Gott & Blandat

Vi var över och firade Lillkusinen igår. Ett år minsann. (Vi var inte där i ett år utan hon fyllde ett år.) Kom dit rätt så sent för innan så tog vi en sväng med cykeln.
Vi kom inte i säng förren halv tio och jag fick en rejäl överraskning när jag kollade in klockan i morse. Nio! Värst sovmorgonen alltså.

Dagen har gått i ett lugnt tempo och det har inte hänt så mycket. Vi har umgåtts med SysterYster och hennes familj.
Men nu ikväll fick vi reda på att vi har blivit fastrar för första gången. Roligt!
Min mamma och pappa har alltså fått fyra barnbarn inom loppet av tre år. När det väl sätter igång verkar det vara svårt att stoppa produktionen av småttingar. P ska få en till kusin nästa år så det eviga kretsloppet fortsätter sin bana.

Även fast man inte har gjort så mycket idag så känns huvudet helt sönderarbetat. Önskar att jag vaknar upp i morgon och allting har löst sig.
Har föresten varit i kontakt med mitt försäkringsbolag igen angående min skada och som jag fattar deras fackspråk så kommer jag bara få ersättning för den perioden som jag varit sjukskriven. Inte för själv skadan.
Jag vet inte hur jag ska tolka det hela men det verkar ju helt befängt. Jag har två metallplattor och ett tjugotal skruvar i armbågen, räknas inte det som ett bestående men? Jag är inte insatt i sånt där och tänker väl inte bli men i mina öron låter det ganska konstigt att jag bara ska få 3000:- för akutkostnader och samma summa för att läkaren endast gav mig två månaders sjukskrivning, resten var jag arbetslös men kunde inte ta något jobb eftersom jag inte var bra i armen.
Jag är definitivt inte girig och jag skiter i hur mycket pengar hit och dit. Jag vill bara ha svar på frågan om det stämmer? Om det är rätt och riktigt.

Sen ska jag dikta ihop ett brev till CSN där jag ska förklara varför jag inte hade tid att plugga 325% utan hoppade av tre kurser så jag kom ner på 100% istället. Jag gjorde väl ett nybörjarmisstag och tackade ja till varenda kurs jag kom in på.
Det var sex kurser inom loppet av ett halvår. Det blev LITE mycket plus att jag hade ett barn att ta hand om.
Hoppas bara att dom tror på mig och förstår situationen för jag orkar inte hålla på att kriga hela tiden.

Ibland önskar jag att jag kunde nöja mig med ett vanligt sketet jobb så man visste hur framtiden skulle se ut men jag tror inte jag skulle må bra av det.
Jag vill inte grina varenda morgon när jag ska gå till jobbet. Jag vill inte ha jobbångest så fort man vaknar på söndagsmorgonen. Jag vill inte bli förtidspensionär på grund av arbetsskada.

Jag vill tycka om att gå till ett arbete och känna ett uns av tillfredställelse när man går därefrån. Bibliotekarie, nja, jag börjar mer och mer luta in mig på Arkivarie istället. Hoppas jag har bestämt mig innan jag söker. Och jag hoppas att CSN bestämmer sig för att jag får fortsätta studera.

Hoppas det inte blåser imorgon för då ska vi ut med biken igen.
Längtar!!