Inte ett öga torrt men ett hjärta av stolthet.

Jag sitter här och gråter. Andra gången på tre dagar. Men den här gången är det inte utav besvikelse utan av stolthet och ett par värmande ord som träffade precis i hjärtroten.
Tänk vad lite uppskattning kan göra för den mentala hälsan. Tänk att några vänliga ord kan få gråtdammen att svämma över.
Och från ett sånt oväntat håll. En dagisfröken.
Jag har ett barn som jag kan vara stolt över. Som värmer andra människors hjärtan.
Det visste jag redan innan men att få det bekräftat i ord av någon annan, någon som förstod, någon som ville berömma, gjorde att jag nu sitter och bölar som ett litet barn.
Jag älskar mitt barn men jag visste inte att det gick att älska henne ännu mer.
TACK AnnaBritta!