Från det ena till det andra.

Min unge fyller tre i oktober och under hennes levnadsår är det inte en enda utomstående som har trott att hon har varit en tjej. P har blivit kallad för han ända sen hon föddes. (Vi trodde på hårt på att det var en kille som låg i magen att det liksom bara gick av farten när man talade med barnet efteråt.)
S undrade om det inte var någonting som jag blev irriterad på men jag ser det mer som lite upplysande, lite fascinerande, att fördomar sitter så hårt åt.
Personligen så kunde jag faktiskt inte bry mig mindre. För mig är hon fortfarande ett BARN och inte flicka eller pojke.
Och jag kunde inte bry mig mindre vad människor tycker om att jag har snaggat min unge.
Jag tycker det bara är lite trist att man redan som pytteliten hamnar i en mall som man som vuxen måste använda både mod och ett jävla självförtroende att krossa.

Och då ska vi inte ens börja att tala om människor lika värde. Tittade på Norska Hollywoodfruar igår. Är väl en av få som gillade den svenska varianten och trodde att dom norska skulle hålla samma klass. Det jag gillade med dom svenska fruarna var att även om dom hade oräkneligt med stålar så förlorade dom inte fotfästet till den riktiga världen. Iallafall inte lika mycket som en utav de norska fruarna.
Hon bor i ett så kallat Valley i LA där man bara kan bo om man har fruktansvärt mycket pengar. Hela bostadsområdet är avspärrat från resten av staden med stängsel och vakter. Man kommer bara in på området om man bor där eller känner någon som bor där som personligen kan säga åt vakterna att släppa in dig.
När jag sen jämför det med det LA som Jamie Oliver besökte i hans program så förstår man knappt att det är samma stad som dom har besökt. Där träffade han före detta gängmedlemmar och den bistra och otäcka vardagen dom tvingades leva i.

Och det är det här som gör att jag hatar pengar så jävla mycket. För utan pengar och utan kläder är vi precis likadana allihop. Oavsett hudfärg, kön eller makt så är vi exakt likadana. Människor.

Och på tal om människor så lyssnade jag på moraltestet i Christer på P3 idag. Mannen som dom testade ansåg att vi människor härskade över djuren, att vi var högst upp på näringskedjan. Och jag kan inte riktigt hålla med.
För det finns mängder av djur som kan döda oss.
-Ja, men vi har ju med vår enorma intelligens uppfunnit vapen som gör att vi kan döda djuren som innebär ett hot och en fara för oss.
-Sant, men då handlar det ju inte längre om lika villkor. Och med samma vapen kan vi även döda oss själva, med samma intelligens håller vi sakta men säkert på att utrota oss själva från jorden medan djuren tillämpar systemet starkast överlever, vilket leder till att utveckla arten vidare utan dåliga gener.
I våran värld styr makt och pengar, i deras värld styr magen och turen.

Men okej, jag skulle väl hellre vilja vara människa och efter flera timmar få mitt ben gipsat om det har gått trasigt istället för att vara ett lejon med brutet ben och gå en långsam död till mötes.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Man måste kunna blanda extrema ytterligheter för att nå en bra Lagomhet.