torsdag 21 januari 2010

Jorden....

En gång i tiden föddes Jorden.
Jorden hade några tuffa år med lite utbrott, mycket lava och allmän halsbränna. När det hela började lugna ner sig kände sig Jorden lite ensam och började experimentera med celler och slängde ut några stycken på måfå.
Jorden förstod snart att det skulle ordna sig lite av sig själv. Den behövde inte peta så mycket i utvecklingen för att den skulle fortsätta framåt. Men utvecklingen tog aldrig slut. Den bara fortsatt tills den blev ganska ohållbart.
Dom här varelserna som nu klev omkring på Jorden klev jäkligt hårt och Jorden förstod att det gick liksom inte längre. Till slut kanske dess varelser skulle flyga ut i rymden och förorsaka en massa oreda som Jorden skulle få skit för senare.
Lava, magma och lite oväder fungerar nog ganska bra för att utrota dom här mastodonterna och börja om på nytt igen.
Sagt och gjort. Jorden satte sin plan i verket och den här gången såg Jorden till att hjärnan på varelserna utvecklades istället för kropparna. Gick väldigt bra i början och prognosen verkade lysande. Jorden och dessa varelser såg ut att leva i en perfekt harmoni med varandra.
Om andra planeter här blev avundsjuka och försökte sig på samma sak tvista de lärde men det är mycket möjligt.
Det är nu det andra misstaget görs av Jorden. Den låter utvecklingen ha sin gång utan att lägga sig i. Dom här varelserna blir fler och fler och det ser aldrig att ta slut. Dom börja våldföra sig på Jorden och den härliga harmonin verkar vara ett minne blott. Jorden slänger in lite lava och oväder men den här gången fungerar det inte. Jorden sätter igång med att starta olika sjukdomepidemier men varelserna tar aldrig slut.
Och nu verkar det som om utvecklingen av varelserna ha stannat men förstörelsen fortsätter. Jorden måste till slut kapitulera och inser att kriget är förlorat. Jorden åldras och blir bitter på dessa varelser.
Nu börjar hämndens tid, tänker Jorden. Ska jag gå under så tar jag med mig alla i graven.
Men hoppet om att på ålderns höst få njuta i stillhet och i den där efterlängtade harmonin igen dör aldrig.....

Inga kommentarer: