Träningsvärk i huvudet.

Idag känns det som jag har tömt mig totalt. Jag har pluggat stenhårt i nästan en vecka och idag skrev jag klart det sista. Blev inte så många sidor som jag hade hoppats på men jag orkar fan inte klämma ur mig mer.
Allting annat har blivit lidande. Städning och diskning men jag har fan tvättat snart allting som går att tvätta. Det är som tvättningen blev min andningspaus. Istället för att ta en kopp kaffe (som jag inte dricker) eller ta en cigg (som jag inte röker) så satte jag igång en maskin med tvätt. Bra det för nu blev P:s lekmattor äntligen rena.

Jag hoppas verkligen att jag får godkänt på min uppgift. Den var verkligen inte lätt. Det är ju det. Man vet ju inte hur svår en kurs kan vara innan man börjar på den. Låter ju bra när man läser om den men kan visa sig vara kursen som djävulen glömde.
Det känns som jag inte har varit ute på nätet i en vecka heller men jag har inte missat mycket.

Bläddrade runt bland kanalerna igår och fastnade för den här dokumentären:
http://svt.se/2.116406/nyfodd_mellan_liv_och_dod?lid=puff_1693952&lpos=lasMer

Den handlar om Nigel som föds i vecka 25 men komplikationer tillkommer och det var längesen jag grät så mycket som jag gjorde igår kväll. Det är någonting med barn. Det är verkligen nära till tårar när det handlar om dom.

P är inte lätt att ha att göra med just nu. Eller jo, det är hon visst men hon är täppt i näsan och tjock i halsen så jag hoppas att någonting bryter ut snart eller att det går över.

Det blev inte enklare idag att jag hade slarvat med maten. Jag vet hur förjävla dåligt tålamod jag har när inte blodsockret ligger på rätt nivå. Det är säkert en släng PMS också men inte så farlig. Än.
OCH, medan jag ändå håller på att klaga så höll jag på att börja grina idag när jag skulle renskriva. Ryggjävlen skrek av smärta men än så länge fungerar golvtricket. Hoppas det går över.
Jag borde dra till gymmet också men fan........nä.

M har varit permitterad i fyra veckor nu och jag hoppas att han snart får åka iväg på jobb så vi kan komma in i våran egen sköna lunk igen. Jag längtar efter den.