Hur står det till i kroppen egentligen?

Låg och försökte sova igår när tankarna som vanligt tog överhanden och svamlade runt i sin lilla värld.
När man är tjej/kvinna/fruntimmer/fru/pingla/av det kvinnliga könet så har man ju något som kallas menscykel.
Någonting som styr våra liv ganska mycket, tror jag i varje fall.
Det finns dagar då man är helt vansinnig, utan anledning. Andra då man är helt kär och bara vill krama närmaste söta lilla gubbe som råkar gå förbi på gatan.
I början av sin menscykel-karriär så tror jag man inte känner av det här lika tydligt.
Eller nu ska jag inte tala för andra, JAG kände inte av det här eller så fattade jag inte riktgit vad som hände eller höll reda på det.
Efter att man blev befruktad och sprutade ut en unge så har allting knäppts upp ett antal hack och jag känner av det mycket, mycket mer. Det är som om alla hormoner har käkat anabola och sturskat till sig.
Jag är ju även på det klara med varför min kropp håller på som den gör. Att den ibland beter sig som en kåt honkatt och skulle betala för att få en manslem inslevad. Nej! Nu går vi till överdrifter! Men liksom varför den håller på som den gör.

Men nu till själva funderingen, som är betydligt mycket kortare än världens längsta underlagsförklaring.

Hur står det då till med karlarna? Känner dom också av sånt här? Spritter det i deras kroppar eller känner dom sig bara vanliga hela tiden?
Alltså förutom det där vanliga när man ser en attraktiv människa på stan eller har en dålig dag, för så är det ju för dom flesta. Liksom utöver det.
För om dom inte gör det så blir jag nog än lite gladare att jag föddes just som medlem av den kvinnliga sidan av befolkningen.

Nu är detta säkert helt förvirrat men så såg det ut i huvudet när jag tänkte det.