Varenda gång jag kollar på kontoutdraget börjar jag gråta. Hur länge till ska vi behöva ha det så här? Hur länge till måste jag gå omkring med en klump i magen över att vi kanske inte har något att äta?
Jag har säkert glömt att fylla i någonting i papprena till soc. Det tog två veckor förra gången. Hur lång tid kommer det ta den här gången? Och om jag måste komplettera så tar det ännu längre tid. Jag kunde inte betala hyran och dom örena som blev över efter räkningarna är snart slut.
Jag har snart varit sjuk i en vecka och inte en enda gång har M erbjudit sig att hjälpa till. Inte en enda gång har han tagit hand om P. Han har kommit över 2-3 timmar och lekt sen har han dragit igen.
Det är ju bra att han umgås med sin dotter men det vore så mycket bättre om det var lite mer svart och vitt. Inte nån jäkla grå massa där han kan ta ansvar när han själv vill. Lätt och sitta här och klaga men svårare att göra någonting åt saken. Jag tiger och håller käften istället. Orkar inte tänka på det också.
Fan! Jag hatar verkligen mitt liv just nu. Den här ångesten tär som fan.
Skitliv......
2 kommentarer:
Pengar är ett vidrigt ämne. Ångest är hemskt. Lägger sig som en grå sörja i skallen, hindrar en att se nånting över huvud taget. Det FINNS ju trevliga saker i vardagen, men dom märker man knappt. de försvinner i gyttan, ju. Allt är bara stress, stress, stress.
Trodde jag skulle få en hyfsad månad, men det sket sig ju. Inte blir det bättre av att jag är TOTALT oekonomisk och drabbats av en släng tröstshopping-panik. *sucka* Det dåliga samvetet är en ständig följeslagare.
Så. Nu har jag oxå gnällt.
:)
Hehehe...då är vi två. Jag är också helt oduglig när det kommer till ekonomi. Nu har man ju ingenting att göra av med men ibland undrar jag verkligen hur jag prioriterar saker. Men ibland vill man ju kunna "unna" sig också. Hoppas att det regnar pengar på oss snart!
Skicka en kommentar