Velig...

Jag vet inte hur jag mår egentilgen. Ena sekunden mår jag bra andra vill jag bara krypa ner i ett hål och dö. Har ingen ork till nånting och idag framför tv höll jag på att börja gråta.
Det var en tjej som tyckte att hennes karl inte hjälpte till så mycket hemma och tankar och gråt bara kom.

Nu känns det som normalt igen. Karln åkte iväg och jobbade i Göteborg idag. Sen kommer han hem nästa tisdag och åker till Finland på söndag (eller nästa söndag?) och är borta nästan två veckor sen är det semester i tre veckor!! Skönt.
Då ska jag (om ine innan) ta upp jag-behöver-mer-hjälp-hemma-saken med honom.
Jag kan ju för fan inte gå omkring och lasta mig själv. Men jag hör fortfarande som ett mantra i huvudet: Abort, abort, abort... Det var det han viskade i mitt öra när han fick vet att jag var gravid.
Men jag talade om för honom att jag skulle klara det vare sig han fanns där eller inte. Och i min lilla sjuka hjärna så tror jag fortfarande att eftersom inte han ville från början så ska fanimej jag klara ALLT själv. Och det får jag lida för nu. Krångligt och fullständigt orealistiskt? Javisst, men så är det i allafall i mitt lilla huvud.

Ja just ja. Vi var bjudna på fest hos J & M i lördags och det visste han sen långt innan. J & L skulle också komma. Visste han också sen långt innan. Men han fick reda på att det var Lindecrusingen samma dag så då bestämmde han att han skulle åka dit! Vi går över till J & M och är där i kanske en halvtimme innan han tackar för sig och säger att skjussen är här.
Fan, vad förbannad jag blir på honom!! Och sen kommer den medlidande sidan in och säger att jag kan ju inte hindra honom från att göra vad han vill med sitt liv och jag kan ju inte tvinga honom att vara kvar men det hade faktiskt varit jävligt trevligt.

Ska nog åka hem till morsan på torsdag och ladda upp batterierna lite.
Och nu kommer nog både Pixie och jag sova lite bättre. Hoppas jag.

Var förresten till Jysk idag och handlade två filtar som jag har täckt över dynorna i husbilen med. Blev riktigt bra. Hoppas bara karln tycker det också. Han ville ju ha sin brun/vita kofilt där men jag tycker att mitt val passar bättre. Nu ska jag bara sy lite kuddfodral (till kuddarna jag inte har råg att köpa än) så det livar upp det hela lite.
Jävlar vad långt det blev men nu känns det lite bättre. :)