Tömd på allt...

Begravningen var jättefin. Jag grät jättemycket och nu har jag jätteont i huvudet.
Man har väl tömt sig på alla känslor man har och alla tårar man inte har gråtit. Men det var fint och det käns lite bättre nu när man har fått sagt hej då. Men jag har en fruktansvärd spänningshuvudvärk så jag blir nog inte långvarig framför datorn känner jag.

M har tjatat om att det ska var ostädat när han kommer hem. Förlåt om jag tjatar om det men det har fastnat i huvudet.
Jag orkar inte. Har inte haft tid och jag har gjort så gott jag har kunnat.
Men visst, värsta senariot är väl att han kommer hem, klagar på att det ser förjävligt ut och sen drar iväg på raggarfest. Kommer hem och dan efter klagar ännu mer. Iså fall vet jag inte om jag orkar längre.

Jag vill bara vara jag. Mysa med Pixie. Gråta lite om det behövs och sova. Jag önskar att jag fick sova några timmar i sträck. Pixie var inte snäll mot mig igår natt. Hon märkte väl att jag var orolig och skulle ligga brevid, på och inuti mig hela natten.

Jag saknar dig som fan! Världens bästa farfar!