Har hittat en tråd i ett forum där det finns någon som har fått mig att skriva om saker jag aldrig trodde jag skulle skriva om. Slumpen, ödet eller Tomtens lilla Nisse gjorde att jag hittade det. Gråten är så nära varje gång och att för första gången skriva ner känslor i ord gör att dom först måste komma in i hjärnan vilket leder till att början av garnnystanet kom fram. Vet inte om jag vågar nysta längre. Det finns mycket sorg som skulle behöva komma fram. Arkivet har många undangömde mappar med hemligstämplat material. Skulle helst av allt vilja att det fanns någon utomstående som kunde lyssna i all evighet och sen komma med så goda råd att det inte ens märks. Men trots det har jag äntligen börjat förstå en del av mig själv......
Att jag dessutom saknar min Farfar så det ibland gör ont i hjärtat gör inte saken mycket bättre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar