Fick idag två stycken kläckningar av "Den stora nyheten" slängda i ansiktet. Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Min kropp vill bara skrika och bli skitförbannad men mitt huvud säger att det är helt ologiskt och ingenting att bli arg över.
Varför känns det då som om jag försvinner mer och mer? Kommer jag till slut bli ett gammalt nervvrak, en eremit som har stötit bort varenda varelse på hela jorden? Bara för att jag tyckte så? Det här kommer att bli mycket förvirrat och hoppigt men det är så det känns.
Ska man bara gå efter vad huvudet säger åt en att tänka eller kan jag få bli lite förbannad och känna mig en smula övergiven?
Vet inte ens vad det skulle göra för nytta. Känns som allting bara krackelerar och jag står och tittar på medans skärvorna siglar ner.
Fan, jag gillar inte mitt liv för tillfället. En äcklig rastlöshet som kryper på insidan. Jag vill bort. Jag vill rensa. Lufta. Ta bort. Bryta med allt och skaffa någonting eget. Ingenting nött och bekant. En stuga i norraste norr.
Piss...vad bitter och sur jag är. Förbannat jävla skitnödig på livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar