Jag vet precis varför jag blev glad igen.
Jag vet precis vad det var som gjorde att allt det tunga svart blev en nyans ljusare och lite lättare att bära.
Men jag vet inte om jag vill gå så mycket längre.
Kanske det är bättre att låta det vara vad det var och sen stanna där.
Men tänk om det kan bli ännu bättre?
Tänk om jag missar min chans i livet?
Hur fan vet man sånt?
Och ännu hellre, vem frågar man?
2 kommentarer:
Kommer du på det kan du väl säga till?
Själv har jag hållit mig så långt ifrån jag kan. Ända till jag känner att jag faktiskt inte har ngt val längre. Jag MÅSTE.
Är det rätt? Har jag missat chanser som aldrig kommer tillbaka? Har jag blundat för ngt som kunde ha blivit rätt?
Jo, jag skulle oxå vilja ha lite svar. Så när du hittar oraklet, hojta åt mitt håll.
Absolut! Det ska jag göra!
Skicka en kommentar