Läste Staffan Heimersons krönika om burka och statens intrång på våran klädsel, http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/staffanheimerson/article6525645.ab , och visst tycker jag han har några rätt. Tankar för mig till J.M. Coetzees bok Ett dåligt år. Det var en bok som hjälpte mig ur det enkelspåriga tänkandet en aning. I varje fall när det gäller Staten och dess makt.
Heimerson jämför dagens burka-förbud med Hitlers tänkande om olikheter och dess utrotning. Coetzee skriver om det tvång vi har att tillhöra Staten. Vi finns inte som människor om inte Staten har ger oss ett nummer.
Har vi något val? Går det att inte tillhöra Staten?
Syster var lite inne på det spåret. Hon ville föda sina barn i en enslig stuga i skogen och inte finnas i något register och liknande. För vi föds ju, tydligen, som fria människor. Men hur fria är vi egentligen?
Vi har några val här i livet som vi kan göra, till exempel så kan vi välja att andas.
Nej då, seriöst nu!
Vi kan till viss pytteliten mån välja vem vi vill ska styra landet vi bor i. Vi kan välja att skaffa körkort. Vi kan välja vem vi vill bli kära i, även om det kanske inte alltid är det bästa valet. Nej, vi stryker det alternativet. Känslor och sånt tragglas det nog om.
Vi kan välja att bryta mot lagen. Men vi kan inte välja att INTE tillhöra Staten.
Ska man sen tro Heimerson så kan vi snart inte heller välja vad vi ska ha för kläder. För kläder är tydligen ett lika laddat ämne som religion, makt och pengar. Man kan uttrycka sig genom sina kläder. Man tillhör något genom sina kläder. Kläderna kan visa vart man kommer ifrån. Kläderna kan ha en stor historisk betydelse. Om man skrapar bort allting sådant som förknippas med just kläder, vad finns det kvar då? Hur glada kommer människor vara om man tvingade 9 miljoner människor att gå omkring i pikétröja, shorts och tubsockor i jesussandalerna, bara för att våran ledare över vårat land går klädd så? Skulle det inte bli mer kravaller och demonstrationer då än om några fåtal fick gå omkring i sin favoritklädsel, burkan?
Nu kom det här inlägget att handla mycket om kläder för det var någonting som kom in i hjärnan under tiden jag skrev. Jag kom även på att tänka på min bror och att han inte fick ha en viss tröja på sig i skolan. Orsaken var att det fanns en Sverige-flagga på den. Han var uppenbarligen rasist, vilket är väldigt tydligen eftersom alla som är rasister klär sig i kläder med Sverige-flaggor på.
Inte i det historiskt svenska, folkdräkten. Inte i det VM-guld svenska, gul- och blåtäckt så långt färgen har räckt. Inte i det rasist/nazistiska, hakkors tatuerade i tid och otid. Inte i det SvenneBananiga, pikétröja, shorts och tubsockor i jesussandalerna.
Nej, han hade en flagga som representerar det land han är född i. Alltså visade han sin entusiasm över detta faktum lite väl mycket och blev således pålagt med ett förbud över just denna tröja. Man kan välja att tycka att skolan är löjlig eller att den har rätt. Man kan tycka att det är lite skrämmande eftersom det föder en tanke som aldrig har funnits och föder därigenom mer tanker som kanske börja vandra en farlig bana och till slut hamnar precis på motsatt sida än det var menat att hamna.
Jag tycker att alla har rätt till en åsikt MEN då ska man också ha tolerans mot att andra kanske inte tycker likadant.
Jag vet var jag står i vissa saker men vissa gör mig gruvligt konfunderad. Jag vet med största sannolikhet att jag inte är varken rasist eller nazist. Jag vet att jag aldrig kommer att bli det heller. Jag vet att jag alltid kommer att vilja ha en viss sorts kläder på mig. Jag vet att jag aldrig kommer att kunna tvinga på någon min åsikt, hur starkt jag än tror på den. Jag vet vad jag vill rätta till och hjälpa. Men jag vet inte hur jag ska kunna rätta till och hjälpa. Jag vet bara inte hur....
Måste också be om ursäkt över den äckligt löjliga rubriken. Min dotter gillar Robert Broberg och det känns som jag har blivit lite väl inspirerad, undermedvetet.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar