Jävla skit!

Jag har varit och är så förbannat jävla irriterad idag. Varför måste jag vara själv om allting? Varför måste jag göra allting hela tiden?
Ibland önskar jag bara att såna här dagar kunde förinta sig själv så man kunde få börja om på rätt sida av sängen.
P puttade en liten kille på dagis idag när jag hämtade henne. Inte hårt utan bara en liten tjyvputt. Säkert har det hänt flera gånger. Hon har säkert blivit puttad själv. Det tror jag absolut. Jag lever väl inte i någon rosamolnets-värld.
Men jag vill inte att min unge gör sånt. Tog en allvarlig diskussion inne på toaletten med henne sen och man såg verkligen på henne att hon skämdes. Hoppas det stannar kvar i huvudet när hon får för sig att göra någonting dylikt igen.
För barn är ju kända för att ha en elefants minne. Not. Det hör väl till. Fan, vad jag snöade in på det här nu då.
Jo, sen slog hon till katten med en penna i huvudet. Det var också säkert bara en impulsgrej men då blev jag sne igen och samma visa upprepade sig.

I duschen. Den förbannade duschen där det alltid är översvämning, och då menar jag varje gång vi ska duscha. Inte då och då, inte varannan gång utan varje gång jag sätter igång duschen blir det översvämning. Nu fick jag ha sånt lågt tryck på att jag blev tvättad av ren ilska som konstant rann av mig.
Jag har grötat ner handen där varenda gång också och ibland har jag metarlycka och kan dra upp ett kilo hår men ofta är det tomt och det är då det är som mest stopp.
Dessutom håller mattan att släppa från listen och det är ju ganska allvarligt när det gäller våtutrymmen och fukt.
Fick ett brev i förra veckan av hyresgästförening där det stod att våran hyresvärd är igång med att höja hyran igen. Jag funderar allvarligt på att ta kort på alla skavanker som är i den här lägenheten och skicka till honom och fråga om han tycker att han rätt att kräva mer pengar. Men som vanligt går det väl att skylla på finanskrisen och strax står man utan bostad bara för att man råkade klaga en gång för mycket.
Jävla skitliv!

Jag har en uppsats att skriva tills idag. Jag har gjort helt andra saker än att läsa läxboken så nu vettifan hur jag ska göra. Om jag ska improvisera och hoppas på det bästa eller om jag ska fortsätta imorgon. Hmmm.....

Just ja, när P ska borsta tänderna så sträcker hon sig och vickar omkull tvålbehållaren som far i golvet och spricker för andra gången.
Där! Precis där tar mitt tålamod slut och jag slänger på en blöja och lägger henne i sängen, släcker, säger Gonatt och går ut. Självklart blir hon ledsen och kommer efter ett tag ut och jag kan verkligen inte hålla mig.
Det går inte för hon ser ut som en liten ängel när hon kommer uttrippande med håret spretade åt alla håll och säger hej.
Då smälter mitt hjärta igen och jag vill bara krama sönder henne. Till slut somnar både hon och katten på var sin axel och jag vill ligga kvar i all evighet och bara njuta. Skita i vad allt vad måsten, ska bara och kommer snart heter.

Ibland vore det skönt med någon som sa uppmuntrande ord i örat eller någon som gav en kram eller bara tog hand om disken. En utopi som man säkert kan se sig i himelen efter.

Okej, jag skickar in skiten klockan elva vilket som.
Då är det gjort och kommer aldrig mer igen.....