Ända sen jag kom hem från båtresan har vi varit glada, snälla och nästan betett oss som en familj igen men det tog tvärt slut på det i morse.
Messade som vanligt att vi var vakna utifall M ville komma över men fick tillbaka att han hade vaknat full och tänkte fortsätt fylla kroppen med alkohol.
All den goda energin, humöret och tålamodet flög all väders väg och istället kom den där gamla äckliga känslan tillbaka.
Fan, jag orkar inte mer nu.
Nog för han är ledig och jag verkligen inte är hans morsa som kan säga åt honom vad han ska göra men vad fan!
Jag svarade att han inte behöver komma hit före Göteborg, han ska dit och jobba, och jag tycker synd om Pixie som har en sånt fyllesvin till farsa.
Har fortfarande inte fått något svar men det räknade jag inte med heller.
Men jag känner ändå att jag blir lite starkare för varje gång sånt här händer.
Jo, kanske ska berätta att han småhintade om att spendera nyåret med oss, iallafall käka och grejer eftersom han inte vill att vi skulle vara själva.
Jag orkar bara inte med hans vel och att han bara kan vara pappa när det passar honom.
Han ska leva precis som förrut medans jag får dra det stora jävligt tunga lasset.
Nej, jag önskar att han var ännu mer förjävlig och inte ville veta av oss alls.
För det hade nästan varit lättare än det här jävla hoppandet fram och tillbaka.
Jävla skitstövel!
Båtresan var iallafall verkligen lyckad och precis vad jag behövde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar