Jag spenderade två timmar att laga det jag hade lagt ut en större summa pengar på att inhandla och släpat hem.
Det blidde marinerade, grillade qournfiléer, potatisgratäng, hemlagad, och bearnaisesås, hemlagad.
Jag bad M komma över och underhålla barnet medan jag lagade mat.
Klart, vi sitter och äter. M stressar som vanligt och är klar på tio minuter.
Ju mer M stressar ju mindre tålamod får P för sin mat. Hjälper ju inte ett skit att jag försöker få igång något lugnande samtal om dagen som vi brukar ha. Jag och P förstås. Koncentrationen är försvunnen och snart är det två mindre vid bordet. Efter tio minuter.
Där sitter jag ensam kvar för jag har inte ens hunnit ätit klart än.
Jag vettifan varför det här stör mig.
Jo! Det gör jag. Jag fick inte ens ett Tack för maten.......
I bakhuvudet visste jag att det skulle bli så här. Därför tvekade jag in i det sista med att ringa men P:s humör och min matlagning gick inte jämt ut.
Så.....här sitter en matsvullen jävel som snart ska slänga sig i bingen och aldrig äta något mer i hela sitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar