Måndag. Onsdag. Fredag. Lördag.....Vilken jäkla dag är det egentligen?

Det är måndag i mitt huvud. Inte bara så där som man säger: Gud, det känns som torsdag idag, utan det ÄR verkligen måndag i mitt huvud.
Jag höll på att skriva en kommentar i L:s blogg när jag upptäckte att hon hade skrivit in den andra junis horoskop. Det är väl lite väl att gå händelserna i förväg.
Men jag glömde bort det på tillbakavägen i bloggläsandet.

Det klickade inte till att syrran följde med och lämnade sina ungar på dagis imorse. Hon gör det tisdag, onsdag och torsdag.
Det var som om hela gårdagen hade försvunnit ur minnet. Verkligen hur skum känsla som helst. Även nu när M har bankat i mig att det verkligen är TISDAG idag så vill inte hjärnan förstå.
Lika bra att kapitulera och följa med vad hjärnan tycker. För en gångs skull.

Kollade på min numer enda serie, som jag följer slaviskt, på tv igår. Färjan.
Fick för mig att jag skulle gifta mig med Kocken Glenn men riktigt den energin finns inte kvar längre. Den där stalkerglädjen som man hade förr.

Hahaha...nu har min besatthet av "kändisar" inte sträckt sig längre än att jag skrev ett kärleksbrev till kompisen i Bertserien som gick när jag var tonåring. Oliver nånting tror jag att han hette.
Klistrade upp affischer med Kevin Costner också. Syrran hade Tommy Nilsson på sin vägg.

Vi delade rum i ungefär 15 år. Inte jag och Tommy Nilsson utan Jag och Syster.
En gång så blev vi osams och drog ett kritstreck genom hela rummet som delade av det. Men det höll inte så väldigt länge då dörren ut satt på hennes sida.
Jag kommer inte ihåg hur vi löste det hela men ut kom jag till slut.
Sen smög vi på varandra när vi inte kunde sova. Vi tävlade i vem som kunde komma närmast och skrämma den andra i ett becksvart rum. Jag vann för det mesta då jag var den bättre smygaren av oss två.

Jaha...var tusan hamnde jag nu då? Från måndag till barndomsminnen. Ja, så kan det gå när hjärnan skriver fritt.

Min rygg däremot värker. Eller rättare sagt skinnet på min rygg värker. Jag gick i den klassiska Svennsson-fällan och renasde ogräs i ett linne under dom värsta fyra timmarna man kan vara ute i solen. Min stackars hud som inte har sett solsken sen våren-78.
Nä, men det var ett jäkla tag sen den var ute och lufta sig.
Jag skrev antagligen likadant förra sommaren också. Ett långdraget: Jag ska aldrig mer supa. Man borde ju veta bättre men nä.....

Nu har jag varit till Ikea och fixat en halllampa. Byggde ihop en egen så den blev både billig och bra.
Men! Man ska tydligen inte prova en kontakt där kablarna hänger ut lösa. Jag har verkligen inget svar på varför jag gjorde det men som tur var hände det inget allvarligt. Det var först efter jag hade fått ett stort ljusmoln i ansiktet som jag började fundera på riskerna.

Som sagt var, min hjärna lever sitt eget lilla liv idag.
Förhoppningsvis har jag mer att säga till om imorgon.....troligt.....