Mitt fel! Jag lovar!

Det måste vara jag som är så jävla dum i huvudet och otydlig så det inte går att förstå vad jag säger. Inte ens när jag talar med STORA BOKSTÄVER!

Fan, varför måste det finnas människor i mitt liv som gör att det kliar massa kletigt innanför huden och man bara blir så arg att man vill sätta sig ner och gråta som nån jäkla treåring?
Varför kan inte människor se det uppenbara utan att man måste förklara, förklara, föklara, upprepa, upprepa, upprepa....

Fan, jag skulle vilja slå nån på käften! Nej, det skulle jag inte vilja, men jag skulle vilja slå på någonting riktigt hårt och riktigt ordentligt.

Varför måste jag ta ansvar varenda liten millimeter sekund av hela jävla resten av mitt liv? Varför måste jag bära hela helvetesgapet på min rygg?
Finns det absolut ingen förståelse överhuvudtaget om hur just jag har det? Är det slut med empati och alla dom där fiiiina känslorna som man skulle kunna använda för att sätta sig in hur en annan person mår?

Jag vill ställa mig på bergets topp och skrika så rötsen försvinner och fastnar i ditt öra så du får dras med konstant tinnitus. Så mycket tycker jag om dig just nu. Förbannade jävla tvestjärt är vad du är. Yngel....

Hur enkelt är det när tusen stenar ligger på rygg och hjärta och skaver?
Fan, vad jag tycker illa om mitt liv just nu. Förbannade jävla skitliv. Önskar jag kunde ta min ryggsäck och min anledning till varför jag finns och dra bort till det grönare gräset.
Bajs....


Ps. Det nya utseendet fungerar tydligen bättre i Firefox. SÅ DET SÅ! Ds.