Ibland hatar jag verkligen att bo i stan! Det är ju aldrig tyst!
Och speciellt på sommaren.
Det är folk som hojtar på folk som bor på andra sidan kvarteret. Det är tusen mopeder som åker precis under fönstret. Grannar som ska testa nya stereon genom att ha fest till nästa morgon. Försmå barn som är ute försent, som slår med stenar på bommar. Morsor som kommer på att deras barn är ute alltför sent och börjar ropa in dom.
Och att man sen bor vid en väldigt trafikerad gata gör ju inte saken bättre.
Man vill ju kunna sova med fönstret öppet utan att bebis vaknar av att en alltför trimmad morotcykel burnar iväg. Man vill kunna sitta med balkongdörren öppen och höra vad dom säger på tvn.
Man vill inte låta som en gammal kärring som klagar på allt, och kom nu inte och säg att jag låter som en sån för det gör jag och det vet jag redan.
Men jag längtar ut till landet!
Till tystheten, lugnet och att det enda som stör är en traktor i fjärran, som är på väg hem efter en harvning.
Visst stör man sig på andra saker där ute, som väldigt morgonpigga skator, men det kan jag fan ta i jämförelse till det här. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar