Det eviga Varför!?

Blev grymt besviken idag. Igen. Sen repade jag ork och vi cyklade ner till Malmön och kollade på båtar och fåglar. Det var skönt väder. Lite kallt och lite småduggigt men folket lyste med sin frånvaro så vi fick sitta själv och kuckilura.

Vi får in våran rytm när vi är själv och det är så skönt. Det kan vara skönt med rutiner, även om dom är sommaranpassade. Som att vi till exempel äter mat framför tv. Det skulle vi aldrig göra annars.
Eller så beror det på att man är helt slut om kvällarna så man orkar inte ta tag i det förbaskade köket som snart har passerat gränsen för en sanitär olägenhet.

Vi skulle ha fått följa med på semester idag men så kom någon på i sista sekund att det inte gick. Typskt. Ibland känns det inte som den här ensamheten är så himla självvald ändå. Grubblerier.

Snart kanske vi ska träffas. För första gången sen den allra första gången. Jag kan inte tänka på det för då känns det för mycket och då blir det säkert inte av. Pirrpirrpirr.....

Snart kommer M hem också. Då är det dags att sätta på hårdhandskarna och stå stadigt. Nu ska han fan inte få mig att må så där dåligt igen.
Det som ligger och gnager är att nästan allting i min lägenhet är det han som har köpt. Datorn, tv, hyllor, lägenheten, sängen, så det känns fortfarande som det här är hans hem egentligen.
Nåt slags dåligt samvete för att jag har ju ingenting att sätta emot. Det är han som har stått för hela skiten och nu ska jag, kanske inte helt plötsligt men, kalla det mitt.
Jag skulle lätt kunna flytta till ett annat ställe men jag gillar den här lägenheten. Nog för att den verkligen är svindyr men P har bott in sig här. Det finns så mycket plats.

Varför måste det vara så jävla svårt? Eller, varför måste man krångla till livet så inåtihelvete? Fan.......