Helgen

Borde man kanske skriva ner någon slags redovisning över helgen också? Nja, kan ju ta med dom bitarna som faktiskt stannade kvar i minnet.
Helgen var trevlig och till viss del otrevlig också men det tänker jag strunta i.
N skulle ju komma till staden för att umgås. Det var för N:s skulle jag fixade barnvakt, var på bolaget (handlade till N också) och så verkligen fram emot att träffas.
N vill gå på en fest som när jag får reda på vilka som är där, föredrar att stanna kvar hemma och hänga med dom trevligare sällskapet som hade dykt upp. Vi skulle träffas ute istället.
Jag vet inte men vi gjorde aldrig det och dagen efter får jag reda på att N är svinförbannad på mig istället.
Underligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det hela. Det känns som så jäkla fjortis och som man liksom har vuxit ifrån all sån där drama.
Jag hade iallafall trevligt, båda dagarna och tycker jag räknas mer.
Träffade en karl på krogen som började tala rätt intensivt, ville pussas och så men nä, det ville tydligen inte jag. Hobbyanalysen är att jag kanske har lärt mig att kanske inte rata människor men kanske försöka sålla.
Äsch, det låter mycket bättre inuti huvudet.
Det är som om huvudet bestämmer, som att jag tänker efter före. Istället som det var förut, att jag ramlade iväg på alla möjlig äventyr utan någon som helst tanke på konsekvenserna.
Jag vill inte skriva det men är det det som kallas att bli vuxen eller?

För är det något uttryck som jag verkligen ogillar så är det "att bli vuxen", att bete sig vuxet eller att växa upp.
Kanske för att jag tror att bli vuxen är det värsta som finns och jag associerar vuxen med att bli tråkig och allting som jag inte tycker om.

Från allting till ingenting. Jag tror att jag kommer att köra rätt hårt på min senaste kurs. Jag vet inte om det är någon slags handlingsförlamning som har drabbat mig för det är en intressant kurs. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att lösa den här situationen.