånade från Ekologiska kläder för stora och små.)

Ekologiska ullkläder från Näva. Det skulle jag vilja ha av Tomten i år. Jag tror det är bra skit...

Trallalalalalala...

2010-12-02T13:00:00.007+01:00

(Bild lånad här ifrån)

Jag kör den lite nordligare varianten
av niqab & skippar religionen.
Det skulle väl vara att skydda sig
mot Vädergudarna då.

Zzzz...

2010-12-02T10:41:00.001+01:00

Är frustrerad över att M ger mig The silent treatment. Är exalterad över att resan på lördag. Adderar man dom två sakerna så blir det inte så mycket gjort. Annat än massa slösurfande och patetiska försök till att studera. Önskar jag kunde klona mig till en amerikans överste som kunde stå och skrika på mig att plugga, plugga, plugga, study, study, study...

Ps.

2010-11-30T21:50:00.002+01:00

Helvete också. Ja det är klart att det går att sitta här, ensam på sin loge och brodera ut nån jävla pretansiös text om hur man lyckats att älska sig själv en uns mer än förut. Saknande av multikulta personligheter till trots så blev jag lite irriterad på mig själv så här när eftertanken slagit mig. Om jag hade läst det där inlägget i nån annans blogg så hade jag suckat tungt inombords och tänkt att nu år det väl för fan räcka med människor som försöker bevisa att dom är lyckligast i hela världen.
Men, jag skrev ner det som seglade förbi i huvudet så då får det vara så.
Det är väl nån slags intalningsprocess om jag att jag duger som jag är och klarar mig bra på egen hand. Peka finger åt hela världen känns lite överspelat men vem fan vill bli vuxen nog att inte göra det?

Ds.

Blahablaha...

2010-11-30T21:20:00.003+01:00

Det är så jävla mycket information som pumpar ut ur datorn. Jag fyller min hjärna till bristningsgränsen. Snart vet jag inte längre vad jag tycker och tänker. Jag kommer bli en velig robot som inte kan säga varken bra eller anus.
Varför fortsätter jag? Varför tillåter jag detta att ske? Varför släcker jag inte bara ner och vilar min utmattade tankesmedja?
Motsägelsägerna har tagit över och veligheten har satt sig till rätt som den allmäktige.
Är jag en bra mamma om jag säger så här? Hur ska jag lär jag dom rätta värderingarna? Är det här tillräckligt genus för att passera kontrollen? Varför kan inte jag vara lesbisk så jag får det perspektivet på köpet? Vad tycker jag om politik? Är jag pk? Hur fan kan jag vara så tantig och vilja spöa varenda jävel som cyklar på trottoaren?

Men jag kan ta det lugnt i kön. Jag har kommit på tricket hur man slipper svettas ihjäl sig när Agda 95 år tappar enkronan för tusende gången eller när tvååringen framför skriker av ouppfostran. Kollugn. Inte en tillstymmelse till panik.
Tack för det televerket...

För att jag är jag och du är du.

2010-11-30T20:49:00.003+01:00

Har aldrig sett mig själv som snygg. Visst, det finns stunder man kollar i spegeln och är rätt nöjd med resultatet av mor & fars vuxenkramandes. Men jag vet vilken liga jag spelar i och det gör mig ingenting.
Det finns inga pengar i världen som skulle få mig att lägga mig under kniven. Kanske om jag hade blivit brännskadad eller varit med om någon olycka men inte för att för sakens skull försöka förbättra någonting. Skulle vara livrädd att jag ångrar mig.
Nu när man äntligen har kommit till det faktum att det är så här man ser ut och förhoppningsvis kommer att göra i resten av ens liv.
Det tog nästan trettio år innan man kunde växa i sin födelsedagskostym och visst, det finns fortfarande en liten jävla elak röst som sitter där inne i huvudet och försöker skrika åt mig att jag inte duger som jag är. Den Djävulen har jag spöat på några gånger nu så att han ska hålla sig på mattan men det är en seg Djävel.
Kommer heller aldrig att bli en utav dom som inte tar med sig kortet ut eftersom det är så självklart att man ska bli bjuden. Inte heller den som uppskattar diamanter och världsliga ting mer än någonting som verkligen kommer ur hjärtat.
Undrar väldigt mycket på hur jag skulle reagerar om någon friade till mig och man var tvungen att bli glad över en ring och dessutom behöva bära den. Jag bär aldrig smycken. Jag har inte ens hål i öronen. Däremot har jag lite hål på andra ställen efter lyckade och mindre lyckande piercingar.
Jag är hellre ett lyckat secondhand-köp med lite skavanker och lite restaureringsbehov än en perfekt nytillverkad, massproducerad barbiedocka som alla vill ha.
Jag vet att jag kommer till rätt person när någon...köper mig höll jag på att skriva!
Nä, jag vet när jag har kommit till rätt hamn så att säga. Och än så länge duger den här ensamseglatsen väldigt bra.
Insikten och erfarenhet om detta syns när man är ute. När en av dom där så-snygg-att-han-blir-ful vill ha sig ett litet äventyr letar han sig ner till dom lägre ligorna, där en annan spelar, och slänger ut lite krokar. Förhoppningsvis får han sig en ful liten rackare med sig hem som han diskret kan slänga i andrahandssorteringen när morgon gryr.
Ingen kan rå för hur den ser ut för det är ingen som har bett om att blivit till. Hur man däremot ser ut på insidan ä en annan femma.
Varför sitter jag och skriver ner sånt här dravel så? Jo, för att jag kanske behöver dom här orden en dag. Ja, varför skriver man ner ord överhuvudtaget? Kanske för att det inte får plats mer där uppe på vinden. Evolutionen får fan snart ta och rätta till problemet med att vi går omkring med en hel jäkla hjärna som inte ens utnyttjas till fullo. Snacka om resursslöseri...

Error...

2010-11-28T21:39:00.003+01:00

Den stora gåtan borde inte vad meningen med livet är utan varför vi föds med ett beroendebehov.
Från början är vi totalt hjälplösa och är beroende av någon slags vuxen människa som ger oss mat, kläder och skydd för väder och vind. Ett beroende som för vissa aldrig slutar utan blir väldigt starkt. Men så växer vi upp och blir beroende av klockan och dess levnadsmönster som hela samhället är uppbyggt kring.
Vi kanske testar på någon slags drog, laglig som olaglig, och skapar ett beroende. En del ramlar in på den troendeberoendevägen och stannar kvar där resten av livet. Vissa samlar på boenden och dom har en tendens att inte bli så långlivade här på just den här planeten.
Pengar, makt är också stora svårt beroendeframkallade saker som cirkulerar över oss som gamar gör över kadaver.
Man kan vara beroende över att få ha sitt oberoende kvar men vad är man villig att betala då? För säg ett enda beroende som är gratis? Tja, kärleken till sitt barn kanske.
Visserligen är inte barn helt gratis att hålla vid liv och stundtals även väldigt mentalt påfrestande.
Man är även beroende på andra människor. Jag skulle vilja hårddra och säga att hela ens existens är beroende av andra människor. Jag kan inte bygga hus så jag skulle behöva en annan människa som lärde mig det innan jag stack till skogs för att knåpa ihop den lilla stugan jag skulle behöva för att kunna leva utan andras inblandning.
Säg att jag lyckades bli helt självförsörjande. Då skulle jag ha kapat av medmänniksobehovet. Men det finns säkert ett tiotal beroenden till som inte skulle bli så lätta att bli av med.
Beroendet att läsa böcker till exempel. Eller att underhålla sin kreativitet med pyssel och liknande.
Och jo visst måste man äta och skita också men det är ju ingenting man väljer självmant att testa på. Man blir antingen beroende av att äta för mycket, för lite eller så skiter man i att bry sig så mycket.
Så. Nu känns det som jag har slagit lagom mycket knut på min hjärna för att jag någonsin ska kunna trassla mig ur det här...

Så kan det gå...

2010-11-25T12:47:00.002+01:00

En sån tur att jag inte är någon som skriver för dom stora massorna. Enligt besöksstatistiken har jag hamnat på bottenrekord, noll, noll, noll...

Jorå. Visst fan lär man sig saker.

2010-11-18T14:41:00.002+01:00

Integrerad organisationslära låter verkligen inte som någonting man läser för att komma i stämning. Mer som ett hjälpmedel för att försöka råda bot på osömnheten.
Men till min förvåning är det än så länge ganska så intressant.
Speciellt avsnittet om den byråkratiska organisationen och vilka problem som kan uppstå i en sådan.
Att till exempel medel blir mål. Vilket innebär att eftersom en byråkratisk organisation är regelstyrd kan det hända att det blir reglerna som blir det viktiga i organisationen, att reglerna blir målet med organisationen.
Som exempel tar dom upp "att betjäna kunder enligt regelboken kan tex bli viktigare än gott omdöme och kan i visa fall leda till sämre kundservice...."
Och att man löser dessa problem genom att "ännu hårdare kontrollera att reglerna följs och åtlyds..."
(citerat från boken Integrerad organisationslära av Lars H. Bruzelius & Per-hugo Skärvad)

Detta problem, detta paragrafrytteri har man verkligen stött på i vissa sammanhang.
Jag tror att många myndigheter, och speciellt chefer, skulle må bra av att läsa den här boken. Friska upp minnet lite vad det egentligen var man lärde sig om organisationsläran.

Heaven and hell

2010-11-17T12:41:00.003+01:00

Jag är så jävla trött på all den här jävla politiken och tidningarna som lever det goda livet på att rota runt, hitta på och slå på stor trumman i parti och minut.
Det var flera år sedan nu jag köpte mig en tidning, alltså en dagstidning, bara för att jag vill ha någonting vettigt att läsa. Då köpte jag dom för att få någon slags upplysning av vad som händer i världen och runt knuten.
Men nu är det kungliga otrohetsskandaler och finn fem fel på Mona som är prio ett.
Vill jag ha skvaller så går jag ut på krogen. Vill jag bli uppdaterad av vad som händer i världen läser jag text-tv.

Igår gick jag och P till biblioteket (eller bubblanteket som hon kallar det) och lånade ett gäng böcker. Sen kom vi hem, fixade kvällstoaletten, kröp ner och läste alla. Sen Bolibompa och sen sova. Och jag gillart. Jag gillar det så jäkla mycket eftersom det ger en sån skön ro i kroppen.
Jag & mitt barn. Vi har det bra...

Hmm....

2010-11-16T20:33:00.002+01:00

Huvudet råkade ut för ett uppvaknande. Hur jäkla fast i ens egentillverkade normer sitter man egentligen?
När man börjar bli så pass vuxen så man kan hänga med ens småsyskon utan att det känns pinsam och jobbigt så följer alltid ens syskons vänkrets med på ett hörn. Och det innebär, när man är äldst, att man träffar en hel del yngre människor.
Och man har ju läst och hört om hur lillasyrrans polare fångade storebrodern och sen var dom lyckliga i resten av jordelivet.
Nä, men det är alltid storebror som finner kärleken i syrrans (lillbrorsans) vänner.
När man själv befinner sig i en tvärtom-situation (nä, jag har inte skaffat lammkött, är inte ute efter någonting överhuvudtaget) så påminns man hur självklart någonting är, inne i huvudet, som man inte ens har bestämt själv.
Det ska nog mycket till innan jag låter mig övertygas om att en av manligt kön och som dessutom är, låt säga en sex, sju år yngre än mig själv, verkligen vill ha mig och inte är ute efter att "testa på" en tant.
Medan det åt andra hållet nästan är mer regel än undantag att det ska vara på ett visst sätt.
Visserligen finns det ytterligheter i detta också.
Det ska övertalas en hel del innan övertygelsen om att en tjej på 21 år verkligen älskar en 75-åring. Eller att en morsa på 53 år får ihop det med sin sons 18-åringa polare. Och att det ska hålla livet ut.
Nä, men åldern är bara en siffra och kärleken är blind.
Jo, tjenare.
Fick mig bara en tankeställare hur jag, utan att ha varit medveten om det tidigare, formats att tänka på ett visst sätt. Om vad som är lämpligt. Om hur det ska se ut. Och hur mallen formats.

Präcis...

2010-11-16T11:52:00.002+01:00

Längesen sist. Jo, det är klart. Man tömmer ur sig varje gång man talar med Syster i telefonen och nu i några veckors tid har vi faktiskt talat nästintill varje dag. Så det finns inte så mycket kvar att skriva.

Jag har fortfarande ont i benen efter att ha dansat sönder mig i Norrköping i lördags. Tv-inspelning. Lite speciellt men inte så speciellt som man hade i förväntningarna.

Som julklapp vill jag ha Hemma Värst & Bottom-boxen från discshop.
En rullkniv och skärplatta.
En dammsugare.

På fredag blir det kryssning...

Klart å betalt...

2010-11-08T10:36:00.003+01:00

Då var det klart. Då var det gjort. Jag kommer högst troligen att få skriva omtenta MEN jag klämde fan ur det allra sista som fanns i kunskapsbanken och jag kan nästan stolt säga att jag gjorde mitt bästa. Iallafall med tanke på hur det har gått att läsa här hemma.
Jag läste igenom alla frågor både två och tre gånger. Jag ändrade och la till. Jag skarvade och jag kunde. Så...nu är det bara att invänta domen och fortsätta.
Moment 2 börjar redan idag så jag ska leta böcker och hade det inte var så förjävla kallt hade jag åkt upp till biblioteket och terroriserat.
Jag frös så jag skakade när jag skulle låsa cykeln när jag kom hem. Nu börjar jag känna mina tår igen. Kanske är det dags för ett par vinterskor istället för conversen.
Men jag trodde inte det skulle bli kallare än några minusgrader den här vintern. När termometern visade -10 i morse trodde jag nästan inte på det.
Jaja, det är bara att leta fram termobyxorna och dra på sig raggsockorna.
Ska hämta hem P tidigare idag eftersom jag var tvungen att lämna tidigare än vanligt. Men jag tror inte hon bryr sig nämnvärt.
Den här helgen har gått så jäkla bra. Smärtfritt. Inte ett enda vredesutbrott, från båda sidorna och inget gnäll, tjafs eller tjat. Så ovanligt att det liksom kändes konstigt.
Men det är väl bara hoppas att det håller i sig, till nästa trotsålder...

Nu ska jag lyssna på MNK. Har haft abstinens hela helgen...

Grunk...

2010-11-03T10:13:00.002+01:00

Paniken bubblar som kolsyra under nerverna. Om jag inte tänker efter så kommer jag kunna tänka före. Lära mig. Jag måste lära mig. Programmera in allt i hjärnan. Skriva ett program fast utan koder. Bygga på kartan som finns i på kontoret där uppe...

Bläää...

2010-10-30T15:38:00.002+02:00

Känner mig som en pensionär när det enda jag skriver om är statusen på min mage men vad fan. Idag har jag iallafall fått behålla det jag stoppat i och jag har till och med hunnit med och blivit hungrig. Igen.
Det mindre sköna är att jag har grymt ont i örat och halsmandeln på högersida. Känns som en begynnande halsfluss.
Så att säga att man är på topp inför ikväll är att ljuga sig blåare än en Smurf.

Det är bara hoppas att alkoholen dödar dom illasinnade individerna som försöker att ta över min kropp...

Pointless...

2010-10-29T13:14:00.003+02:00

Jag är osams med min mage. Den vill inte vara den där vackra, lugn provivareklam-magen som är att eftersträva. Den här striden har pågått till och från under en längre tid och jag har fått slut på idéer om hur jag kan få den glad igen.

Idag hoppas jag att filmerna som jag beställt (Hundhotellet, Trollsommar, Amelie from Montmarte & Big Fish) ska ramla ner i brevlådan så jag och Barnet kan kolla på film hela kvällen.

Imorgon blir det kalas. Men jag ska inte klä ut mig. Det överlåter jag med varm hand till resten av befolkningen. Men jag ska dricka öl. Det ska jag...

TrettioårsKrisen?

2010-10-28T13:48:00.003+02:00

Jag var egoistisk när jag skaffade barn. Jag var egoistisk när jag valde att inte skaffa mer barn. Men jag vill vara egoistisk när det kommer till Barnet. Men inser vuxet att det inte får gå till så. Måste dela med mig. För allas skull.

Ska det vara så här? Skruvar hjärnan till sig så här vid en viss tidpunkt i livet? Är det någonting man måste gå igenom, ungefär som puberteten? Att börja tänka på döden, meningen med livet, existentiella frågor, framtiden och annat dravel som man kan spendera sin ålders höst med att försöka klura ut vettiga svar på. Jag har inte tid just nu!

Känner mig väldigt gammal när jag minns barndomen, dofter, känslor och intryck. Det är bilder som bara finns kvar i mitt huvud och som ingen annan kan uppleva. Och hur har alla dessa minnen format mig som människa?

Ja, ni höra ju! Sånt här filosofiskt tjöt fyller min hjärna, dag som natt, utan att jag kan göra någonting åt det...

Måste vs Får inte

2010-10-28T13:42:00.003+02:00

Måste skriva av och renskriva. Måste lära mig. Måste läsa, läsa, läsa, läsa. Måste lägga mig i tid.

Får inte zappa runt på Spotify. Får inte spela spel. Får inte läsa skvallertidningar. Får inte somna, nu.

Måste hushålla med stålarna. Måste spara. Måste tänka lite mer långsiktigt.

Får inte slösa mer på onödigheter. Får inte handla mer kläder till P. Får inte handla mer filmer.

Måste dricka mycket vatten.

Får inte öppna ölen, än.

Måste vänta tills på lördag.

För i helvete...

2010-10-26T19:56:00.003+02:00

Å ena sidan ska du vilja donera varenda fungerande organ i kroppen, lämna litervis med blod, skänka bort dina sista slantar till dom fattiga och inte slänga bort din mögliga mat för det svälter människor i världen. Du ska tänka på miljön och handla krav, fairtrade och miljömärkt. Du ska inte köpa dom billigaste kläderna i affären för dom är tillverkade av knappt levande människor som kommer att dö av klorförgiftning om ett år. Du ska inte flyga, inte köra bil, inte färga håret, inte kasta kuvert med fönstret kvar, i papperssamlingen. Inte handla kolsyrat vatten.

Å andra sidan så svämmar bokhandlarna (eller heter det verkligen boklådor?!) över med självhjälpningsböcker och dietkokböcker. Du är vad du äter och den som går ner mest i vikt vinner pengar. Träna minst en gång om dagen och tänk på knipövningarna. Tänk dig lycklig så försvinner allt det onda och du kommer att födas på nytt med blått blod och en fetare plånbok. Du ska kämpa för lycka, framgång och att ha mest saker innan du dör. Yoga bort det dåliga samvetet och sova minst tretton timmar och jobba minst tjugofem. Fredagsmys *kräks* med familjen med fettfria chips och filmjölksdipp. I brist på allsång så köper du karaokeversionen av Dobidos Bästa och vråla lagom högt så inte grannarna tror att ni har fest.

Man ska helst vara utbildad barnpsykolog, pedagog, genusvetare, tibetansk munk, vara utrustad med bläckfiskarmar för att kunna ha åtta bollar i luften samtidigt. Man ska helst ha ett livs erfarenhet av ett liv, ett livs erfarenhet av ett arbetsliv och ett livs erfarenhet av att vara förälder. Samtidigt som man fortfarande ska vara nyfiken på livet, intressant för andra, lite mystisk och inte tala om för mycket om sig själv. Ha många ytliga vänner och några få nära kamrater som man kan tala om det mesta med.

Man ska inte titta på tv men ha koll på nyheterna, politiken, samhällsdebatten och vädret. Man ska åsikter men inte för starka och inte så det stör. Man ska inte tycka lika men inte heller alltför olika. Man ska inte använda Facebook men Twitter går bra. Man ska inte ladda ner filmer och musik men Spotify och Youtube går bra. Man delar upp sina intressen och hobbys i redan förvalda rutor, heminredning/måleri/barn/musik/böcker/matlagning/webcamerunkning.

Man ska vara sexig men inte ligga. Man ska inte rapa eller dricka för många öl. Man ska vara rädd. Åka taxi eller helt enkelt stanna hemma. Man ska plocka bort hår och kunna sminka sig i timmar så man ser naturlig ut. Man ska dölja sina brister, helst se ut som en photoshopad kopia av en photoshopad, botoxad, anorektisk förebild som ser "naturlig" ut. Man ska inte vara för tjock och inte för smal. Man ska ha naturligt stora tuttar eller silikontuttar. Man ska inte ha ammade hängtuttar som ser för naturliga ut.

Man ska bära världssamvetet på sina bara axlar samtidigt som man försöker pussla ihop sitt eget liv.

Jag vill bara få vara jag. Jag skiter fullständigt i allting, bara jag får vara jag...

Hmm...

2010-10-25T15:05:00.003+02:00

Om jag skriver någonting kanske lusten att skriva kommer tillbaka. Just nu känns det som jag har hamnat i något slags svart hål. Nä, det känns som om insidan av kroppskalet är helt tomt. Som om man är just ett skal. Kanske är det för att man fyller sig själv med mängder av informationa v olika slag och måste utrusta sig med en insida av teflon för att inte förlora sig själv, och vad man tycker och tänker.

Jorå, jag blev godkänd på den kursen jag läste innan sommarkursen men det var ett tveksamt godkänt eftersom jag inte kan skriva högskoleaktigt. Ska ta reda på hur man lär sig att skriva just så, även om jag inte vill.

Nu är det bara två veckor kvar innan Tentan och jag måste verkligen råplugga. Sätta mig in i saker jag redan borde kunna.
Och det är det som går så trögt. Det är som jag har redan har gjort slut på varenda gnutta av studieenergi. På dessa två kurser som jag nu är klar med. Och då blir automatiskt den nuvarande kursen lidande.

Men jag ska fanimej kämpa med näbbar och klor. Jag ska gå in för att klara ett godkänt, om det så ska vara med ett darr på ribban.

På lördag ska jag kröka till med SysterYster. Jag längtar hårt och besynnerligt.
Om tre veckor ska jag på kryssning med mina tre närmaste. Jag längtar hårt och besynnerligt.
Så det är inte bara nattsvart, det finns ljusglimtar också...

Ovälkomnat mantra...

2010-10-14T11:08:00.003+02:00

"Gå en campusbaserad kurs där du får övning i att skriva innan du ger dig på en distanskurs igen!"

Dom där orden sitter som Karlssonsklistrade innanför pannbenet. Och det ökar inte bara på stressen utan det gör mig också nervös. Jag som aldrig har varit nervös för att skriva en text innan får nästan hjärtklappning av att göra fel, glömma ord, missa poängen, babbla förtvivlat och glömma det viktigaste.

"Ditt papper har alltför många brister, både språkligt, formellt och innehållsligt. Ett grundproblem är att din uppsats är för kort, endast fem sidor och analysen endast tre sidor. I anvisningarna står inget minsta antal sidor, men om maximalt antal är 10 borde man förstå att det krävs åtminstone sju sidor."

Jag borde släppa det här nu och gå vidare. Jag borde lägga min fokus på att klara av mina uppgifter istället. Jag borde skaffa mig ett annat mantra än Du kan inte skriva, Du kan inte skriva, Du kan inte skriva...

Urskitning...

2010-10-13T11:29:00.002+02:00

Håll i hatten ordentligt för nu ska det gnällas, klagas och suras i kopiösa mängder...

Under tre dagar nu har jag haft en ihållande, väldigt irriterande huvudvärk som gör att det ända jag kan tänka på är hur ont i huvudet jag har. Jag vet inte om det är spänningshuvudvärk. Om det är en symptom på hur Livet ser ut. Det kan med största sannolikhet vara det.
Jag har ingen som helst aning när eller om jag kommer att få några pengar.
Jag kan troligtvis inte handla någon födelsedagspresent åt Barnet.
M handlade igår så jag iallafall kan baka en tårta.
Jag skiter fullständigt i alla världsliga, materiella saker men när det inte ens går att handla en liter mjölk börja man känna sig rätt värdelös.
Jag har sökt deltidsjobb i ett försök att kunna få ordning på ekonomin.
Jag måste hinna klart men kurs på en vecka, eller tills på fredag för att kunna få ihop mina poäng.
Jag halkar hela tiden efter, för varje minut som går, på den kursen som jag verkligen vill gå och som jag kom in på och som jag har tenta i om bara tre veckor.
En kurs där jag knappt har hunnit röra kurslitteraturen inför tentan om tre veckor.

Stress, stress, stress, stress.....

Jag vill bara lägg mig under täcket och somna om.
Jag vill byta ut mitt huvud...
Jag vill boxa ut hypokondritankarna om cancer...
Men min vilja är inte mycket värd...

Ansiktsbehåring De Luxe

2010-10-07T16:38:00.004+02:00

Eller är det för att han hade en redig mustasch?

Blött & Blandat

2010-10-07T12:00:00.003+02:00

Vaknade runt halv fyrasnåret av att P kissat ner sig. Jaja, blev en tvättdag idag men hjärnan känns som mos och det går verkligen inte att plugga in saker och tänka konstruktiva tankar. Att formulera klyftiga sammanhang känns som en världsrymd bort. Bara att skriva ner det här kräver en oerhörd koncentration. Får ta en siesta.

Jag vet inte varför jag gillar Queen på nåt sätt. Kanske är det för Herr Sångare har en underbar röst som ibland får håret att resa sig av välbehag. På Spotify ligger deras Absolute Greatest och på disc två kommenterar Brian May och Roger Taylor dom olika låtarna. Det kanske är vanligt nuförtiden men det är första gången jag har stött på det. Och jag gillart. Det ger en ytterligare dimension till bandet. Ungefär som bonusmaterialet till en film.

Sen har jag dom senaste dagarna plöjt igenom Staffan Lindbergs bok "Jag skulle ha bytt till lågenergilampa i hallen. En koldioxidbantares bekännelser."
Vill man läsa en bra bok om klimatförändringarna så ska man läsa den här boken. Den är inte alls tradig och rabblar upp fakta utan är faktiskt skriven med en viss mått av humor inblandad, och det är väldigt ovanligt när det kommer till just sån här facklitteratur.
Jag gör en recension a la åttonde klass och skriver bara av baksida:

"Ett beslut växte sig starkare. Jag lovade mig själv (i en stund av högtidlighet och högmod) att gå ner på en hållbar nivå av utsläpp av växthusgaser. Att minska mitt ekologiska fotavtryck till en rimlig nivå, men fortfarande vara en del av det samhälle jag satts att leva i. Det finns de som flätar skägget, tovar sin müsli, flyttar ut i finnmarkerna och lever på svedjebruk med fjorton getter. All respekt till dem. Men jag gillar ju stan. Jag gillar att köpa mat u affären och ha elektriskt ljus. Så vad kan man göra inom ramarna?"

"Staffan Lindberg är musikern som gillar att sätta ihop ord. (1999 mottog han tillsammans med Viba Femba Povel Ramels Karamelodiktstipendium.) Nu har han satt ihop så många ord att det räknas som en bok. Och det som ligger honom varmast om hjärtat: att lämna sin planet som man själv önskar finna den"

Turtisdag är kanske att ta i en smula...

2010-10-05T14:16:00.003+02:00

Tisdag. Dagen då allting brukar och allting som kan går åt helvete. Nu är inte dagen slut ännu men jag kanske vågar mig på att kalla den här dagen för en mycket lyckad tisdag. Men det är knappt att jag ens vågar tänka tanken på att någonting överhuvudtaget kan gå bra.
Jag hittade en massa enkronor i en jacka så jag kunde handla kattmat. Jag fick svar från en lärare att jag har till den 15 oktober på att göra klart kursen. Satte igång direkt och har redan lämnat in en uppgift. Nu återstår en metodövning men måste vänta på boken som jag beställt men under tiden ska jag göra klart tentan och kursen är i hamn. Sen får jag fortsätta med den ordinarie kursen och fortsätta hålla tummarna på godkänt och några välbehövliga pengar.
Men, som vanligt och eftersom jag redan har skrivit det här så kommer allting att skita sig och jag får ta ett städjobb i grannkommun.
Lika bra att invänta det värsta som man inte blir besviken.

Youtube

2010-10-05T10:17:00.000+02:00

Radiongalans parodi på Kungarna av Tylösand...Kungarna av Radiogalan.

Tänk om...

2010-10-04T16:09:00.003+02:00

Det värsta är att jag inte ens hade behövt gå kursen från helvetet. Jag hade redan tillräckligt med poäng för att söka in på den kursen som allt slit med diverse-kurser till slut resulterat i. Hade jag inte sökt hade jag kunnat gjort klart den förra kursen och då haft tillräckligt med poäng nu, för fortsatt studiemedel.
Men jag ville ha en sysselsättning så jag kunde få studiemedel under sommaren.
Tänk om jag sökt ett sommarjobb istället...
Tänk om...

Skit. Bara skit.

2010-10-04T09:52:00.003+02:00

Har redan hunnit fälla en mängd tårar. Jag blev underkänd IGEN. Jag har ingen aning om hur jag ska fortsätt härifrån. Ovissheten är det värsta. Måste jag lägga av och plugga nu? Måste jag börja söka jobb? Ska jag lägga mig ner och dö? Hur fortsätter jag?
Jag har 13 kronor kvar på kontot. Det är vad vi ska klara oss på i en oviss framtid. Det finns inga andra källor att ta några som helst pengar ifrån.
I omdömet jag fick tillbaka sågas jag längs fotknölarna och den avslutas med orden: Så tyvärr. Gå en campusbaserad kurs där du får övning i att skriva innan du ger dig på en distanskurs igen!
Det är just det där utropstecknet i slutet av meningen som tar värst. Jag är tydligen helt värdelös på att skriva. Visserligen var det en vetenskaplig litteraturanalys uppsats men på grundnivå.

Jaja, nu börjar kampen att klättra upp igen. Det tog jävligt hårt förra gången och ännu värre den här gången. Nu känns det inte som man kan sjunka lägre...

En lördag.

2010-10-02T20:48:00.003+02:00

Klockan är inte ens nio och jag är färdig. Färdig med den här dagen och redo för att krypa ner till nästa vända.
Tagit hand om en olycka i sängen, varit på motormarknad, handlat och lagat mat, kokat in årets rödbetsskörd, umgåtts med släkten, bäddat rent, duschat, ätit kvällsmat och läst bloggar.
Så nu, nu ska jag njuta tills ögonen inte vill och kan...

Klagovisan fortsätter...

2010-09-30T12:14:00.002+02:00

Barnet vaknade 04:15 och var hungrig och törstig. Fick mjölk och macka. Somnade om igen, efter en lång vätan på kisspaus, vid 06:20. Vaknade av väckarklockan och snoozade till 08.00. Barnet ville verkligen inte gå upp och då menar jag VERKLIGEN inte. Hon vrålade ut sin ilska och var så arg och ilsken att hon liksom fastnade i det hela. Hon kunde inte lugna ner sig. Och det ända jag vill säga var att det var så klart att hon kunde få lägga sig ner och somna om igen. Men man måste ringa till dagis senast 07.30 om man inte kommer samma dag. Det beror på att dom beställer vegmaten då. Men efter en lång stunds gungande och vychande i famnen kunde hon iallfall tala ordentligt igen. Sen gick det bra och vi kom till dagis.
Tur att vi ska vara lediga imorgon. Då får vi göra som vi vill.
Men det känns i kroppen. Helt slut och ögonen känns svullna. Ungefär som när man gråtit. Satt en lång stund och bara funderade på när jag hade gråtit till jag till slut kom fram till att jag inte hade gjort det. Inte vad jag vet iallafall.
Jaja, det är väl bara att ta tag i det man MÅSTE.... hatade jävla ord...

Droppen som fick Bägaren att....expoldera.

2010-09-30T11:58:00.002+02:00

När man är en person som inte befinner sig i ett romantiskt förhållande, civilstånd ogift, ensamstående, singel så finns det en risk att man hamnar i dejtingsajternas snåriga djungel.
En vän fick mig in på den fösta och sen, under två års tid ökade det till cirka fyra, fem stycken.
Och det är ungefär samma visa och samma resultat som gäller för alla.
Man börjar med ett Hej! och senare sitter man med ett femtontal kontakter på msn som antingen vill hälsa på, alternativt att man kommer hem till dom eller bara ger sexuella inviter att glo när dom tillfredsställer sig själv i webbkameran.
Igår gick äntligen hissen ända upp hos mig. Vad fan är det jag håller på med?
Första karln blev så arg över att jag inte svarade på hans enormt privata frågor att han radera mig. Den andra tyckte att jag var för komplicerad och krånglig eftersom jag inte ville ge ut mitt nummer och tala i telefonen istället, att han började gräla på mig. Honom raderade jag i morse.
Jag ger fan upp. Aldrig mer att jag registrerar mig på någonting liknande igen.
No more fucking bullshit...

Frustrerad....

2010-09-29T15:01:00.002+02:00

Det kliar i kroppen av frustration.
Jag har knappt öppnat böckerna idag.
Jag har fortfarande inte hört någonting om min uppsats.
Jag har inte städat.
Jag har inte diskat.
Jag har knappt gjort någonting vettigt på hela dagen.
Jag intalar mig än en gång att jag ska läsa ikapp i kväll men vet att det inte kommer att bli så.
Jag har chattat med trista människor som inte fattar pikar, hintar och andra tecken på ointresse.
Jag är inte kär.
Jag är inte pigg.
Jag har dåligt samvete över min volanger runt magen.
Jag vill börja springa igen men har varken skor eller självförtroende att göra det.
Jag är förtvivlat arg på makthavare som sitter och har våra barns framtid i sina händer, giriga djävlar.
Jag vill uppfinna ett substitut till oljan.
Jag vill inte bo i en gammal lägenhet.
Jag vill inte bo i staden.
Jag vill bo i mitt eget hus, mitt ute i skogen.
Jag är gravt patetiskt.
Jag är oerhörd bitter.
Min självironi börjar sina.
Har fortfarande räkningar kvar att betala.
Hittade en kursbok som fattades och den kostade mer än ett par Converse.
Mina älsklingsbyxor håller på att rasa ihop.
Mina nya vantar är borta.
Jag borde tillbringa mer tid med mitt barn.
Ungen borde inte gå på dagis så mycket.
Jag vill kunna äta bra, nyttig och god mat istället för nudlar och spagetti med bearnaisesås.
Jag borde aktivera Katten mer.
Jag borde hitta på mer kreativa saker med Ungen.
Jag borde läsa mycket, mycket, mycket mer.
Jag vill byta ut allt skit som fyller min hjärna med vettiga saker.
Jag önskar att all kurslitteratur har förvandlats till serier imorgon.
Jag vill vara kär.
Jag önskar min biologiska klocka kunde ticka lite tystare.
Jag borde säga till folk i in närhet att jag tycker om dom innan det är försent.
Jag längtar till julafton.
Jag vill åka på kryssning.
Jag måste hämta Ungen nu...

Tv hade verkligen tagit fram moralpiskan igår.

2010-09-29T09:40:00.002+02:00

Först kollade jag på dokumentären Yes Men fix the world. Handlar om två snubbar som bluffar sig in i konferensrum, kongresser och liknande och allt för att få upp ögonen på vilken oerhörd makt som stora bolag och lobbyister sitter på.
Till exempel så bluffande dom in sig på BBC genom att göra en falsk hemsida i ett stort industriföretags namn som hade orsakat den värsta miljökatastrofen i Indiens historia. Dom lovade att dom drabbade indierna skulle få sin ersättning, 20 år efter olyckan. Men när dom blev upptäckta blev dom nästan lynchade av journallister och makthavare över att ha gett det drabbade folket falska förhoppningar och krossat deras drömmar.
Så dom två karlarna åker iväg till Indien för att kolla läget och be om ursäkt. Vilket visar sig inte behövs. Dom drabbade människorna tackar istället för att dom har blivit uppmärksammade och gett dom åter lite hopp för att få sin mark sanerad för att få rent dricksvatten, slippa missbildningar på sina barn och kunna leva normalt igen.
Medan företaget som sitter på pengar och ansvar inte gör ett skit.
Och så där fortsätter det genom hela dokumentären.
Den är helt klart sevärd.

På den andra kanalen visades Tankograd som handlade om den världens mest radioaktiva by.

Och sist hamnade jag mitt i Ett herrans liv - julspecial där programmet avslutades med en uppmaning att bära en vit armbindel för aidsoffren i Afrika.

Försökte sen somna med att dunkande världssamvete som höll mig vaken ett bra tag till...

Inte fan vet jag....

2010-09-28T12:19:00.002+02:00

Ibland tror jag att det finns hemliga svarta hål runt om i lägenheten, som slukar allt från plånböcker till strumpor. För att sen, alltifrån några timmar till ett halvår spotta ut dessa saker på helt andra ställen. Nu är det kameran som helt mystiskt har gått upp i rök.

Käre mor var över med en kasse godsaker igår så idag blev det sån där härlig, god, nyttig mat igen. Stuvad mangold och morötter med persilja och kokta rödbetor med cocktailtomater. Allt från trädgården. För jävla fint.

Sen fick jag låna pengar av Käre far så jag kunde betala hyran och några räkningar. Känns som en sten har ramlat ner.

Igår undrade P om jag hade fått pengar så vi kunde handla glass. Jag vet inte om det är en bra sak att hon faktiskt förstår att jag inte har några pengar att köpa glass för och hon förstår att man inte kan köpa glass utan pengar.
Eller om hon är för liten för att dras med in i min saknad av någon som helst ekonomi.
Jag har lite gott samvete kvar när det kommer till pengar iallafall. Varje månad dras det pengar till ett låst sparkonto som är till P. Så jag spar iallafall lite pengar åt henne.
Jag håller också på att skriva en bok eller en dagbok rättare sagt som hon ska få när hon fyller arton. Jag skriver inte varje dag, inte ens varje månad men när jag väl kommer ihåg att skriva så dokumenterar jag lite hur vi lever, hur det är och vad hon har gjort för framsteg.
I början förklarade jag mest varför det blev som det blev mellan hennes far och mig. Eller jag började faktiskt skriva när jag blev gravid. Lite som en ventil, för det var ingen dans på rosor, den tiden. Jag kan nästan läsa om det utan att gråta nu.

Jaja, ska väl försöka mig på att läsa lite om arkivlagen igen. Det är som om ögonen går per automatik men hjärnan kopplar inte vad ögonen läser. Jag kommer på mig själv hela tiden att tänka på helt andra saker än det jag borde.

Så äre....

BäjkonMajo

2010-09-27T14:15:00.001+02:00

Äckligt + Äckligt = Gott?

(Bild snodd från CoolStuff)

Urklippet...

2010-09-27T12:41:00.001+02:00

"Om många SD-väljare röstar på SD i protest mot etablissemanget och på grund av marginalisering, då räcker det inte med att kritisera SD:s främlingsfientlighet och demonisering av den muslimska minoriteten i Sverige. Ännu viktigare är förmodligen att formulera en vänsterkritik av ökade klassklyftor, nedskärningar av välfärd och arbetslöshet. Det är att ta människors oro på allvar – men ge ett annat svar på problemen än SD."

Citerat ur Malmö Fria Skånsk populism - en grogrund för SD

Doktor Kosmos - När min pojke går på stan

2010-09-24T19:53:00.001+02:00

Helt underbar låt. En gladlåt som gör att det spritter lite extra i benen. Visserligen stämmer inte pojke in men det skiter jag i. Jag och P dansar som studsbollar till den ändå.

Bu eller Bä?

2010-09-24T17:56:00.002+02:00

"Trots detta fortsätter feministerna att sprida sin propaganda om kvinnlig underordning. De vill helt enkelt att kvinnor ska ha total makt över hela samhället och att männen blir reducerade till slavarbetskraft och spermadonatorer."

Skratta eller gråta?
Jag väljer att skratta. Rått...

(Kommentaren är tagen från ett forum där det diskuteras Likhet mellan könen...)

X-ray eyes...

2010-09-24T14:30:00.004+02:00

Jag har lite ont i hjärtat. Jag som trodde att jag behövde kickstarta igång det med ett rejält kärnkraftverk drabbades att röda viruspilar som kom från en knubbig kerub med pilbåge.
Nu är jag inte sexton längre så att börja stalka personen i fråga är helt uteslutet.
För även om det var ett tag sen sist så såg jag förföljelsetendenserna komma smygande och satte ner foten ordentligt.
Håller på att storstäda ut varenda liten gnutta av känsla som någonsin har liknat någonting som påminner om varma känslor.
Vår historia är så gammal att den med största sannolikhet har rostat sönder på motsatta sidan och jag har ingen som helst aning om varför kolsyran i blodet har väckts till liv igen.
Helt oförstående står man där och får svettningar och darriga ben när tankarna vandrar i dåligt uppbyggda labyrinter.
När namnet nämns blir man skyldig men det syns bara på insidan. Det döljs förtvivlat på utsidan.
Jag vill klippa den elektriska nerven som ger onödigt många stötar.
Dags att borra ner huvudet i sanden och sluta hoppas...

Blandad kompott

2010-09-24T13:41:00.002+02:00

Varför inte köra en fräsig broderad bil

(Bild snodd från Severijos Incirauskaitês)

Dom argentinska arbetarna ing er mig lite hopp om mänsklighetens kamp mot kapitalisterna:

(Bild snodd från Fria Tidningen)

Durå!

2010-09-21T15:43:00.003+02:00

Nä, jag tänker inte skriva om valet. Det diskuterade jag och debatterade jag till leda igår. Men det fick mig att inse att jag vill nog vara arg och bitter.
Hellre att få små positiva överraskningar av harmoniska och lyckliga ögonblick än att gå omkring och vara så väldigt lycklig och harmonisk hela tiden och istället drabbas av arga, bittra, negativa små ögonblick.
Jag tänker inte träna upp mig för att kunna vara lycklig hela tiden. För enligt vissa så är det någonting som går att träna upp. Och när jag hade läst det började prestationsångesten riva i kroppen men jag kom underfull med att konstant gå omkring och vara lycklig är dock inte min kopp av te.
Jag är en arg och bitter människa och jag har funnit harmoni genom att inse det.

Anledningen till varför jag inte är buddhist är att Buddha sa till den fösta kvinnan som ville bli munk att hans liv skulle förkortas på jorden med tusentals år. Allt på grund av att kvinnorna svärtade ner hans religion. Så mycket för allas lika värde...

Hit mä stålarna!

2010-09-16T22:10:00.001+02:00

Min ofrivilliga vistelse på akuten i Örebro kostade 300:- och det enda jag fick veta var jag hade kalkbrist. Tack för det Televerket!

Bang Bang...

2010-09-16T13:14:00.003+02:00

För ett par år sedan var jag och polare på väg hem från krogen i Eskilstuna när vi plötsligt, helt utan förvarning blir påhoppade och nedsparkade. Jag klarar mig bra med bara några blåmärken men det gick värre för min polare. Honom sprakade dom främst i huvudet. Så pass mycket att han fick åka med ambulans in till akuten och sy flera stygn i huvudet.
Jag fick någon vecka senare meddelade från polisen över telefon att dom ännu inte hade gripit någon/några gärningsmän och förundersökningen var nerlagd i brist på bevis.
Var var Säpo då?

Däremot blev det en notis i Eskilstuna Kuriren:

"Skinnskallar slog ned 28-åring (3.39)
Eskilstuna: En eller flera personer ur ett gäng med ett tiotal skinnskallar misstänks för att ha slagit ned en 28-årig Eskilstunabo vid tvåtiden i natt.
28-åringen, som misshandlades med både sparkar och slag, är förd till Eskilstuna lasarett. -Bland annat fick han en del skador i huvudet vid misshandeln, säger Anders Arvidsson, vakthavande befäl vid Sörmlandspolisen.
28-åringens skador uppges som allvarliga, men inte livshotande.
Det var i närheten av S:t Eskils gymnasium i centrala Eskilstuna som 28-åringen och hans flickvän (här ska man inte tro på allt som skriv i tidningen) stötte ihop med skinnskallarna.
-Vi vet ännu inte vad som är anledningen till att 28-åringen blev misshandlad, men vi har ingen anledning att misstänka att det ligger några rasistiska motiv bakom, säger Anders Arvidsson. Polisen har haft inne några personer tillhörande det här skinnskallegänget för förhör.
- Men det har ännu inte gett något. Vi kommer dock att fortsätta jakten efter gärningsmännen, säger Anders Arvidsson.
28-åringen, som alltså är förd till lasarett, har ännu inte kunnat ge någon klar bild av hur den, eller de, som slog ned honom ser ut. Inte heller hans flickvän har kunnat peka ut någon gärningsman."

Jag vet med all säkerhet att den här historien tyvärr inte är unik. Det här händer varenda dag i varenda stad och alla råkar ut för det meningslösa våldet.
Jag kämpar fortfarande med om jag ska tycka synd om Fredrik Federley eller om jag ska blomma ut i min skam att tycka att han får skylla sig själv. Eller det är nog fel. Jag hoppas mer att han inte tror att han är unik i att ha blivit utsatt.
Jag hoppas verkligen, verkligen att det här är en ögonöppnare som gör att det görs någonting åt det meningslösa våldet. För det är ju så jävla meningslöst.

Men lösningen är inte att bygga mer fängelser eller att ge polisen mer resurser.
Lösningen, tror jag iallafall, är att plöja ner så mycket pengar som det bara är möjligt i våra barn. I förskolor, skolor och fritidsgårdar.
Om varje frisk människa skänkte 100:- skulle det väl bli en så där 8 000 000 00:- .
Om man då la dom pengarna på att bygga upp en trygg miljö för varenda barn som finns i landet tror jag att en oerhörd mängd våldsbrott försvinner. Om man lägger dom pengarna på att bygga upp en stimulerande och genusberikande miljö för varenda barn som finns i landet tror jag att en oerhörd mängd våldsbrott försvinner.

Om vi dessutom struntar i att importera så mycket skitmat och ser till att lägga stålarna på våra egna bönder och lantbruk så kunde vi ge barnen god, vällagad mat som hjälpte dom att växa upp och bli goda människor.
Om vi dessutom avvecklade alla kommersiella lantbruk och ersatte dom med KRAV- och ekologiska lantbruk skulle kanske fisken komma tillbaka i Östersjön och vi kunde ta med våra barn och visa upp någonting gott som vi har sparat åt dom att förvalta.

Det är iallafall ett Sverige som jag skulle vilja bo i...

Böcker är livets krydda!

2010-09-16T10:32:00.002+02:00

Jag har lånat böcker. Mycket böcker. Jag skulle tippa på att vi ligger på ett snitt på tjugo böcker i veckan. Jag och P ökar nog på den lokala utlåningsstatistiken ännu ett snäpp.
Så nu ska jag läsa. Jag ska läsa så orden tar över snorets plats.
Joråsåatte...

P

2010-09-14T10:07:00.002+02:00

I morse gick det bra. Jag förklarade varför jag ville att hon skulle till dagis, inte varför hon måste till dagis. Och visst, det blev ett par shorts över byxorna, ingen jacka eller långärmat när vi gick men det väger tusenfalt mot att det inte blev några som helst utbrott. Och det var bra att jag slopade stressen över att hinna till dagis innan den här självständighetsperioden sparkade loss på riktigt. Vi har inte bråttom till dagis. Jag har ju tiden att lägga på att det får ta den tid det tar. Jag har ingen chef som trummar irriterat på bordet för att jag kommer försent, igen. Jag har inget stämpelkort som måste ner i apparaten innan en viss tid för att inte förlora massa pengar. Vi kan hoppa hundra gånger från cementsuggan, vi kan plocka en miljon nypon och vi kan leka pirater och sjörövare ända in till dörren.

Igår blev det maktkamp igen i affären. Men jag ska undvika att åka dit med henne efter dagis. Det är ju då hon är som tröttast och har minst tålamod. Däremot ska vi till biblioteket idag. Det brukar fungera.

Igår kväll låg vi och läste böcker och kollade lite på tv. Sen stannade jag kvar när hon hade somnat och hon har ett enormt närhetsbehov för tillfället. Hon vill gärna ligga precis bredvid, helst nästan under huden. Och det är ju så. hon har börjat kliva in på vägen Blöjfri och det är en förändring och förändringar kräver närhet. Det har jag lärt mig. Börja krypa, vill sova nära, nära. Börja gå, börja få tänder, börja prata, börja på dagis, alla förändringar gör att hon vill ha mer närhet än vanligt. En av fördelarna att samsova. En nackdel är att man ibland vaknar i dom mest konstigaste ställningarna med sendrag i hela ryggen.

Jag blev lite förvånad när jag hämtade P på dagis igår. Då hade hon blöja under trosorna men fick förklaring i morse. Nu i början så åker blöjan på när dom går ut och leker. Kanon! Jag behöver nog inte oroa mig så mycket. P är ju inte den första ungen som går där och försöker släng blöjorna. Jag gillar verkligen vårat dagis.

Äsch, pretentiöst föräldrar pladder men det kan nog vara kul att gå tillbaka och läsa det här senare. När minnena har bleknat till en gyllene idyll...

Kuckelimuckmedicin

2010-09-13T11:39:00.002+02:00

Redan har jag hört ordet handsprit två gånger idag och tänker nej inte nu igen. Jag har aldrig använt handsprit och kommer förmodligen aldrig att använda det heller. Jag trivs så bra med mina egna bacillusker. För någon dag sedan satt en Vetapåare i tv och förklarade att under den värsta handspritsorigen i under svinflunsatiderna så minskade vanliga förkylningar drastiskt. Bra, tänkte jag och övervägde för ett ögonblick att kanske joina handspritsgänget. Men så sa han i nästa andetag att dom resistenta bacillerna har ökat oroväckande. Jaha, där förlorade tvålainhändernagänget en medlem.
Jag använder såpa som diskmedel och allrengörning. Naturens egna tvättmedel.
Ungen är aldrig tvättad med tvål. Schampoo användes under tid för att hålla schak i en envis skorv men inte nu längre.
Ofta glömmer vi bort att tvätta händerna innan vi äter.
Och peppar, peppar, peppar så har vi lyckats undvika magsjuka i tre år.
Jag vet att det kommer en dag när vi hulkar i kapp men den dagen den oerhörda sorgen. Jag skulle hellre offra en tå än att vara magsjuk.

Det finns nog ingen större poäng med detta inlägget.

Det blev även ett utbrott i morse också. Barnet mitt gjorde mig dessutom mållös mitt i en harang av svordomar och diverse skällighet. Jag frågade om hon tyckte det var kul när vi var så arga på varandra och hon nickade. Inte en gång utan tre gånger.
Ju mer jag tänkte på det desto mer kanske jag förstår varför. Istället för att känna sig frustrerad över att inte veta vad man känner är det skönare att ha en ordentlig känsla att gå på. Istället för att bara gnälla lite allmänt så kan hon vara riktigt ledsen eller riktigt arg.
Fast jag vet inte om det är så. Det enda jag vet är att det själv så fruktansvärt mycket energi, tålamod och samvete.
Jag borde ha en skylt på dörren där det står Här bor världens sämsta morsa.

Jag vet inte om det är för att jag fortfarande är lite bakis men jag orkar inte leva med mig själv längre. Jag är arg och irriterad för att jag inte klarar av enkla uppgifter som att ställa in disken eller läsa en där boken jag måste läsa för att klara kursen och för att få studiemedel för att kunna klara av att köpa diskmedel så jag kan diska disken som växer högre och högre.

Ibland önskar jag nästan att jag trodde på Gud eller Jesus, Muhammed eller varför inte Buddha. Någon högre makt som jag har fått för mig hjälper människor i sitt sökande efter målet med livet. Det är svårt att inse att man aldrig kommer att få hjälp av någon av dessa herrar utan måste hitta det själv.
Det är väl det där självplågeriet som jag är så van med.

Jag funderar på att hoppa av en utav kurserna. Så att jag kan lägga allt mitt fokus på att klara iallafall en kurs till hundra procent. Men vi får se.

Fredag, moderfukker....

2010-09-10T14:19:00.002+02:00

Ibland kommer jag ihåg att gå in och titta på vulkanen Eyjafjallajökull. Den bilden över vulkanen och det lilla huset i mitten slår an en fridfull sträng i mig. Jag känner mig kär i just den bilden för att den är så vacker.

Det är skönt att det är två lediga dagar nu. Känns verkligen som det behövs. Både för mig och för Plutten. Hon har så mycket vilja i henne för tillfället att hon inte vet varför hon gråter ibland.
Det är fortfarande det mest irriterande ljudet som finns i hela världen. Gnällgråten. Men jag försöker varje gång att räkna till tio (tusen) och fråga varför. Ibland vet hon varför men det händer många gånger att hon inte ens vet själv varför hon sitter och spelar dödsmetall på mina sköra tålamodssträngar. För det kan inte vara lätt att ha så mycket frustration i kroppen så man bara måste gråtgnälla lite (mycket, väldigt mycket).

Vi ska hoppa in i våran bubbla när jag hämtar henne. Inte tänka på politik, uppsatser, dagis, dåligt samvete, otäcka monster eller andra onödiga saker. Bara vara.
Få se om det blir någon öl i morgon med MM. Det skulle vara väldigt trevligt för det var längesen. Och man behöver inte kaossupa ner sig totalt och däcka innan elva. Man kan, har jag hört iallafall, ta det lugnt och bara vara också. S är med största sannolikhet med också. Hoppas att L och P också finner nöjet i att umgås. J också men jag vet att h*n har andra planer i helgen. Men med h*n vet man aldrig.

Ska finslipa uppsatsen och sen låta den vara klar. Bära eller brista.

Så äre...

2010-09-08T10:26:00.002+02:00

Idag måste jag ha mat innan jag kan börja fungera. Är så arg. Så jävla arg. Vaknade i natt med en jävla kramp i magen och ingenting hjälpte. Vaknade med samma magont och kom på att jag käkat kokt blomkål tre dagar i rad. Kan ju vara en orsak. Så idag blire rotmos och korv.

Jag vet att jag kommer att jobba med uppsatsen idag men inte just nu. Humöret måste stillas först och då måste magen få mat. Mitt humör sitter i magen.

Bok igen...

2010-09-07T20:50:00.003+02:00

Jag har också hunnit läsa ut den här boken:

(Bild snodd från Kjelleman)

Orken finns inte så här är en recension: Bok.nu

Blandad kompott...

2010-09-07T20:42:00.002+02:00

Jag är så där jobbigt trött i huvudet men inte i kroppen. Jag skulle kunna ut och cykla flera varv runt stan känns det som i benen men huvudet skriker att jag ska gå och lägga mig.

Mitt intensiva pluggande har gjort att ungens torrläggning har blivit lidande. Jag vill inte att hon ska vara ett blöjbarn vid tre års ålder. Man kanske ska köpa en potta?

Jag lär mig själv den hårda vägen att slarv och fusk inte lönar sig i slutänden. Men fan om jag inte får godkänt den här gången. Då är mina reservplaner slut.

Hoppas jag aldrig råkar ut för något så jag förlorar mina minnen. Det är det bästa man kan roa sig med när man inte kan sova. Att rota i sina minnen.

God Natt...

Ingenting att bry sig om.

2010-09-02T14:13:00.004+02:00

I huvudet rusar tankarna omkring som små illbattiga troll på speed. Det är oordning i kaoset och jag måste råda bot. Jag måste skriva av mig saker så jag får plats med nytt. Ungefär som att kapitalistslänga bort sin sommargarderob bara för att få plats med den nya vintergarderoben. Funderar på om jag bara ska rada upp massa meningar så jag slipper hålla på och bråka med massa onödiga ord. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag skriver för att jag vill och för att jag ibland känner att jag behöver. inte för att tillfredsställa någon annans behov av att läsa smörja, skit och allmänna onyttigheter.
Jag vet nästan vad jag ska rösta på. Men jag ogillar idén med massa partier och block och allianser. Jag vill rösta på den jag vill se som statsminister. Jag vill rösta på den som ska styra vårat land.
Ett uteblivet sms fick hjärnan att lägga ner all tankeverksamhet över en viss person. I mina drömmar och tankar hade jag byggt upp någonting ohållbart och jag vet härmed vad en viss klok L menar med Luftslott. Man ska hålla sina förväntningar låga så blir man dubbelt så glad när dom slår in. Bistert men så programmerar jag in det hela.
Jag strävar inte efter en kärnfamilj eller tvåsamhet. Det enda jag känner att jag behöver ha stillhet i är bekräftelsebehovet. Att jag också finns till och betyder någonting för någon. Jag vill inte ha ett förhållande på det sättet att man ska bo ihop, ligga med varandra på bestämda tidpunkter, gifta sig, skaffa barn, skaffa hus, ha gemensam ekonomi eller att behöva umgås hela tiden utan någon som helst paus.
Jag skulle nöja mig med att ha en människa som jag visste fanns där när jag behövde det och som jag kunde hjälpa genom att finnas där när den behövde det. Någon att hålla handen och diskutera med. Någon som jag kan laga mat till och som kan laga mad till mig.
Ja, jag har ett barn och nån vän. Det är jag medveten om. Och det kanske räcker.
Jag ska försöka vänja mig vid den tanken.
Jag har skrivit ner en massa saker till min underbara S. Saker som just fastnat i hjärnsmeten och glömts bort. Saker som gjorde att det kändes lättare. Nu vet jag inte hur hon reagerade på det hela men förhoppningsvis ledde det till mer förståelse till saker och ting.
Jag tycker det är underbart med insikter. Allting känns så mycket klarare och man förstår så mycket mer.
Jag har börjat möblera om i mitt hem och jag vet inte vad det är för trängande behov som behöver få utlopp. Förändring. Jag läser bloggar som inspirerar mig och som får mig att tänka annorlunda men ibland blir det för mycket och jag måste sluta för att börja lyssna på mig själv igen. Jag har gjort det förr och det har gått bra hittills. Jag måste börja lita på min magkänsla och sluta lägga mig i.
Jag måste härda ut. Jag vill inte vara rationell. Jag vill vara modig.
Jag vill bearbeta och få reda på orsaken till det som hände i söndags.
Jag vill att makt, pengar och religion ska sluta styra världen.
Jag vill sluta vara så arg på mitt barn på morgonen.
Det känns varmt i magen när jag tänker på honom men jag vill att det inte ska vara så. Jag vet att om jag bara härdar ut så kommer det att försvinna. Om jag inte nämner någonting så har det aldrig hänt. Gillar jag bara känslan av att gilla någon eller gillar jag någon på riktigt? För övrigt skulle det aldrig gå. Få se det som en härdning av ytterligare att lager på mitt skal.
Jag vill hinna läsa alla böcker i hela världen innan jag dör.
Jag rakar benen och jag gör det även när min dotter är med. Jag vet att det kommer att fucka up hennes kvinnoideal för resten av hennes liv.
Jag tänker inte skriva mer för nu tog det slut...

Bok

2010-08-31T21:01:00.001+02:00

Den här vill jag läsa:

(Bild snodd från cdon.com)

Ja, jag säger då det.

2010-08-31T13:32:00.003+02:00

Hur kan man vara arg på en räkning från Radiotjänst? Har bekanta som kan sitta och spä så mycket galla över Radiotjänst räkning som dimper ner i brevlådan att kriget i Afghanistan verkar som en prutt i rymden i jämförelse.
Jag tycker inte det är så farligt. Tv är ett medel som man kan välja själv om man vill kolla på eller inte. Sälj tvn, säg upp dig från Radiotjänst och titta på datorn istället. Problemet löst.
Om man tycker att det är så fruktansvärt dyrt att titta på tv, SKIT I DET DÅ!
Hade jag ork, kraft och mod skulle jag gladeligen kasta ut den där dumburken och läsa istället. Det är en energifälla som bara stjäl tid. Det lilla man lär sig genom tv uppväger inte det man kan lära sig genom att läsa sig till det.
Jag kollar inte på nyheterna, jag läser text-tvn och den informationen skulle jag lika gärna kunna hitta på nätet eller tidningen istället. Säg upp tv-abonnemanget och lägg pengarna på en tidningsprenumeration istället.

Finns det någon räkning som man ska lägga ner energi och luft på att diskutera så är det elräkningen!
Den där jäveln måste vara det mest sjuka i räkningsväg. Man har ingen som helst koll, iaf inte jag som bor i lägenhet, vad man gör för sin el. Eller vad man betalar för.
Ibland skiljer det hundralappar mellan gångerna och man har inte gjort någonting som helt ovanligt. Tvättar gör jag regelbundet. Diskar i maskinen gör jag regelbundet. Jag vill veta vad som drar el och vad man kan göra för att inte dra så mycket el.
Det måste var det enda företaget som kan skylla på vädret oavsett vilket väder det är.
Mycket snö, dyrare el. Mycket sol, dyrare el. Lite hagel, dyrare el. Blåsigt, dyrare el. Och så vidare.
Jag kollade upp olika elbolag eftersom jag behöver lite el och vill välja ett bolag som använder så mycket grön el som möjligt.
Jorå, hittade ett bra bolag men jag får inte välja det. Eller får och får får jag väl, det är bara det att jag kan inte säga upp mitt elbolag som jag redan har.
Då måste jag betala två elräkningar. Hur jävla logiskt är det då?! Hur jävla sjukt är inte det då?!
Nä, då är det ju mycket värre att betala 500:- var tredje månad för att få titta på tv och lyssna på radio.

Boktips...

2010-08-30T15:53:00.003+02:00

Bland dom bästa böckerna är dom som ger en ett nytt perspektiv på saker och ting. Som får in hjärnan på andra tankebanor än dom redan utnötta.
Det här var en sån bok:

(Bild snodd från Questionsbooks)

Sammanfattning...

2010-08-30T11:12:00.004+02:00

Sliten. Så jävla sliten.
Jag förstår inte varför jag kan bete mig som vanligt folk. Varför måste jag ha mest kaos i hela världen?
Igår, på vägen hem, hände det mest läskiga jag har varit med om i hela mitt liv. Jag fick såna fruktansvärda kramper och spasmer. Trodde att jag fått epilepsi.
Hamnade på akuten och fick andas i en påse.
Till slut blev det bra igen och jag hade tydligen kalkbrist.
Tidigare, på fredagsnatten träffade jag på en snuskgubbe som var hög som det högsta huset.
Blev av med honom efter en evighet och tillbringade den resterande natten/morgonen med att leta efter ett tält eller bil som jag inte visste var dom stod.
Efter en Kapten Morgan-frukost däckade jag av i den vita Volvon men sen blev det bra.
Såg äntligen Mustasch.
Fick äntligen sova i en soffa, inomhus.

Så här i efterhand orkar jag inte ens tänka på vad som kunde ha hänt, vad som hände och varför allt hände.
Jag funderar på riktigt råallvar att aldrig mer dricka en droppe alkohol i hela mitt liv.
Jag vet att det har sagts av tusentals människor innan mig men efter den här vändan känns det bara som jag borde göra slut med Herr Fylla.

Blahablaha...

2010-08-26T14:14:00.004+02:00

Äh, jag skiter i att läsa tidningen idag också:

* Hillary Duff avslöjar hur hon kom i form till sitt bröllop.
* Kvinnor som dricker öl ökar risken att drabbas av psoriasis.
* Två glas vatten innan maten är det bästa dietmedlet.
* Kim Kardashian avslöjar sina skönhetsrutiner: "Hela kroppen är hårfri".
* Tappa kilon med en burgare, gör snabbmat till smalmat.
* Långsamma kolhydrater gör dig trött.
* Tv-team följer med på Alexandra "Kissie" Nilssons skönhetsingrepp innan semestern.
* "Jag är fånge i min egen kropp". Heidi vill förminska brösten.
* Så gick jag ner 25 kilo på bara 12 veckor!
* Vägrade klä ut sig till hora. 15-åring flicka mobbades av skolkamrater.
* Måste tjata till mig sex! Hjälp mig!