Vårtor...

När jag var mindre, runt åtta, nio år, hade jag mycket vårtor. Inte så det täckte händerna och inte någon enstaka men så där så man skämdes. En dag på syslöjden, när ingen märkte att jag var där, hörde jag dom tala om dom. Vårtorna alltså.
-Har ni sett S händer?
-Ja! Fan vad äckligt! Vi borde kalla henne Grodan!
-Ja! Hahaha.....
Väldigt vanligt fenomen när man är barn men jag blev aldrig kallad för Grodan. Tack vare min Farfar.
Vi hade i flera års tid testat med diverse vårtmedel från Apoteket men ingenting fungerade. Min Farfar talade då om hur man skulle göra för att bli av med dom för gott.
Man skulle vänta tills det blev fullmåne, ta en grissvål och smörja in varenda vårta man ville bli av med, sen skulle man gå baklänges till en sten och gömma grissvålen under den. Men man fick absolut inte tala om vilken sten man hade gömt svålen bakom.
Sagt och gjort. Jag gjorde detta enligt konstens alla regler och jag har till denna dag inte avslöjat var jag gömde svålen och vårtorna försvann efter en vecka och har aldig inte kommit tillbaka. Det ni!