:....:....:....:...:...:...

Har åter igen drabbats av stressmage. Det känns som man tynar bort. Har tappat bort mina ord. Det känns som jag inte kan skriva längre. Nu har det snart hållit på så här i två år. Hur länge kommer jag att orka? Måste hitta dom rätta orsakerna till att fortsätta. Nerigheten kommer alltid kvällstid. Tankarna maler när kroppen vill sova. Hjärnan vill och kan inte slappna av. Tider måste hållas. Pengar måste in. Blanketter måste fyllas. Rutor vill ha rätt information. Ursäktar mig. För jag jag kan inte tänka klart. Hjärnan känns på topp efter skarpt läge men hamnar återigen på grötnivån efter en vända av vanligt vardagsbrus. Snart kommer stadiet av klibbighet. När allt känns som lortigt sirapsklister som inte går att tvätta bort. Skrubbar utsidan men insidan är fortfarande lika dammig och smulig. Tiden känns som ett annat liv. Som ett parallellt spår som man inte har någon kontakt med. Kroppen har valt sida och flyter bredvid i en egen liten krigisk kokong. Matar hjärnan full men det är bara ögonen som läser. Hjärnan inte ens noterar att ögonen pockar på uppmärksamhet. Den är fullt upptagen med att oroa sig för vad som ska hända om jag inte läser det jag håller på att läsa precis nu. Som den har så extremt bråttom att den inte ens hinner notera att lärdomen sker där och precis då. Vill bli vaggad till söms och klappad på huvudet av Det-kommer-att-bli-bra. Vill bli hyschad och pyschad av Ta-det-lugnt-nu. Kroppen protesterar. Det vet jag nu. Sitter i kläm och apatin knölar in sig som färsk och pigg murgröna. Bambufortväxnade tentakler som trasslar. När munnen tiger lider insidan. Orden får till slut inte utrymme utan börjar bråka med varandra. Träta som onda fiender och hatare. Ingen frågar och man får inte tynga någon med det onda. Men som till slut pyser ut ändå men går obemärkt förbi eftersom det inte låter något när man formar munnen i sömnen och jagar hjärnspökena med fotogenlampor. Viljan är på. Den vill fortfarande och det är positivt. Då är det inte riktigt kört. Men den är svag. Den är mobbad...